Jairo föddes med en typ av cerebral pares som kallas bilateral spastisk CP. * Det betyder att han knappt har någon kontroll över sin kropp. Hjärnan kan inte skicka tydliga signaler till musklerna, vilket får hans armar och ben att vrida sig okontrollerat. Ibland leder hans ofrivilliga ryckningar till att han skadar sig själv, och människor omkring honom behöver också se upp. För att förhindra sådana olyckor måste tyvärr hans armar och ben ofta spännas fast vid rullstolen.

Jairos fysiska växt var ett smärtsamt kapitel. När han var tre månader gammal började han få kramper som gjorde honom medvetslös. Flera gånger fick han köras till sjukhuset i ilfart, och mamma var övertygad om att han skulle dö.

På grund av alla muskelspänningar blev Jairos skelett till slut deformerat. När han var 16 gick hans bäcken ur led, vilket krävde operation av hans bäcken, lår och höfter. Jag kommer fortfarande ihåg hur Jairo skrek av smärta nätterna efter ingreppen.

Jairos svåra funktionshinder gör honom helt beroende av andra för att klara enkla saker som att äta, klä sig och gå och lägga sig. Oftast är det mamma och pappa som hjälper honom. De brukar påminna honom om att han inte bara får hjälp av andra människor, utan också av Gud.

Mamma och pappa är Jehovas vittnen, och de har läst bibliska berättelser för Jairo sedan han var riktigt liten. De har alltid vetat att livet får större mening om man har ett nära förhållande till Gud. Jairo är fångad i en bräcklig kropp med ständiga ryckningar, men han kan ändå ha ett ljust och stabilt framtidshopp. Mamma och pappa var däremot tveksamma till om Jairo kunde förstå lärorna i Bibeln.

När Jairo var liten sa pappa en gång: ”Snälla Jairo, kan du inte säga något? Om du verkligen älskar mig så gör du det!” När pappa bönade och bad honom om att åtminstone säga någonting, såg han hur Jairos ögon blev tårfyllda. Han försökte verkligen säga något, men det enda han fick fram var några enstaka läten. Pappa kände  sig dum för att han hade fått Jairo att gråta. Men Jairos reaktion visade ändå att han förstod vad pappa sa. Problemet var att han inte kunde tala.

Det dröjde inte länge förrän mina föräldrar märkte att Jairo rörde snabbt på blicken i något som såg ut som ett försök att förmedla sina tankar och känslor. Det var frustrerande för honom att inte alltid kunna göra sig förstådd. Men när mamma och pappa lyckades tyda hans signaler och gav honom det han ville ha, log han med hela ansiktet. Det var hans sätt att säga tack.

En talpedagog föreslog ett system för att kunna kommunicera med Jairo. Vi skulle sträcka upp våra händer och ställa ja-och-nej-frågor. Högra handen betydde ja och den vänstra nej. Jairo kunde svara genom att fixera blicken på en av händerna.

Tre gånger per år samlas Jehovas vittnen på stora sammankomster, där man får höra tal grundade på Bibeln. Jairo blev alltid entusiastisk när det var dags för talet till dem som skulle döpa sig. En dag, när Jairo var 16, frågade pappa honom: ”Vill du bli döpt?” Omedelbart fäste han blicken på pappas högra hand, vilket betydde ”ja”. Sedan frågade pappa: ”Har du vänt dig till Gud i bön och lovat att tjäna honom för evigt?” Återigen stirrade Jairo på pappas högra hand. Det var tydligt att han redan hade överlämnat sitt liv åt Jehova.

Efter flera samtal med Jairo stod det också klart att han förstod allvaret i det kristna dopet. Därför kunde han 2004 besvara den viktigaste fråga han någonsin fått: ”Har du överlämnat dig åt Gud för att göra hans vilja?” Han lyfte blicken uppåt, som man i förväg kommit överens om skulle motsvara ”ja”. Så vid 17 års ålder blev han döpt som ett Jehovas vittne.

År 2011 öppnade sig en ny möjlighet för Jairo att kunna meddela sig: en ögonstyrd dator. Det här hjälpmedlet uppfattar hans ögonrörelser så att han kan aktivera ikoner på skärmen. Han ”klickar” på en ikon genom att blinka eller hålla blicken stilla på den. Jairo fick också kommunikationstavlor med piktogram, eller bildsymboler. När han blinkar mot ett piktogram läser en elektronisk röst upp det skrivna meddelandet.

 Allteftersom Jairo fått större förståelse för sanningarna i Bibeln har hans önskan att hjälpa andra andligen ökat. Under vårt familjestudium av Bibeln varje vecka brukar hans blick flacka mellan mig och hans dator. Det är hans sätt att påminna mig om att jag ska skriva ner kommentarer som han kan framföra under församlingsmötena när det är programpunkter med frågor och svar.

På mötet navigerar han tålmodigt över skärmen för att klicka på de rätta ikonerna, och sedan läser den elektroniska rösten upp hans kommentar för alla. Han ler stort varje gång han kan uppmuntra församlingen på det här sättet. Alex, en av Jairos yngre vänner, säger: ”Jag blir alltid imponerad när jag hör Jairo kommentera ett bibliskt ämne.”

Jairo använder också sina ögon för att berätta för andra om sin tro. Det gör han bland annat genom att klicka på ett piktogram som föreställer en trädgård där djur och människor från hela världen lever tillsammans i fred. När han aktiverar den säger datarösten: ”Bibelns hopp är att jorden ska bli ett paradis där sjukdomar och död inte kommer att finnas, Uppenbarelseboken 21:4.” Om den som lyssnar visar intresse klickar Jairo igen, och rösten säger: ”Skulle du vilja studera Bibeln med mig?” Till vår stora förvåning tackade morfar ja till det här erbjudandet. Det är häftigt att se när Jairo, tillsammans med ett annat vittne, långsamt studerar Bibeln med morfar. Och tänk, morfar döpte sig på den regionala sammankomsten i Madrid i augusti 2014!

Lärarna på Jairos skola har också lagt märke till hans starka gudstro. Rosario, som är en av hans talpedagoger, sa en gång: ”Om jag någonsin skulle gå med i ett samfund skulle jag bli ett Jehovas vittne. Jag har sett hur Jairos tro gett honom en verklig mening med livet, trots hans svåra situation.”

Jairos ögon lyser alltid upp när jag läser det här löftet ur Bibeln: ”Då skall den halte klättra som en hjort, och den stummes tunga skall ropa högt av glädje.” (Jesaja 35:6) Även om han känner sig nere ibland, är han oftast på gott humör. Det beror på att hans liv kretsar kring Gud och hans vänner i församlingen. Hans positiva livssyn och starka tro är ett bevis för att även ett svårt liv kan vara meningsfullt om man tjänar Gud.