TURISTERNA kände hur det började kurra i magen. Efter timmar bland Betlehems historiska sevärdheter var de nu på jakt efter något att äta, helst något som var typiskt för trakten. En av dem fick syn på en restaurang som hade falafel på menyn, alltså kikärtsbollar som serveras med tomater, lök och andra grönsaker i pitabröd. Den här goda måltiden gav dem energi till resten av rundturen.

Det turisterna inte visste var att den mest historiska upplevelsen den dagen förmodligen var att äta det där pitabrödet. Namnet Betlehem betyder ”brödhus”, och man har bakat bröd i området i tusentals år. (Rut 1:22; 2:14) I dag är en av de vanligaste brödsorterna i Betlehem just pita.

För nästan fyra tusen år sedan, lite söder om Betlehem, bad Abraham sin fru Sara att ”baka bröd” åt tre oväntade gäster. (1 Moseboken 18:6, Bibel 2000) Sara använde ”det bästa mjölet”, kanske av emmervete eller korn. Hon var tvungen att baka brödet fort, och hon kan ha gräddat det på varma stenar. (1 Kungaboken 19:6)

Som den här skildringen visar bakade Abrahams familj sitt eget bröd. Eftersom de levde som nomader kunde Sara och hennes tjänare inte använda den typ av ugnar som de hade haft i sin hemstad, Ur. Mjölet gjordes av spannmål från trakten. Det här var ett tungt arbete som krävde att man använde en handkvarn eller möjligen en mortel.

Fyra hundra år senare föreskrev Moses lag att man inte fick ta en handkvarn som pant för ett lån eftersom den var ”medlet till livets uppehälle”. (5 Moseboken 24:6, fotnoten) Det visar att Gud visste hur viktig handkvarnen var, för utan den kunde en familj inte få sitt dagliga bröd. (Se rutan ” Så bakade man bröd på Bibelns tid”.)

Bröd omnämns i Bibeln omkring 350 gånger, och bibelskribenter använde det ofta som en synonym för mat. Jesus visade att de som tjänar Gud tillitsfullt kan be: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” (Matteus 6:11) Här representerar ”bröd” mat i allmänhet. Jesus säger alltså att vi kan lita på att Gud kommer att ge oss den mat vi behöver för dagen. (Psalm 37:25)

Men det finns något som är viktigare än bröd, eller mat. ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matteus 4:4) När Jesus sa det här anspelade han på en tid då israeliterna var helt beroende av att Gud skulle ge dem det de behövde. De hade nyligen lämnat Egypten bakom sig. Efter en månad i Sinaiöknen började matförråden ta slut. Rädslan för att svälta ihjäl i den förtorkade vildmarken spred sig bland folket och fick dem att börja klaga och påminna sig tiden i Egypten: ”Vi åt bröd tills vi var mätta.” (2 Moseboken 16:1–3)

 Brödet de hade ätit i Egypten var utan tvekan gott. På den tiden erbjöd professionella bagare ett stort utbud av bröd och kakor. Men Jehova hade inte tänkt låta israeliterna vara helt utan bröd. ”Se, jag låter bröd regna ner till er från himlen”, sa han. Och mycket riktigt, på morgonen låg det något ”fint och flingliknande” som såg ut som dagg eller rimfrost på marken. ”Vad är det?”, frågade folket första gången de såg det. ”Det är brödet som Jehova har gett er att äta”, förklarade Mose. De kallade det för manna, och det här brödet höll dem vid liv under 40 år. * (2 Moseboken 16:4, 13–15, 31)

Det mirakulösa mannat måste ha gjort stort intryck på israeliterna till en början. Det smakade som ”flata kakor med honung”, och det fanns så att det räckte till alla. (2 Moseboken 16:18) Men med tiden började de sakna variationen de hade haft i Egypten. ”Vi ser inget annat än manna”, muttrade de. (4 Moseboken 11:6) Längre fram tog de i ännu mer: ”Vår själ är utled på det föraktliga brödet.” (4 Moseboken 21:5) Detta ”bröd från himlen” hade till sist blivit motbjudande för dem. (Psalm 105:40)

Bröd kan, som så mycket annat, lätt tas för givet. Men Bibeln talar om ett speciellt slags bröd som vi verkligen måste värdesätta. Det här brödet, som Jesus jämförde med mannat som israeliterna inte ville ha, kan ge eviga välsignelser.

”Jag är livets bröd”, sa Jesus till sina åhörare. ”Era förfäder åt mannat i vildmarken, och ändå dog de. Detta är det bröd som kommer ner från himlen, så att var och en som äter av det  inte skall dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen; om någon äter av det brödet, skall han leva för evigt; och det bröd jag ger, ja, det är mitt kött till förmån för världens liv.” (Johannes 6:48–51)

Många av dem som lyssnade till Jesus förstod inte hans bildliga användning av orden ”bröd” och ”kött”. Det var ändå en passande illustration. Judarna behövde bokstavligt bröd varje dag, precis som israeliterna hade varit beroende av manna under 40 år för att överleva. Även om mannat var en gåva från Gud kunde det inte ge någon evigt liv. Det kan däremot Jesus offer ge dem som utövar tro på honom. Han är verkligen ”livets bröd”.

När du är hungrig kanske du tar dig en smörgås. Och du kanske också tackar Gud för ditt ”dagliga bröd”. (Matteus 6:11, Bo Giertz) Men även om vi uppskattar bokstavlig mat får vi inte glömma värdet av ”livets bröd”, Jesus Kristus.

Hur kan vi visa att vi inte tar det här brödet för givet, som de otacksamma israeliterna på Moses tid gjorde? ”Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud”, sa Jesus. (Johannes 14:15) Om vi håller Jesus bud kan vi få njuta av bröd och annan god mat evigheten igenom. (5 Moseboken 12:7)