”Jehova Gud tog nu människan och satte henne i Edens trädgård till att odla den och ta vård om den. Vidare gav Jehova Gud människan denna befallning: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.’” (1 Moseboken 2:15–17)

Gud satte den första människan Adam i Edens trädgård, ett paradis med rikt växt- och djurliv här på jorden. Där fanns gott om fruktträd som Adam kunde äta fritt av. Men det fanns ett särskilt träd som han inte fick äta av. Jehova Gud varnade för att han skulle dö om han gjorde det.

Förstod Adam allvaret i förbudet? Han visste vad döden innebar, för han hade sett djur dö. Om det var meningen att Adam ändå skulle dö längre fram, skulle Guds varning ha varit helt meningslös. Men nu förstod han att om han lydde Gud och inte åt av trädet skulle han få leva för evigt och inte behöva dö.

Några tror att trädet är en omskrivning för sexuellt umgänge. Men så kan det inte vara. Jehova hade ju sagt till Adam och Eva: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Moseboken 1:28) Förbudet gällde helt enkelt ett träd. Jehova kallade det ”trädet för kunskap om gott och ont” eftersom det representerade hans rätt att avgöra vad som är rätt och fel. Om Adam hade låtit bli att äta av trädet, skulle han ha varit lydig mot den som skapat honom och visat uppskattning för att han blivit så rikt välsignad.

”Du ... åt av det träd om vilket jag gav dig denna befallning ... I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen. För stoft är du, och till stoft skall du vända åter.” (1 Moseboken 3:17, 19)

Adam åt av den förbjudna frukten. Det här var ingen liten sak. Det var ett uppror och en uppenbar brist på respekt för Jehova, som hade gjort så mycket för honom. Genom att äta av frukten förkastade Adam Jehova och valde att bli oberoende, vilket skulle få katastrofala följder.

Adam dog så småningom, precis som Jehova hade förutsagt. Gud hade format Adam ”av stoft från marken” och sagt att han skulle vända ”åter till marken”. När Adam dog blev han inte en annan livsform och kom inte heller till en andevärld. Han blev lika livlös som det stoft han var formad av. (1 Moseboken 2:7; Predikaren 9:5, 10)

”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12)

Adams olydnad, eller synd, fick långtgående konsekvenser. Han förlorade inte bara ett normallångt liv på kanske 70 eller 80 år, utan möjligheten att leva för evigt. Dessutom fick det konsekvenser för andra. När han syndade blev han ofullkomlig, vilket gick i arv till alla hans avkomlingar.

Vi kommer alla från Adam. Utan att kunna göra något åt situationen har vi ärvt ofullkomlighet, som gör att vi syndar och till sist dör. ”Jag är köttslig, såld till slav under synden”, skrev Paulus. ”Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?” Sedan besvarade han sin egen fråga: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Romarna 7:14, 24, 25)

”Fadern har sänt sin Son som världens Räddare.” (1 Johannes 4:14)

Jehova Gud har redan gjort anordningar för att befria oss från syndens verkningar och upphäva straffet evig död. På vilket sätt? Han sände sin älskade son från himlen för att födas som en fullkomlig människa, precis som Adam var. Men till skillnad från Adam ”begick [Jesus] ingen synd”. (1 Petrus 2:22) Eftersom han var fullkomlig, berördes han inte av dödsstraffet och kunde därför ha levt som en fullkomlig människa för evigt.

Men Jehova tillät att Jesus blev dödad av sina fiender. Tre dagar senare uppväckte han honom som en andevarelse, så att han med tiden skulle kunna återvända till himlen. I himlen frambar Jesus sedan värdet av sitt fullkomliga människoliv inför Gud och återköpte det som Adam hade förlorat för sig själv och sina avkomlingar. Jehova godtog offret, och därigenom blev det möjligt för dem som tror på Jesus att få evigt liv. (Romarna 3:23, 24; 1 Johannes 2:2)

Jesus köpte på så sätt tillbaka det Adam hade förlorat. Han dog för att vi skulle kunna leva för evigt. Bibeln säger: ”Jesus ... led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.” (Hebréerna 2:9, Svenska Folkbibeln)

Den här anordningen säger mycket om Jehova. Hans höga normer för rättvisa gjorde att ofullkomliga människor omöjligt kunde köpa sig fria. Men hans kärlek och barmhärtighet motiverade honom att tillhandahålla det som krävdes, till stor kostnad för honom själv. Han gav sin egen son för att betala lösesumman. (Romarna 5:6–8)

”Nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in i döden. Ty eftersom döden har kommit genom en människa, kommer också de dödas uppståndelse genom en människa. Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.” (1 Korinthierna 15:20–22)

Det finns inga tvivel om att Jesus levde och dog, men vilka bevis finns det för att han uppväcktes? Ett av de starkaste bevisen är att Jesus visade sig för många människor vid olika tider och platser. Vid ett tillfälle visade han sig för mer än 500 personer. Paulus skrev om det här i sitt brev till korinthierna. Han nämnde att flera av ögonvittnena fortfarande levde, vilket antydde att man kunde få förstahandsinformation om de här händelserna. (1 Korinthierna 15:3–8)

En intressant detalj är att Paulus beskrev Jesus som ”förstlingen” av alla uppväckta. Det måste betyda att fler skulle uppväckas efter honom. Jesus talade om en tid när ”alla som är i minnesgravarna” skulle ”komma ut”. (Johannes 5:28, 29)

”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16)

Bibelns första sidor handlar om den tid då döden kom in i bilden och paradiset gick förlorat. De sista sidorna handlar om den tid då döden upphävs och Gud ser till att det blir ett paradis på jorden igen. Då kommer vi att kunna leva lyckliga för evigt. Uppenbarelseboken 21:4 säger: ”Döden skall inte finnas mer.” För att understryka hur säkert det här löftet är sägs det vidare i vers 5: ”Dessa ord är trovärdiga och sanna.” Det Jehova lovar genomför han.

Tror du att ”dessa ord är trovärdiga och sanna”? Ta i så fall reda på mer om Jesus och visa att du tror på honom. Då kan du få Jehovas godkännande. Förutom att du blir välsignad redan nu, får du hoppet att leva för evigt i paradiset på jorden. Då ska döden inte finnas mer, ”inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer”.