Året därpå började jag jobba som skådespelare, och i flera filmer hade jag huvudrollen. Journalister suktade efter intervjuer, fotografer försökte fånga mig på bild och folk ville att jag skulle närvara vid diverse invigningar, ceremonier och fina middagar. Jag stod alltid i centrum.

Men efter ett tag upptäckte jag att livet som kändis inte var så fantastiskt som jag hade trott. Jag fick ofta roller i actionfilmer, vilket inte var helt ofarligt. I Hongkong använde man inte stuntmän så ofta som i Hollywood. Så jag fick göra mina egna stunts och till exempel hoppa med en motorcykel över en bil. Många av filmerna jag spelade i var inriktade på sex och våld, och en del av dem hade också ockulta inslag.

År 1995 gifte jag mig med en filmproducent. Utåt sett verkade jag ha allt som behövdes för att vara lycklig. Jag levde ett lyxliv och hade en kärleksfull man, men ändå kände jag mig ledsen och tom. Det gjorde att jag slutade som skådespelare.

Jag hade varma minnen av något jag fick lära mig som ung. På helgerna brukade jag och min syster hälsa på hos en familj som var Jehovas vittnen. Pappan i familjen, Joe McGrath, brukade studera med oss och sina tre döttrar. De var verkligen en härlig familj, de var så kärleksfulla mot varandra. Och ”farbror Joe” var alltid vänlig mot de andra i familjen. Jag tyckte om att följa med dem till kristna möten, och ibland åkte vi till stora sammankomster tillsammans. Vi hade många lyckliga stunder ihop, och jag kände mig trygg med vittnena.

I min familj var det helt annorlunda, det var fruktansvärt hemma hos oss. Pappa levde ett destruktivt liv, och det gjorde mamma djupt deprimerad. När jag var tio bröt hon kontakten med Jehovas  vittnen. Själv fortsatte jag lite halvhjärtat att studera Bibeln, och jag döpte mig när jag var 17. Men kort därefter slutade jag leva efter Bibeln och var inte längre någon del av församlingen.

När jag fortfarande var nygift, kom två omtänksamma bröder från församlingen hem till mig. De förklarade vad jag behövde göra för att komma tillbaka till Jehova Gud, och de ordnade så att en missionär som hette Cindy kunde studera Bibeln med mig. Vid det här laget hade jag nästan tappat tron, därför bad jag henne att först bevisa att Bibeln verkligen är Guds ord. Hon visade mig olika profetior i Bibeln och hur de gått i uppfyllelse. Cindy blev min vän, och när hon frågade om vi skulle studera Bibelns grundläror tillsammans tackade jag ja. För första gången någonsin insåg jag hur kärleksfull Jehova är och att han verkligen vill att jag ska vara lycklig.

Jag började vara med vid kristna möten igen, och jag trivdes mycket bättre i församlingen än i filmindustrin. Men min otrygga barndom hade verkligen satt djupa spår i mig. Jag hade svårt att lita på andra, och jag tyckte inte ens om mig själv. En snäll kvinna i församlingen tog mig under sina vingar och hjälpte mig att se hur jag kunde få hjälp av Bibeln att hantera mina känslor och få riktigt nära vänner.

År 1997 flyttade jag och min man till Hollywood i USA. Där började jag engagera mig mer i att hjälpa andra att få praktisk nytta av Guds ord. Jag kände att det var mer givande att få undervisa andra i Bibeln än att vara skådespelare. Fem år efter vår flytt träffade jag Cheri, som jag kände sedan jag bodde i Hongkong. Våra liv var på många sätt rätt lika. Hon var Fröken Hongkong året innan jag blev det, och när jag vann tävlingen var det hon som gav mig kronan. Hon hade också börjat som skådespelare. Lite senare blev hon även producent och fick jobba med kända filmregissörer. Och nu bodde också hon i Hollywood.

