Nineve var huvudstad i det assyriska väldet. Det var en mäktig stad med magnifika palats och tempel, breda gator och enorma murar. Den hebreiske profeten Nahum kallade den ”blodsutgjutelsens stad”. (Nahum 3:1)

Det var en mycket träffande beskrivning, för reliefer från Sanheribs palats i Nineve bekräftar att assyrierna var grymma. En relief visar en assyrier som håller på att rycka ut tungan på en fånge som hålls ner till marken. Inskrifter beskriver hur fångarna leddes i rep med krokar som var stuckna genom näsan eller läpparna. Framträdande fångar tvingades bära sin kungs avhuggna huvud runt halsen, som ett groteskt halsband.

Assyriologen Archibald Henry Sayce beskriver hur barbariskt de gick till väga när de intagit en stad: ”Pyramider av människohuvuden kantade erövrarens väg; pojkar och flickor brändes levande eller fick invänta ett ännu värre öde; män spetsades på pålar, flåddes levande och berövades händer och fötter eller ögon, öron och näsa.”

Gud befallde judarna: ”Om du bygger ett nytt hus, skall du också sätta ett räcke kring taket, för att du inte skall dra blodskuld över huset, eftersom någon skulle kunna falla ner från det.” (5 Moseboken 22:8) Räcket var en nödvändig försiktighetsåtgärd, eftersom judiska familjer på Bibelns tid vistades en hel del på hustaken.

De flesta israelitiska hus hade platt tak. Taket var en perfekt plats att vara på om man ville njuta av solvärmen, få lite frisk luft eller utföra sysslor av olika slag. På sommaren kunde det vara skönt att sova på taket. (1 Samuelsboken 9:26) Här torkade bönderna också säd före malningen, och även fikon, russin och lin. (Josua 2:6)

Man tillbad också på taken, både den sanne Guden och avgudar. (Nehemja 8:16–18; Jeremia 19:13) Aposteln Petrus gick upp på taket vid middagstid för att be. (Apostlagärningarna 10:9–16) Ett tak med skuggande vinrankor eller palmkvistar måste ha varit en trevlig plats att ta igen sig på.

I verket The Land and the Book sägs det att israeliternas hus hade en trappa eller stege som ledde upp till taket. Den var placerad ”på utsidan av huset, på den yttre gården”. Man kunde alltså lämna taket utan att behöva gå in i huset. Det här kan förklara Jesu instruktion till dem som skulle fly från en hotad stad: ”Den som är uppe på taket bör inte gå ner för att ta ut de saker som finns i hans hus.” (Matteus 24:17)