Jag växte upp kring hamnstaden Puerto Limón på Costa Ricas östkust. Mina föräldrar fick åtta barn, och jag var näst yngst. Pappa dog när jag var åtta, så mamma fick ta hand om oss helt själv.

Baseboll har alltid varit en del av mitt liv. Jag tyckte om det redan som liten. När jag kom upp i tonåren gick jag med i ett lag i amatörligan. Några år senare frågade en talangscout om jag ville spela i ett professionellt lag i Nicaragua. Men jag kände inte att jag kunde flytta utomlands eftersom mamma just då inte hade så bra hälsa. Så jag tackade nej. Men senare blev jag erbjuden att spela i landslaget, som bestod av utvalda spelare från amatörligan. Den här gången tackade jag ja. Jag spelade i Costa Ricas landslag från 1949 till 1952, och vi deltog i mästerskap på Kuba, i Mexiko och i Nicaragua. Jag spelade som andra och tredje basman och gjorde bra ifrån mig. Mitt rekord är 17 matcher i rad utan ett enda error! Det var underbart att höra publiken ropa mitt namn.

Tyvärr levde jag också väldigt omoraliskt. Jag hade bara en flickvän, men jag hade ofta andra kvinnor vid sidan om. Det fanns alltid mycket alkohol med i bilden. En gång blev jag så full att jag inte kom ihåg hur jag hade tagit mig hem när jag vaknade dagen efter. Jag spelade dominospel för pengar och köpte lotter.

Medan jag höll på som jag gjorde blev mamma ett Jehovas vittne. Hon försökte berätta om sin tro för mig, men jag gav till en början ingen respons eftersom jag var helt uppslukad av basebollen. Jag kunde till och med glömma bort att äta när jag var ute och spelade. För mig var det bara en sak som gällde. Jag älskade verkligen baseboll mer än allt annat.

När jag var 29 skadade jag mig under en match när jag försökte fånga en boll. Jag återhämtade mig men fick  lägga det professionella spelandet på hyllan. Jag fortsatte dock att vara engagerad i baseboll och tränade spelare i ett amatörlag i närheten av där jag bodde.

År 1957 följde jag med till en av Jehovas vittnens sammankomster. Den hölls på en arena som jag hade spelat på. Jag kunde inte låta bli att tänka på vilken kontrast det var mellan vittnenas fina uppförande och den stökiga publik som jag var van vid. Det gjorde att jag började studera Bibeln med Jehovas vittnen och besöka deras möten.

Bibeln gjorde intryck på mig. Jag tyckte till exempel det var intressant att ett av tecknen på de sista dagarna var att Jesus lärjungar skulle predika om riket över hela världen. (Matteus 24:14) Jag lärde mig också att kristna inte ska försöka tjäna pengar på sin tjänst för Gud. Jesus sa ju: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matteus 10:8)

Jag jämförde det jag läste i Bibeln med hur Jehovas vittnen levde. Jag beundrade verkligen deras ansträngningar att predika över hela världen, och de hade den generositet som Jesus uppmanat de kristna att visa. När jag läste Markus 10:21 kände jag att jag ville bli ett Jehovas vittne. Där säger Jesus: ”Kom, bli min efterföljare.”

Det tog lite tid innan jag kunde göra slag i saken. Jag hade till exempel under många år satsat pengar på mitt lyckotal i ett stort nationellt lotteri varje vecka. Men jag lärde mig att Gud fördömer att man tjänar ”guden Lyckan” och är girig. (Jesaja 65:11; 1 Korinthierna 6:10) Så jag bestämde mig för att sluta spela om pengar. Första söndagen efter att jag lagt av med spelandet vann mitt lyckotal! Folk hånade mig för att jag inte hade spelat den veckan, och de försökte pressa mig att börja igen. Men jag stod emot och har aldrig spelat sedan dess.

Jag blev döpt vid en sammankomst 1958. Redan samma dag sattes min ”nya personlighet” på prov. (Efesierna 4:24) När jag kom tillbaka till mitt hotellrum den kvällen stod min före detta flickvän där och väntade på mig. ”Sammy, kan vi inte ha lite trevligt i kväll?” försökte hon. Men jag avvisade henne direkt och sa att jag tänkte leva efter Bibeln. (1 Korinthierna 6:18) ”Skämtar du?” utbrast hon. Hon sa att Bibelns moralnormer var löjliga och tyckte att vi borde bli ihop igen. Men jag gick bara in på rummet och låste dörren. Jag är väldigt glad över att kunna säga att jag har levt ett rent liv sedan jag blev ett Jehovas vittne.

Jag hade kunnat prata hur länge som helst om all nytta jag har haft av Bibeln. Tack vare den har jag fått underbara vänner, ett meningsfullt liv och verklig lycka.

Jag tycker fortfarande om baseboll, men det är inte lika viktigt för mig längre. Basebollkarriären gav mig pengar och status, men sådant betyder ingenting i längden. Min vänskap med Jehova och hans folk kommer däremot att bestå för evigt. Bibeln säger: ”Världen försvinner, och även dess begär, men den som gör Guds vilja består för evigt.” (1 Johannes 2:17) Nu älskar jag Jehova och hans folk mer än allt annat!