Jag föddes i Calgary i provinsen Alberta i Kanada. Mina föräldrar skilde sig när jag var nyfödd, och mamma och jag flyttade hem till mormor och morfar. De älskade oss, och jag hade en lycklig barndom. Jag har så många härliga minnen från den här trygga delen av mitt liv.

 Men när jag var sju förändrades allt. Mamma gifte om sig med pappa, och vi flyttade till Saint Louis i delstaten Missouri i USA. Jag upptäckte snart att pappa kunde vara riktigt elak. När jag kom hem efter första dagen på min nya skola fick han reda på att jag hade blivit mobbad utan att ge igen. Han blev vansinnig och slog mig hårdare än vad barnen i skolan hade gjort. Jag tog lärdom av det och hamnade i mitt första slagsmål när jag bara var sju år gammal.

 Pappas dåliga humör tog hårt på mamma, och de gapade och skrek på varandra hela tiden. När jag var elva började jag dricka alkohol och ta droger. Jag blev mer och mer aggressiv och hamnade ofta i slagsmål på gatan. När jag gick ut high school hade våldet tagit över mitt liv.

 När jag var 18 tog jag värvning vid USA:s marinkår. Där fick jag utbildning i hur jag skulle kunna använda min aggressivitet till att döda andra. Efter fem år lämnade jag det militära för att studera psykologi i hopp om att kunna göra karriär inom FBI. Jag påbörjade mina universitetsstudier i USA och fortsatte dem sedan i Kanada.

 På universitetet började allt kännas nattsvart. Jag tappade tron på mänskligheten och samhället. Folk verkade vara så egoistiska, allt verkade så tomt och det verkade inte finnas någon lösning på mänsklighetens problem. Jag slutade hoppas på att människan skulle kunna göra världen till en bättre plats.

 Eftersom jag inte såg någon mening med livet hamnade jag i en ond cirkel där allt handlade om alkohol, droger, pengar och sex. Jag gick från fest till fest och från kvinna till kvinna. Min militära bakgrund gjorde mig självsäker, och jag hamnade ofta i slagsmål. Jag hade mina egna normer för rättvisa, och så fort jag tyckte att någon var orättvis mot någon annan tog jag saken i egna händer. Men det var egentligen inte rättvisan, utan våldet, som styrde mitt liv.

 En dag satt jag och en kompis nere i min källare och var höga. Vi höll på att förbereda en illegal försändelse marijuana som skulle säljas när min kompis frågade om jag trodde på Gud. Jag svarade: ”Om Gud är ansvarig för lidandet i världen vill jag inte ha något med honom att göra.” Nästa dag började jag på ett nytt jobb, och en av arbetskamraterna, som var ett Jehovas vittne, frågade: ”Tror du att det är Gud som är ansvarig för lidandet i världen?” Jag blev så förvånad över att han ställde just den frågan, och mitt intresse väcktes. Vi hade många samtal under de följande sex månaderna, och han visade mig Bibelns svar på några av mina största livsfrågor.

 Min sambo, som jag var förlovad med, ville inte höra något om vad jag hade lärt mig. En söndag berättade jag för henne att jag hade bjudit hem vittnena för att de skulle studera Bibeln med oss. När jag kom hem från jobbet nästa dag hade hon tömt huset och stuckit. Jag gick ut ur huset och bröt ihop. Jag vände mig till Gud och bad om hjälp. Det var första gången jag använde hans namn, Jehova, i bön. (Psalm 83:18)

 Två dagar senare började ett gift par som var Jehovas vittnen studera Bibeln med mig med hjälp av boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. a När de hade gått fortsatte jag att läsa boken och läste ut den redan samma natt. Det jag lärde mig om Jehova och hans son, Jesus Kristus, gjorde starkt intryck på mig. Jag insåg att Jehova är medkännande och att det smärtar honom när vi lider. (Jesaja 63:9) Jag blev särskilt berörd av att Gud älskar mig och att hans son dog för min skull. (1 Johannes 4:10) Jag förstod att Jehova hade haft tålamod med mig, för han vill inte ”att någon ska drabbas av förintelse, utan vill att alla ska få möjlighet att ändra sig”. (2 Petrus 3:9) Jag kände att Jehova drog mig till sig. (Johannes 6:44)

 Jag började vara med vid Jehovas vittnens möten redan samma vecka. Jag såg nog skrämmande ut med mitt långa hår och ringar i öronen, men de behandlade mig som en efterlängtad familjemedlem. De agerade som sanna kristna ska göra. Det kändes som jag var tillbaka hemma hos mormor och morfar, fast ännu bättre!

 Det jag lärde mig från Bibeln började snart förändra mitt liv. Jag klippte mig, upphörde med min omoraliska livsstil och slutade missbruka alkohol och droger. (1 Korinthierna 6:9, 10; 11:14) Jag ville göra Jehova glad. Så när jag fick reda på att jag gjorde något som han inte tyckte om kände jag mig träffad och försökte aldrig hitta ursäkter. ”Så här kan jag inte hålla på längre”, tänkte jag. Jag försökte direkt ändra mitt sätt att tänka och handla och började snart märka hur bra det är att göra saker på Jehovas sätt. Den 29 juli 1989, sex månader efter att jag börjat studera Bibeln, blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

 Bibeln har hjälpt mig att förändra min personlighet. Förut brukade jag ofta bli våldsam när någon annan var ovänlig. Men nu arbetar jag hårt på att hålla ”fred med alla människor”. (Romarna 12:18) De här förändringarna har jag inte kunnat göra i egen kraft, utan det är tack vare den kraft Jehova har gett mig genom Bibeln och sin heliga ande. (Galaterna 5:22, 23; Hebréerna 4:12)

 Jag styrs inte längre av våld, droger och omoraliska begär, utan nu försöker jag ge Jehova mitt bästa och göra sådant som han tycker om, bland annat hjälpa andra att lära känna honom. Några år efter att jag hade döpt mig flyttade jag till en annan del av världen där det var ett större behov av att sprida de goda nyheterna. Jag är så glad för att jag under åren kunnat hjälpa många människor att höja sin livskvalitet med hjälp av undervisningen i Bibeln. Jag är också jätteglad för att min mamma har blivit ett Jehovas vittne. Det steget tog hon delvis för att hon såg att jag fick en bättre attityd och började uppföra mig bättre.

 År 1999 gick jag det som nu kallas Skolan för kristna förkunnare. Skolan hölls i El Salvador, och den hjälpte mig att ta ansvar i predikoarbetet och att undervisa och ta hand om dem i församlingen. Det året gifte jag mig också med min underbara fru, Eugenia. Tillsammans ägnar vi oss åt att predika på heltid i Guatemala.

 I stället för att se mörkt på livet är jag nu otroligt lycklig. Vägledningen i Bibeln har hjälpt mig att lägga bort en omoralisk och våldsam livsstil. Jag har fått ett liv fyllt av sann kärlek och frid.