• FÖDD: 1963

• HEMLAND: STORBRITANNIEN

• BAKGRUND: FRAMGÅNGSRIK KARRIÄRKVINNA

MITT FÖRFLUTNA:

Jag föddes i Croydon i södra London som det sjätte av nio barn. Mina föräldrar kom från början från den karibiska ön Saint Vincent. Mamma var med i metodistkyrkan. Själv var jag inte intresserad av religion, även om jag hade en enorm kunskapstörst. När jag hade skollov var jag för det mesta vid en sjö i närheten och läste massor av böcker från biblioteket.

Några år efter skolan kände jag att jag ville hjälpa de utsatta i samhället. Jag började arbeta med hemlösa och personer med funktionsnedsättningar och inlärningssvårigheter. Jag läste vårdvetenskap vid universitetet, och efter det gick det bara uppåt i karrärien. Mina vanor blev mer och mer exklusiva. Som frilansande företagskonsult och samhällsforskare behövde jag bara min bärbara dator och tillgång till internet för att kunna jobba. Jag åkte utomlands och var borta flera veckor i sträck, bodde på mitt favorithotell, njöt av de vackra omgivningarna och gick på gym och spa för att hålla mig i form. Jag tyckte att jag levde livet. Men jag förlorade aldrig mitt engagemang för de utsatta.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV:

I många år funderade jag på varför vi är här och vad som är meningen med livet. Men jag sökte aldrig svaren i Bibeln. En dag år 1999 kom min lillasyster Margaret och hälsade på, och hon hade blivit ett Jehovas vittne. Margaret hade med sig en av sina vänner som också var ett vittne. Hon intresserade sig för mig, och innan jag visste ordet av hade jag gått med på att studera Bibeln tillsammans med henne. Men eftersom jobbet tog så mycket tid gick min andliga utveckling långsamt.

Sommaren 2002 flyttade jag till sydvästra England. Där började jag en forskarutbildning i samhällsforskning med siktet inställt på en doktorsexamen. Jag och min son började gå på mötena i Rikets sal mer regelbundet. Även om jag tyckte om mina universitetsstudier var det mina bibelstudier som hjälpte mig att förstå livets problem och vad som är  lösningen. Jag insåg att orden i Matteus 6:24 verkligen stämmer. Där står det att man inte kan tjäna två herrar, det måste bli antingen Gud eller rikedomen. Jag visste att jag måste bestämma mig för vad som var viktigast i mitt liv.

Året dessförinnan var jag ofta med på ett bibelstudium hos några vittnen som studerade boken Finns det en Skapare som bryr sig om oss? a Jag blev övertygad om att det bara är vår Skapare, Jehova, som har lösningen på alla våra problem. Men på universitetet fick jag lära mig att meningen med livet inte alls har någon koppling till tron på en Skapare. Jag blev mycket upprörd. Efter två månader slutade jag på universitetet och bestämde mig för att satsa mer på min andlighet.

Det som motiverade mig att ändra inriktning i livet var det som sägs i Ordspråksboken 3:5, 6: ”Förtrösta på Jehova av hela ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Tänk på honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar raka.” Att få lära känna vår kärleksfulle Gud var mycket mer givande än de materiella fördelar och den status som en akademisk examen kan ge. Ju mer jag lärde mig om Jehovas avsikter med jorden och varför Jesus offrade sitt liv för oss, desto starkare blev min önskan att tjäna Gud. Jag blev döpt som ett Jehovas vittne i april 2003. Efter det förenklade jag mitt liv undan för undan.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG:

Min vänskap med Jehova är ovärderlig. Den ger mig en inre frid och glädje. Det är också väldigt berikande att vara tillsammans med andra medtroende.

Det jag lär mig från Bibeln och på församlingens möten fyller mer än väl mitt behov av kunskap. Jag tycker också om att berätta för andra om min tro. Det är det arbetet jag satsar på nu för tiden, både att hjälpa människor att få ett bättre liv redan nu och att få ett underbart hopp om en ny världsordning. Sedan juni 2008 använder jag det mesta av min tid i det här arbetet, och jag känner mig lyckligare och mer harmonisk än någonsin tidigare. Jag har hittat meningen med livet, och jag är oerhört tacksam mot Jehova för det.

