Thomas Emlyn – hädare eller sanningens förkämpe?
VEM var Thomas Emlyn, och vad fick honom att försvara sanningen? Vad kan vi lära av honom?
För att svara på de frågorna måste vi förstå hur det var i England och Irland på sent 1600-tal och tidigt 1700-tal. Engelska kyrkan hade stor makt, men olika protestantiska grupper och individer hade börjat komma på kant med kyrkan.
VEM VAR HAN?
Det var i det här religiösa klimatet som Thomas Emlyn föddes den 27 maj 1663 i Stamford i det engelska grevskapet Lincolnshire. Han höll sin första predikan som nittonåring, och längre fram blev han kaplan hos en grevinna i London. Så småningom flyttade han till Belfast.
Efter en tid började han som präst i en kyrka där. Under åren som följde tjänstgjorde han som präst på flera olika platser, bland annat Dublin.
VARFÖR ANKLAGADES HAN FÖR HÄDELSE?
Under de här åren studerade Emlyn Bibeln noga. Hans studier fick honom att tvivla på treenigheten, som han tidigare hade trott på. När han undersökte evangelierna kom han fram till att de stödde hans nya förståelse.
Emlyn gick inte ut med det han hade kommit fram till på en gång. Ändå var det en del församlingsmedlemmar som lade märke till att han aldrig nämnde treenigheten i sina predikningar. Han var medveten om att hans slutsatser inte skulle tas väl emot av alla och skrev: ”Jag kan inte förvänta mig att få stanna på min post när jag väl offentliggjort min uppfattning.” I juni 1702 konfronterade två av Emlyns ämbetsbröder honom och frågade varför han utelämnade treenigheten i sina predikningar. Han erkände att han inte längre trodde på den och ställde sin plats till förfogande.
Efter några dagar lämnade han landet och begav sig till England. Men han återvände till Dublin efter tio veckor för att klara upp några affärer, så att han sedan kunde flytta till London för gott. I ett försök att försvara sina åsikter lät han där publicera An Humble Inquiry Into the Scripture-Account of Jesus Christ. I den gav han bevis från Bibeln för att Jesus inte kan vara den allsmäktige Guden. Det här gjorde flera i hans gamla församling rasande, och de lämnade in en formell anmälan till Irlands högsta domstol.
Emlyn blev gripen och ställd inför rätta i Dublin den 14 juni 1703. I sin skrift True Narrative of the Proceedings säger han att han var anklagad ”för att ha skrivit och publicerat en bok där man menar att jag hädiskt och illvilligt påstått ... att Jesus Kristus inte är jämlik Gud Fadern”. Rättegången blev en fars. Sju biskopar satt tillsammans med domarna på domarsätet. Emlyn fick inte lov att försvara sig. Den framstående advokaten Richard Levins sa att Emlyn skulle bli ”jagad som ett villebråd”. Vid slutpläderingen sa överdomaren lord Richard Pyne till juryn att om de frikände honom ville han bara påminna dem om att ”biskoparna var närvarande”, troligen en antydan om att de riskerade hårda straff.
”Jag lider ont för det som jag anser vara sanningen om honom [Gud] och hans härlighet.” – Thomas Emlyn
När Emlyn förklarats skyldig uppmanade kronjuristen honom att ta tillbaka sina påståenden. Men han vägrade och dömdes till böter och ett års fängelse. Eftersom han inte kunde betala böterna fick han sitta två år i fängelset innan en vän övertalade myndigheterna att sänka beloppet. Han släpptes den 21 juli 1705. Den förödmjukelse han hade gått igenom fick honom att säga det som citerades tidigare i artikeln: ”Jag lider ont för det som jag anser vara sanningen om honom [Gud] och hans härlighet.”
Emlyn flyttade till London där han så småningom började umgås med William Whiston, en annan bibelkännare som också hade drabbats av stora problem när han skrivit om det han ansåg vara bibliska sanningar. Whiston hade stor respekt för Emlyn och kallade honom ”den förste och främste bekännaren av den ursprungliga kristendomen”.
VARFÖR FÖRKASTADE HAN TREENIGHETEN?
Whiston och Isaac Newton, en annan ansedd bibelkännare, kom fram till att Bibeln inte stöder treenighetsläran. Emlyn hade samma uppfattning. Han sa: ”Efter noga eftertanke och studium av Den heliga skrift ... har jag funnit goda skäl ... att omvärdera min tidigare åsikt om treenigheten.” Han drog slutsatsen att ”Jesu Kristi Gud och Fader ensam är den Allsmäktige”.
Hur kom Emlyn fram till det här? Han hade hittat många bibelverser som pekade på skillnaderna mellan Jesus och hans Far. Här följer några exempel (Emlyns kommentarer till verserna är markerade med kursiv stil):
Johannes 17:3: ”Kristus sägs aldrig vara Gud i betydelsen den ende Guden.” Det är bara Fadern som kallas ”den ende sanne Guden”.
Johannes 5:30: ”Sonen gör inte sin egen vilja, utan Faderns vilja.”
Johannes 5:26: ”Han fick sitt liv av Fadern.”
Efesierna 1:3: ”Jesus Kristus tituleras vanligen Guds Son, men ingenstans tituleras Fadern som Guds Fader, även om han ofta kallas vår Herre Jesu Fader.”
När Emlyn hade gått igenom alla bevis, sa han med eftertryck: ”Det finns inte ett ställe i Skrifterna där man ens kan försöka påstå att det uttryckligen står att Fadern, Sonen och den helige Ande är en och samma person.”
VAD KAN VI LÄRA AV EMLYN?
I dag är många rädda för att försvara Bibelns läror. Men Thomas Emlyn var villig att stå upp för sanningen i Bibeln. Han sa: ”Om en man inte bekänner sin tro på de allra viktigaste sanningarna som klart och tydligt framkommer i Den heliga skrift, varför ska han då över huvud taget söka efter dem?” Emlyn kompromissade inte med sanningen.
Hans och andras exempel kan få oss att fundera på om vi är villiga att försvara sanningen även om det skulle få andra att se ner på oss. Vi kan ställa oss frågan: ”Vad är viktigast – att bli omtyckt och accepterad av den stora massan eller att stå upp för sanningen i Guds ord, Bibeln?”