När Cheri berättade att hennes fästman helt oväntat hade dött i en hjärtattack, tyckte jag så synd om henne. Hon var buddhist men hade inte hittat någon tröst i sin religion. Precis som jag hade hon fått det liv som andra bara drömmer om, men hon var ändå olycklig och litade inte på någon. Jag berättade för henne om det jag lärt mig från Bibeln, men hennes buddhistiska bakgrund gjorde det svårt för henne att ta till sig det.

Men en dag 2003 ringde Cheri till mig från Vancouver i Kanada, där hon var för att spela in en film. Hon var eld och lågor när hon berättade att hon hade varit ute och kört för att beundra det vackra landskapet. Plötsligt hade hon börjat be högt: ”Vem är den sanne Guden? Vad heter du?” Precis i det ögonblicket susade hon förbi en Rikets sal och såg namnet Jehova på byggnaden. Hon såg det som ett direkt svar från Gud. Och nu ville hon träffa Jehovas vittnen så snabbt som möjligt! Jag ringde några samtal, och inom några dagar var hon med vid ett möte i en kinesisktalande församling i Vancouver.

Senare berättade Cheri: ”De här människorna bryr sig verkligen om mig, och jag vågar säga precis hur jag känner.” De orden gjorde mig verkligen glad, för i filmindustrin hade  Cheri aldrig fått några riktiga vänner. Hon fortsatte att vara med vid mötena där, men 2005 skrev hon på ett kontrakt för två storfilmer och var tvungen att åka tillbaka till Hongkong. Men hon släppte inte taget om sin nya tro, och 2006 blev hon döpt som ett Jehovas vittne på en sammankomst i Hongkong. Cheri ville engagera sig mer i församlingen, men det var svårt att kombinera med filmbranschen. Och det gjorde henne mycket ledsen.

Under 2009 gjorde Cheri en helomvändning i sitt liv och bestämde sig för att lämna filmindustrin. Varför det? För att kunna göra mer i sin församling och för Jehova. Det gjorde att hon fick ännu fler vänner i församlingen, och hon började även predika på heltid. Hon älskade att berätta om de goda nyheterna från Bibeln och hjälpa andra att få ett bättre liv. (Matteus 24:14)

Efter en tid beslutade Cheri att hon skulle lära sig nepali för att stötta en nepali-talande grupp i en församling i Hongkong. Till saken hör att många i Hongkong tyvärr tittar snett på nepaleser. De flesta nepaleser pratar inte så bra engelska och kinesiska, och dessutom har de helt andra seder och bruk. Men Cheri bubblade av lycka när hon pratade om hur mycket hon tyckte om att hjälpa dem att förstå Bibeln. Hon träffade till exempel en nepalesisk kvinna när hon gick från hus till hus och predikade. Kvinnan kände till lite grann om Jesus, men hon visste ingenting om den sanne Guden, Jehova. Cheri visade henne i Bibeln att Jesus bad till sin Far i himlen. Och när kvinnan förstod att det är Jehova man ska be till, var det som att Bibelns budskap gick rakt in i hjärtat på henne. Inom kort studerade både hon, hennes man och deras dotter Bibeln. (Psalm 83:18; Lukas 22:41, 42)

När jag såg hur glad Cheri blev av att predika på heltid, började jag tänka på vad som egentligen hindrade mig från att också göra det. Vid det här laget bodde även jag i Hongkong igen. Så jag ansträngde mig för att få till en vardag som skulle hjälpa mig att nå det målet. Och i dag kan jag ärligt säga att ingenting kan jämföras med den glädje jag fått av att träffa uppriktiga människor och hjälpa dem att förstå Bibeln.

Jag har till exempel fått hjälpa en kvinna från Vietnam. När jag först lärde känna henne var hon en sorgsen person som ofta hade nära till gråten. Men i dag tycker hon om sitt liv, och hon stormtrivs med sina nya vänner i församlingen.

Både jag och Cheri fann något mycket bättre än glitter och glamour. Filmindustrin var spännande och gjorde oss kända, men att få hjälpa människor att lära känna Jehova Gud har gett oss så mycket mer. Vi blir lyckliga av att ära honom, och vi kan verkligen intyga att det Jesus sa stämmer: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35)