Julen har länge setts som en traditionell kristen högtid då man firar Jesus födelse. Men med tanke på hur många jultraditioner ser ut kan man undra hur de blev förknippade med Jesus över huvud taget.

För det första har vi jultomten. Den bild vi har av jultomten i dag som en glad farbror med rosiga kinder, vitt skägg och röda kläder har till stor del formats av en marknadsföringskampanj för en amerikansk läskedryck år 1931. Sedan dess har hans popularitet spritts till alla världens hörn. I 50-talets Brasilien försökte man ersätta jultomten med en inhemsk mytologisk figur, Vovô Índio (Morfar indian). Hur gick det? Jultomten besegrade inte bara Vovô Índio, han besegrade till och med ”Jesusbarnet och blev ensam representant för högtiden den 25 december”, säger doktor Carlos Fantinati. Men är myten om jultomten det enda problemet med julen? Vi hittar svaret i kristendomens tidiga historia.

”Under kristendomens första 200 år fanns ett starkt motstånd mot att fira martyrers födelsedagar, och Jesus födelsedag var inget undantag”, står det i Encyclopedia Britannica. Varför var det så? De kristna uppfattade födelsedagsfirandet som hedniskt och ville därför inte ha något med det att göra. Faktum är att datumet för Jesus födelse inte ens nämns i Bibeln.

Trots de tidiga kristnas syn på födelsedagar införde katolska kyrkan julfirandet på 300-talet. Kyrkan ville få folket att släppa sitt grepp om de populära romerska religionerna och högtiderna kring vintersolståndet. Från den 17 december till den 1 januari varje år brukade ”de flesta romarna festa, spela, frossa, gå i parad och ägna sig åt andra festligheter när de hyllade sina gudar”, sägs det i boken Christmas in America av Penne Restad. Mitt i festligheterna, den 25 december, firades den oövervinnliga solens födelse. Kyrkan instiftade julen på just den dagen och lyckades därmed få många romare att fira Jesus födelse i stället för solens. Romarna kunde ”fortsätta att roa sig med traditioner som hade med midvinterfesterna att göra”, förklaras det i Santa Claus, a Biography av Gerry Bowler. Men i själva verket ”fortsatte de bara att fira de nya dagarna med gamla traditioner”.

Det största problemet med julen är alltså dess ursprung. Stephen Nissenbaum skriver i sin bok The Battle for Christmas att julen ”inte är något annat än en hednisk högtid bakom en kristen fasad”. Med andra ord vanärar julen Gud och hans son, Jesus Kristus. Är det en bagatell i sammanhanget? I Bibeln ställs frågorna: ”Vilken samhörighet finns det mellan rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker?” (2 Korinthierna 6:14) Att ge julen en kristen skepnad tar inte bort dess ursprung. I Predikaren 1:15 står det: ”Det som är krokigt kan inte bli rakt.” (Svenska Folkbibeln)