• FÖDD: 1973

• HEMLAND: ÖSTERRIKE

• BAKGRUND: SPELBEROENDE

MITT FÖRFLUTNA:

Jag växte upp i den lilla staden Braunau i Österrike. Vi bodde i ett välbärgat område med låg brottslighet. Min familj var katoliker, och jag fostrades i den tron.

När jag var 11 år hände en sak som påverkade mig djupt. Jag och en av mina bästa kompisar spelade fotboll.  Senare samma dag omkom han i en bilolycka. Hans död tog mig fruktansvärt hårt. I åratal efter olyckan funderade jag på vad som händer när man dör.

Efter skolan jobbade jag som elektriker. Jag blev spelberoende och satsade stora summor pengar, men jag hade ändå inga ekonomiska problem. Jag lade också mycket tid på sport och började lyssna på heavy metal och punk. Jag älskade att dansa och parta. Jag struntade i all moral och ville bara ha kul, men jag kände mig helt tom inuti.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV:

År 1995 kom ett äldre Jehovas vittne och knackade på och erbjöd en bok som gav Bibelns svar på frågan: Vad händer när man dör? Jag tänkte fortfarande mycket på min kompis som hade dött så tragiskt, så jag tog emot boken. Men jag nöjde mig inte bara med att läsa kapitlet om döden, utan läste hela boken.

Jag fick svar på mina frågor om döden, och mycket mer än så. Som katolik hade min tro mest kretsat kring Jesus. Men när jag studerade Bibeln utvecklade jag en nära vänskap med Jesu far, Jehova Gud. Det var fascinerande att få reda på att Jehova inte är hemlighetsfull och reserverad utan vill att vi ska lära känna honom. (Matteus 7:7–11) Jag lärde mig att Jehova har känslor och att han alltid håller sitt ord. Det fick mig att börja djupstudera profetiorna i Bibeln och hur de har uppfyllts, och min tro på Gud blev starkare.

Jag förstod snart att Jehovas vittnen var de enda som verkligen var intresserade av att hjälpa människor att förstå Bibeln. Jag använde min katolska bibel och slog upp de bibelställen som det hänvisades till i vittnenas litteratur. Ju mer jag forskade, desto säkrare blev jag på att det här var sanningen.

Genom mitt bibelstudium förstod jag att Jehova ville att jag skulle följa hans normer. Efesierna 4:22–24 visade att jag måste ta av mig den ”gamla personligheten”, som formats av mitt ”tidigare uppförande”, och ta på mig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja”. Så jag slutade leva omoraliskt. Jag förstod också att jag var tvungen att sluta spela, eftersom det bara gör människor mer materialistiska och giriga. (1 Korinthierna 6:9, 10) För att lyckas med de här förändringarna behövde jag bryta med mina gamla vänner och hitta nya vänner som delade mina värderingar.

Det var inte lätt att förändra livet, men jag började gå på mötena i Rikets sal och fick nya vänner i församlingen. Jag fortsatte också att studera Bibeln på egen hand. Det gjorde att jag ändrade musiksmak, snyggade till mig och fick andra mål i livet. 1995 blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG:

Nu har jag fått en mer balanserad syn på pengar och det materiella. Förut var jag hetsig, men nu har jag lugnat ner mig. Jag är inte heller överdrivet orolig för framtiden.

 Jag tycker mycket om att få vara en del av en internationell organisation som tjänar Jehova. Där finns människor som kämpar med sina problem men ändå är trogna mot Gud. Jag är så tacksam över att få använda min tid och energi i tjänsten för Jehova och hjälpa andra människor, i stället för att bara gå upp i mig själv.

• FÖDD: 1963

• HEMLAND: ENGLAND

• BAKGRUND: DESILLUSIONERAD OCH BESVIKEN PÅ LIVET

MITT FÖRFLUTNA:

Jag föddes i England, men när jag var sju år flyttade vi till Australien. Vi bosatte oss på Guldkusten, ett turistmål i delstaten Queensland. Även om vi inte var direkt rika, hade vi alltid det vi behövde.

