Maud bor i Frankrike och arbetar som elevassistent åt barn med funktionsnedsättning. För ett tag sedan hade en klass en lektion om Förintelsen och nazisternas koncentrationsläger. Fångarna hade ett märke fastsytt på sina kläder. Märkets form och färg visade varför personen satt i koncentrationsläger.

 Läraren nämnde de lila trianglar som några av fångarna bar och sa: ”Jag tror att det märket betydde att de var homosexuella.” Efter lektionen pratade Maud med läraren och berättade att det var Jehovas vittnen som bar de lila trianglarna. a Hon sa att hon kunde ta med lite information till läraren. Det ville han, och han frågade om hon kunde berätta lite för eleverna om det här.

 Under en annan lektion om samma ämne visade en annan lärare en uppställning över de olika märken som fångarna hade. Uppställningen visade helt korrekt att det var Jehovas vittnen som bar de lila trianglarna. Efter lektionen frågade Maud även den här läraren om hon ville ha lite information. Det ville hon gärna och ordnade så att Maud fick berätta lite för klassen.

 Maud förberedde en 15 minuter lång presentation som hon skulle hålla för den första klassen. Men precis innan lektionen började fick hon reda på att hon fick hela timmen på sig. Maud började med att visa en dokumentär om hur Jehovas vittnen blev förföljda av nazisterna. I filmen berättades det att 800 barn togs från sina föräldrar som var Jehovas vittnen, och då pausade Maud filmen och läste upp vad tre av de här barnen var med om. Efter filmen avslutade Maud med att läsa ett avskedsbrev från 1940. Det var ett brev som Gerhard Steinacher, ett 19-årigt Jehovas vittne från Österrike, skrev till sina föräldrar bara timmar innan han skulle avrättas av nazisterna. b

 Maud gjorde en liknande presentation för den andra klassen. Tack vare att Maud var så modig brukar nu båda lärarna nämna Jehovas vittnen när de undervisar om nazisternas koncentrationsläger.