Jag föddes i La Ceiba i Honduras och hade fyra äldre systrar. Jag var döv, men resten av familjen var hörande. Vi bodde i ett farligt område och var väldigt fattiga. Och när jag var fyra år dog min pappa i en arbetsplatsolycka.

 Mamma gjorde så gott hon kunde för att ta hand om mig och mina systrar, men ofta hade hon inte råd att köpa kläder till mig. Jag hade inget varmt att ha på mig, så jag frös ofta när det regnade.

 När jag växte upp lärde jag mig honduranskt teckenspråk så att jag kunde prata med andra döva. Men min mamma och mina systrar kunde inte teckenspråk, så de pratade med mig med hjälp av några få gester och hemmagjorda tecken. Mamma älskade mig och hjälpte mig att hålla mig borta från sådant som var farligt. Med de få tecken hon kunde varnade hon mig bland annat för att röka och dricka för mycket. Jag är så tacksam, för det gjorde att jag inte hamnade i något missbruk.

 När jag var liten brukade mamma ta med mig till katolska kyrkan, men jag förstod ingenting eftersom ingen tolkade åt mig. Det var rätt tråkigt, så jag slutade gå dit när jag var tio. Men jag ville fortfarande lära mig mer om Gud.

 År 1999, när jag var 23, träffade jag en kvinna från USA som tillhörde en frikyrka. Hon undervisade mig i Bibeln och lärde mig amerikanskt teckenspråk. Jag blev så förtjust i det jag lärde mig från Bibeln att jag bestämde mig för att bli pastor. Så jag flyttade till Puerto Rico för att gå i en kristen skola för döva. När jag sedan kom tillbaka till La Ceiba 2002 fick jag hjälp av några vänner att starta en egen kyrka för döva. En av de här vännerna var Patricia, som senare blev min fru.

 Som pastor i vår kyrka höll jag gudstjänster på honduranskt teckenspråk, visade bilder på bibliska skildringar och dramatiserade dem för att undervisa de döva. Jag besökte också närliggande städer för att uppmuntra döva och hjälpa dem med deras problem. Jag åkte till och med som missionär till USA och Zambia. Men egentligen visste jag inte så mycket om Bibeln. Jag berättade bara sådant som andra hade berättat för mig och sådant som jag själv förstod från bilderna. Faktum är att jag hade fler frågor än svar.

 Efter ett tag började några kyrkomedlemmar sprida lögner om mig och säga att jag drack för mycket och var otrogen. Jag kände mig besviken och arg, så Patricia och jag lämnade kyrkan kort därefter.

 Det hade ofta kommit Jehovas vittnen hem till Patricia och mig, men vi hade aldrig velat prata med dem. Men när vi hade lämnat kyrkan började Patricia studera Bibeln med ett par som var Jehovas vittnen, Thomas och Liccy. Jag blev så imponerad av att de kunde teckenspråk fastän de inte var döva, och snart var jag själv med vid studierna.

 Vi studerade några månader med hjälp av filmer på amerikanskt teckenspråk. Men några vänner anklagade Jehovas vittnen för att följa mänskliga ledare, och då slutade vi studera med dem. Trots att Thomas lade fram bevis för att Jehovas vittnen inte följer människor trodde jag honom inte.

 Några månader senare hamnade Patricia i en djup depression. Hon bad till Gud att Jehovas vittnen skulle besöka henne, och kort därefter kom en granne som var ett Jehovas vittne. Hon frågade Patricia om hon skulle ordna så att Liccy kom och besökte henne igen. Från och med då kom Liccy och besökte Patricia varje vecka för att uppmuntra henne och studera Bibeln med henne. Hon visade sig vara en sann vän. Men jag var fortfarande misstänksam mot vittnena.

 År 2012 hade Jehovas vittnen en kampanj och spred teckenspråksfilmen Kan man få svar på livets stora frågor?, och Liccy kom med en sådan till oss. Jag såg den och blev chockad över att mycket av det jag brukade lära ut, som att det finns ett helvete och att själen är odödlig, inte stämmer med Bibeln.

 Veckan därpå gick jag till Jehovas vittnens Rikets sal för att prata med Thomas. Jag berättade för honom att jag ville undervisa döva om sanningen från Bibeln, men inte som ett Jehovas vittne. Min tanke var att jag skulle starta en ny kyrka bara för döva. Thomas berömde mig för min nyvunna entusiasm men visade mig Efesierna 4:5, som lyfter fram hur viktigt det är med enhet i den sanna kristna församlingen.

 Thomas gav mig också filmen Jehovas vittnen – tro i verksamhet, del 1: Från mörker till ljus på amerikanskt teckenspråk. Filmen skildrade hur en grupp män noggrant studerade Bibeln för att komma fram till vad den egentligen lär. När jag såg filmen kände jag igen mig i de männen. Jag sökte också efter sanningen. Den filmen gjorde mig övertygad om att vittnena lär ut sanningen eftersom de grundar allt på Bibeln. Så jag började studera Bibeln igen, och 2014 blev Patricia och jag döpta Jehovas vittnen.

 Jag uppskattar Jehovas vittnens organisation för att den är ren, precis som Gud. Vittnena har ett rent språk och ett rent uppförande. De är fridsamma och uppmuntrande. De är enade och lär ut samma bibliska sanningar vilket land de än bor i och vilket språk de än pratar.

 Jag har verkligen tyckt om att lära mig vad Bibeln egentligen säger. Jag har till exempel lärt mig att Jehova är den allsmäktige Guden, att han är den Högste över hela jorden och att han älskar både döva och hörande. Jag uppskattar den stora kärlek Gud har visat mig personligen. Jag har också fått reda på att jorden kommer att bli en underbar plats och att vi har möjligheten att få evigt liv och bra hälsa. Jag längtar verkligen till den dag då det blir så!

 Patricia och jag älskar att prata med andra döva om Bibeln. Vi studerar nu Bibeln med några från vår gamla kyrka. Jag har inte längre frågor om det jag lär ut, som jag hade när jag var pastor. Jag fick till slut svar, tack vare att jag studerade Bibeln med Jehovas vittnen.