”Vi har inte kunnat enas om huruvida man ens kan tala om ’ett namn’ på Gud och i så fall vad det namnet skulle vara.” – Professor David Cunningham, Theological Studies.

Gud säger: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn.” (Jesaja 42:8) Jehova är ett hebreiskt namn som betyder ”han förorsakar att någon (något) blir”. (1 Moseboken 2:4, fotnoten)

Jehova vill att vi ska använda hans namn. I Bibeln sägs det: ”Anropa hans namn. Gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.” (Jesaja 12:4)

Jesus använde Guds namn. I bön sa han till Jehova Gud: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem [lärjungarna] och skall göra det känt.” Varför såg han till att lärjungarna fick lära känna Guds namn? Han fortsatte: ”För att den kärlek som du [Gud] har älskat mig med skall vara i dem och jag i gemenskap med dem.” (Johannes 17:26)

”En människa som inte känner Gud vid namn känner honom faktiskt inte som person”, skrev teologen Walter Lowrie, ”och hon kan inte älska honom om hon bara känner honom som en opersonlig kraft.”

En man som heter Victor gick i kyrkan varje vecka men upplevde att han inte riktigt kände Gud. ”Sedan fick jag veta att Guds namn är Jehova”, säger han, ”och först då kändes det som att han presenterades på riktigt för mig. Det var som att jag äntligen fick träffa honom som jag hört så mycket om. Jag kunde lära känna honom som en verklig person och bli hans vän.”

Jehova i sin tur dras till människor som använder hans namn. Han riktar sig till ”dem som tänker på hans namn” och säger: ”Jag skall visa medömkan med dem, alldeles som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.” (Malaki 3:16, 17) Gud belönar också dem som anropar hans namn. Bibeln säger: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” (Romarna 10:13)