Jag föddes i Montreal, den största staden i den kanadensiska provinsen Quebec. Jag och mina tre syskon växte upp i en kärleksfull familj och hade ett lugnt och skönt liv i det vackra området Rosemont.

 Som ung grabb fascinerades jag av Bibeln. Jag minns att jag som 12-åring tyckte mycket om att läsa i Nya testamentet om Jesus liv. Hans kärlek och omtanke berörde mig verkligen, och jag ville bli som han. Tyvärr försvann den känslan när jag blev lite äldre och började umgås med fel människor.

 Min pappa var saxofonist. Jag fick hans saxofon, men framför allt förde han vidare sin passion för musiken, och det blev det viktigaste i mitt liv. Jag älskade musik och lärde mig också att spela gitarr. Längre fram bildade jag och några vänner ett rockband, och vi hade flera spelningar. Några välkända producenter erbjöd sig att hjälpa mig att slå igenom. Jag skrev så småningom kontrakt med ett större skivbolag. Mina låtar blev rätt populära och spelades på radio i Quebec.

 Jag verkade ha allt man kunde önska sig. Jag var ung och berömd och tjänade en massa pengar på det jag älskade. På dagarna tränade jag på gymmet, gav intervjuer, skrev autografer och var med i tv. På kvällar och nätter hade jag spelningar och festade. Men för att tackla uppmärksamheten började jag dricka, och längre fram övergick jag till droger. Jag levde ett vilt och sexuellt utsvävande liv.

 En del avundades mig eftersom mitt liv verkade så lyckat. Men innerst inne kände jag mig tom, en känsla som ofta kom över mig, speciellt när jag var ensam. Jag kände mig orolig och blev deprimerad. På toppen av min karriär dog två av mina producenter i aids. Jag blev helt chockad. Även om jag älskade musik fick jag avsmak för livsstilen runt omkring.

 Trots att jag var framgångsrik insåg jag att något var allvarligt fel i världen. Jag undrade: Hur kan det finnas så mycket orättvisa? Varför gör inte Gud något? Jag bad ofta till Gud om svar. Mellan två turnéer började jag läsa Bibeln igen. Även om jag inte förstod så mycket av det jag läste kunde jag dra slutsatsen att slutet för världen var nära.

 När jag läste i Bibeln såg jag att Jesus en gång fastade i öknen i 40 dagar. (Matteus 4:1, 2) Jag tänkte att om jag gjorde samma sak kanske Gud skulle låta mig få svar på mina frågor, så jag satte upp ett datum för när jag skulle börja. Två veckor innan dess knackade två Jehovas vittnen på hos mig. Jag bjöd in dem som om jag hade väntat dem. Jag vände mig till det ena vittnet, som hette Jacques, och frågade rakt på sak: ”Hur kan man veta att vi lever i de sista dagarna för den här världen?” Jacques svarade med att slå upp 2 Timoteus 3:1–5 i sin bibel. Jag bombarderade dem med alla möjliga frågor och blev imponerad av de logiska och kloka svar de gav, som alla grundade sig på Bibeln. Efter några besök förstod jag att jag inte behövde fasta.

 Jag började studera Bibeln med Jehovas vittnen. Efter ett tag klippte jag av mitt långa hår och började gå på alla möten på Rikets sal. Det varma välkomnandet jag fick på de här mötena gjorde mig ännu mer övertygad om att jag hade funnit sanningen.

 Naturligtvis behövde jag göra stora förändringar i mitt liv för att kunna tillämpa det jag lärde mig från Bibeln. Jag var till exempel tvungen att sluta med droger och med min omoraliska livsstil. Jag behövde också göra något åt min egocentriska inställning och bli mer omtänksam mot andra. Eftersom jag var ensamförälder behövde jag dessutom ta hand om mina två barn andligt och känslomässigt. Det fick mig att lägga ner min musikkarriär och i stället ta ett lågavlönat fabriksjobb.

 Det var inte lätt att göra de här förändringarna. När jag försökte sluta med drogerna fick jag kämpa med abstinensbesvär och fick flera återfall. (Romarna 7:19, 21–24) Det svåraste var att inte ge efter för sexuell omoral. Dessutom var min nya arbetssituation slitsam, och lönen kändes som ett skämt. Det jag hade tjänat på bara två timmar som musiker tog det nu tre månader att få ihop.

 Bönen var en stor hjälp för att klara av de här svårigheterna. Att läsa Bibeln regelbundet var också ovärderligt. Vissa verser betydde extra mycket. En av dem var 2 Korinthierna 7:1, där vi kristna uppmanas att ”rena oss från allt som förorenar kropp och sinne”. En annan bibelvers som gjorde mig säker på att jag kunde bryta mina dåliga vanor var Filipperna 4:13, där det står: ”Allt har jag styrka till tack vare honom som ger mig kraft.” Jehova Gud besvarade mina böner och hjälpte mig att kunna förstå och tillämpa Bibelns sanningar till slut. Det gjorde att jag ville viga mitt liv åt honom. (1 Petrus 4:1, 2) År 1997 blev jag därför döpt som ett Jehovas vittne.

 Jag är säker på att om jag hade fortsatt med mitt gamla liv hade jag varit död vid det här laget. Nu är jag lycklig på riktigt! Jag är så glad att jag har min älskade fru, Elvie. Tillsammans använder vi det mesta av vår fritid till att undervisa andra i Bibeln. Det är något som gör mig glad och lycklig. Jag är verkligen tacksam mot Jehova för att han har dragit mig till sig. (Johannes 6:44)