Jag föddes i Lettlands huvudstad, Riga. Min syster och jag växte upp med vår mamma. Trots att hon var katolik gick vi bara i kyrkan vid religiösa högtider. Jag har alltid trott på en högre makt, men när jag var ung var det så mycket annat som intresserade mig mer.

Under min uppväxt såg mamma att jag hade talang för att plocka isär saker och sedan sätta ihop dem igen. Eftersom det fanns mycket i vårt hus som gick att plocka isär var mamma alltid lite orolig för att lämna mig ensam hemma. Därför gav hon mig en byggsats i metall som jag älskade att sätta ihop och montera ner. Det intresset gick hand i hand med en annan stor passion i livet – motorsport. Mamma anmälde mig till en mopedtävling som kallades Zelta Mopēds (Den gyllene mopeden). Längre fram gick jag över till motorcyklar.

Jag lärde mig snabbt, och snart blev jag framgångsrik i denna farliga och fartfyllda sport. Tre gånger blev jag lettisk mästare, och två gånger vann jag baltiska mästerskapen.

När jag stod på toppen av min karriär kom min flickvän Evija (som senare blev min fru) i kontakt med Jehovas vittnen. Hon hade hittat en av deras publikationer. I den fanns en kupong där man kunde beställa ett bibelstudium, och den skickade hon in. Snart kom det två vittnen och besökte henne, och hon började studera Bibeln med dem. Jag hade inget problem med det, men själv hade jag inget större andligt intresse.

Längre fram föreslog vittnena att jag skulle sitta med på bibelstudiet med Evija och bara lyssna. Jag gick med på det och tyckte om det jag fick höra. En sak som speciellt berörde mig var Bibelns löfte om ett paradis på jorden.  De visade till exempel Psalm 37:10, 11, där det står: ”Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; du skall se dig om efter hans plats, och han är inte där. Men de ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.” Det löftet tyckte jag verkligen om.

Mitt andliga intresse växte mer och mer, och jag började inse hur många religiösa lögner det finns. Men Bibelns läror kändes så härligt logiska och tydliga.

När jag fortsatte studera Bibeln, fick jag lära mig hur högt Jehova värderar livet och hur dyrbart det är för honom. (Psalm 36:9) Det påverkade mitt tävlande, för jag kände att jag inte längre ville riskera livet. I stället ville jag använda mitt liv för att ära Jehova. Berömmelsen, äran och spänningen inom motorsporten var inte längre viktig för mig.

År 1996 var jag med vid en internationell sammankomst som Jehovas vittnen höll i Tallinn i Estland, inte långt från den motorstadion där jag ofta hade tävlat. Där såg jag människor från många olika länder som träffades helt fredligt. Ett vittne hade tappat bort sin handväska, och jag tänkte att den får hon aldrig se igen. Men det dröjde inte länge förrän hon fick tillbaka den utan att någonting saknades. Jag trodde inte mina ögon! Nu förstod jag att vittnena verkligen levde efter Bibelns höga normer. Evija och jag fortsatte studera, och 1997 blev vi döpta som Jehovas vittnen.

En del av mina vänner fortsatte ta stora risker med motorcykeln och lever därför inte längre. Mitt bibelstudium fick mig att förstå att jag har ett ansvar mot Jehova, som har gett mig livet. Den insikten har förmodligen räddat mitt liv.

I fyra år hade Evija och jag privilegiet att arbeta heltid vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Riga. Nu har vi en underbar dotter, Alise, och vi är så glada att få hjälpa henne lära känna Jehova. Jag har också förmånen att få arbeta en dag i veckan på översättningskontoret och reparera bilar och annat som gått sönder. Det känns kul att det jag lärde mig som barn nu kommer till användning. Jag får ju fortfarande plocka isär saker och sätta ihop dem igen.

Jag uppskattar mycket att jag och min familj kan berätta för andra om den ende sanne Guden. Det kan vi tack vare det vi fått lära oss från Bibeln. Ja, löftet om ett jordiskt paradis har verkligen förändrat mitt liv.