VISST har vi alla känt oss oroliga någon gång och känt behov av att få hjälp av en vän. I sådana lägen går vi nog helst till någon som är förstående och som gått igenom något liknande problem. En vän med medkänsla och erfarenhet är precis vad man behöver just då.

En del kanske känner likadant när det gäller bön. I stället för att tala direkt till Gud – som är så upphöjd och respektingivande – tycker de att det känns lättare att vända sig till ett helgon. De menar att helgon, som har upplevt människors alla prövningar och svårigheter, kan ha större förståelse. En del som förlorat något värdefullt vänder sig till exempel till ”sankt” Antonius av Padua, det traditionella skyddshelgonet för borttappade och stulna föremål. Den som har ett sjukt djur kanske riktar sina böner till ”sankt” Franciskus av Assisi, och den förtvivlade kanske vänder sig till ”den helige” Judas Taddeus, skyddshelgonet för hopplösa fall.

Men hur kan vi veta om böner till helgon har stöd i Bibeln? Eftersom våra böner är avsedda för Gud vill vi naturligtvis veta: Hör Gud våra böner? Och vi borde också ta reda på: Hur känner Gud för böner till helgon?

Sedvänjan att be till helgon grundar sig på den katolska läran om helgon som medlare. Grundtanken med helgonens förböner är att ”någon som har Guds tillåtelse till detta vädjar om barmhärtighet för någon i nöd”, sägs det i New Catholic Encyclopedia. En person som ber till helgon gör alltså det i förhoppningen att deras unika ställning inför Gud ska göra att han blir visad särskild hänsyn.

Stöder Bibeln en sådan lära? En del menar att Paulus brev understöder tanken på böner till helgon. Han skrev bland annat till de kristna i Rom: ”Nu förmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesus Kristus och genom andens kärlek att ni anstränger er tillsammans med mig i böner till Gud för mig.” (Romarna 15:30) Bad Paulus att hans medkristna skulle medla mellan honom och Gud? Knappast. Det skulle väl i så fall ha varit mer på sin plats att de bad Paulus, en apostel, att medla åt dem. Paulus visade att det inte är fel att be medtroende att nämna oss i sina böner. Men det är en helt annan sak att be till någon som man menar är i himlen för att denne ska framföra våra önskningar till Gud. Varför det?

 Enligt Johannes evangelium sa Jesus: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6) Han sa också: ”Fadern skall ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” (Johannes 15:16) Jesus sa inte att vi skulle be till honom och att han sedan skulle tala med Gud å våra vägnar. Vi måste i stället rikta våra böner till Gud genom Jesus och ingen annan om våra böner ska bli hörda.

När lärjungarna frågade Jesus hur man ska be, svarade han: ”När ni ber skall ni säga: ’Fader, låt ditt namn bli helgat.’” (Lukas 11:2) Så varje gång vi ber ska vi alltså tilltala Gud, inte Jesus eller någon annan. Med tanke på Jesus tydliga ord, är det då inte logiskt att utgå från att våra böner ska riktas till Gud i Jesus Kristus namn och inte till några andra medlare eller ”helgon”?

Bönen är en mycket viktig del av vår tillbedjan, och att tillbe någon annan än Gud är helt klart i strid med Bibelns läror. (Johannes 4:23, 24; Uppenbarelseboken 19:9, 10) Det är därför vi ska rikta våra böner endast till Gud.

I sin bergspredikan talade Jesus om ett barn som ber sin pappa om något att äta. Skulle en far ge sin son en sten i stället för en bit bröd? Eller en giftorm i stället för en fisk? (Matteus 7:9, 10) En kärleksfull förälder skulle aldrig göra så!

Tänk dig en liknande situation utifrån en förälders perspektiv. Din son har något han gärna skulle vilja be dig om. Ni har en bra relation, och du har alltid funnits där för honom. Men av någon märklig anledning är han rädd för hur du ska reagera, så han ber någon annan att fråga dig i hans ställe. Hur skulle du känna dig då? Tänk om han skulle sätta det i system att bara prata med dig genom ombud och att det verkar som att han tänker fortsätta med det. Skulle det kännas bra? Naturligtvis inte! Föräldrar som älskar sina barn vill att de ska komma direkt till dem och känna att de kan berätta vad de behöver.

När Jesus förklarade liknelsen med sonen som bad om mat, sa han till folkskarorna: ”Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom!” (Matteus 7:11) Önskan att ge sina barn det som är gott är stark hos en förälder. Vår himmelske Fars önskan att höra och besvara våra böner är ännu starkare.

Jehova Gud vill att vi ska tala direkt med honom även när vi känner oss nedstämda på grund av misstag vi gjort. Han har inte delegerat uppgiften att lyssna till våra böner till andra. Bibeln uppmanar oss: ”Kasta din börda på Jehova, han skall stödja dig.” (Psalm 55:22) I stället för att förlita oss på förböner från helgon eller några andra, är det bättre att utveckla en positiv syn på Jehova.

Vår himmelske Far bryr sig om oss som individer. Han vill hjälpa oss med våra problem och inbjuder oss att komma nära honom. (Jakob 4:8) Vad glada vi kan vara att vi har möjligheten att tala med vår Gud och Far, ”som hör bön”! (Psalm 65:2)