Trots att vi hade det gott ställt under min uppväxt kände jag mig aldrig riktigt lycklig. Jag blev ganska desillusionerad och besviken på livet. Pappa hade stora problem med spriten och behandlade mamma illa, så jag hade aldrig särskilt mycket till övers för honom. Det var först senare som jag fick reda på vad han hade gått igenom som soldat i Malaya, och då började jag förstå varför han uppförde sig som han gjorde.

Jag började dricka väldigt mycket när jag gick på high school. När jag var 16 slutade jag skolan och tog värvning vid flottan. Jag började röka och testade droger. Jag blev också mer och mer beroende av alkohol. Till slut drack jag inte bara på helgerna utan varje dag.

När jag var i 20-årsåldern började jag ifrågasätta Guds existens. Jag undrade: ”Om Gud finns, varför tillåter han i så fall att människor får lida och dö?” Jag skrev också dikter där jag gav Gud skulden för all ondska i världen.

Jag lämnade flottan när jag var 23. Sedan hade jag flera olika jobb och var bland annat utomlands ett år, men det gjorde inte att jag kände mig bättre. Jag hade inga ambitioner och inga mål i livet. Det fanns egentligen inget som lockade mig. Tanken på att ha ett hus och ett bra jobb med möjligheter att göra karriär kändes helt meningslös. Min enda ”tröst” var att dricka och lyssna på musik.

Jag minns exakt när jag kände som starkast att jag ville hitta meningen med livet. Det var när jag besökte det ökända koncentrationslägret Auschwitz i Polen. Jag hade läst om det ohyggliga som hänt där, men när jag fick se det enorma lägret med egna ögon tog det mig väldigt hårt. Jag kunde inte fatta hur människor kunde behandla varandra så illa. Jag gick  omkring i lägret med tårar i ögonen och frågade mig ”varför?”

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV:

År 1993 kom jag tillbaka till Australien, och då började jag läsa Bibeln för att få svar på mina frågor. Kort därefter fick jag besök av två Jehovas vittnen som inbjöd mig till en sammankomst som skulle hållas på en idrottsarena i närheten. Jag bestämde mig för att gå dit.

Några månader innan hade jag varit där och tittat på en match. Skillnaden var enorm. Vittnena var artiga, välklädda och hade väluppfostrade barn. Och det jag såg under lunchpausen gjorde mig förvånad. Trots att hundratals vittnen satt och åt sin lunch på idrottsplanen fanns inte minsta lilla skräp kvar när de gick tillbaka till sina platser. Men framför allt verkade de här människorna så nöjda och tillfreds med livet – precis det jag längtade efter. Även om jag inte minns något av talen den dagen, gjorde vittnenas uppförande ett bestående intryck på mig.

Den kvällen kom jag att tänka på min kusin, som läste Bibeln och studerade olika religioner. Flera år tidigare hade han berättat för mig att Jesus sa att man skulle känna igen den sanna religionen på frukten. (Matteus 7:15–20) Jag tänkte att jag åtminstone kunde ta reda på varför vittnena var så annorlunda. För första gången i livet kände jag mig en smula optimistisk och hoppfull.

Veckan därpå fick jag besök av de två vittnen som hade inbjudit mig till sammankomsten. De frågade om jag vill studera Bibeln, och det ville jag. Jag började också följa med dem på möten i Rikets sal.

När jag studerade Bibeln förändrade jag helt min syn på Gud. Jag förstod att det inte är han som ligger bakom ondskan och orättvisorna, och jag insåg att han själv känner stor smärta när han ser människor göra det som är ont. (1 Moseboken 6:6; Psalm 78:40, 41) Jag bestämde mig för att göra mitt bästa för att aldrig såra Jehova. Jag ville glädja hans hjärta. (Ordspråksboken 27:11) Jag slutade dricka för mycket, lade av med rökningen och började leva ett moraliskt rent liv. I mars 1994 döpte jag mig och blev ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG:

Nu känner jag mig lycklig och nöjd med livet. I stället för att ta till alkohol för att lösa mina problem har jag lärt mig att kasta mina bördor på Jehova. (Psalm 55:22)

För tio år sedan fick jag en liten familj när jag gifte jag mig med Karen, en fantastisk kvinna som också är ett Jehovas vittne och som har en underbar dotter, Nella. Vi tycker alla tre om att dela med oss av vår tro och hjälpa andra att få kunskap om Gud, så det gör vi ofta. Mitt liv har äntligen fått en mening.