”När jag föddes tjänade alla i min familj Jehova”, berättar Rachel, som nu bor i Dominikanska republiken. ”Men när jag var sju lämnade pappa sanningen och blev en motståndare. Han gjorde allt för att jag inte skulle tjäna Jehova. Han försökte bland annat muta mig. Han erbjöd mobiltelefoner, en resa till Disneyland och ett eget kreditkort. Han försökte också banka sanningen ur mig. Han brukade säga att jag inte skulle kunna gå på mötena om jag varken kunde prata eller gå för att jag hade fått så mycket stryk. Men det stoppade inte mig. Jag hade bestämt mig för att alltid gå på mötena.

 Pappa var noga med att aldrig slå mig när mamma var med. Han sa att han skulle göra illa henne också om jag berättade för henne att han hade slagit mig. Han bortförklarade blåmärkena jag hade med att han tränade mig i kampsport.

 Jag var så liten och rädd för pappa, så jag vågade inte berätta för mamma vad som pågick. Men jag berättade för Jehova. Jag gick långa promenader i skogen bakom vårt hus i Maryland i USA. Där i skogen fanns det en speciell ek som jag brukade klättra upp i. Jag satte mig bekvämt på en gren och började prata med Jehova. Jag berättade hur jag kände och allt jag ville göra för honom när jag blev stor, och jag bad honom att hjälpa mig att överleva tills jag blev vuxen. Jag pratade också om vad jag skulle göra i den nya världen, om familjen jag skulle ha och om hur lugn och glad jag skulle känna mig när jag inte längre hade ont någonstans eller var rädd.

 När pappa mutade eller misshandlade mig för att försöka få mig att lämna sanningen, kände jag alltid hur Jehova tröstade och styrkte mig. Han hjälpte mig att vara lojal och stark.

 Jag döpte mig när jag var tio, och så började jag som pionjär två år senare. I början visste pappa inte om det, men när han fick reda på det slog han min käke ur led.

 Några tyckte att jag var för ung för att vara pionjär, och de var oroliga att jag inte förstod vad det innebar. Jag märkte också att andra i min ålder mest gled med i sanningen, och de var inte så fokuserade på att tjäna Jehova. De hade fullt upp med att festa och ha kul. Och det såg väldigt roligt ut. Ibland kände jag för att göra som de. Jag tänkte att jag kanske skulle sluta gå så mycket i tjänsten och i stället bara ha kul som andra i min ålder. Men när jag kände så, pratade jag alltid med Jehova om det.

 När jag var 15 var det en modellagentur som kontaktade mig och ville att jag skulle börja jobba för dem i Milano. De erbjöd väldigt bra betalt. Jag blev smickrad när de sa att jag skulle passa som modell och få vara med i tidningar och gå på catwalks i dyra kläder. Då hade jag varit pionjär i nästan tre år, och jag tänkte att det kunde vara ett bra pionjärjobb. Pappa hade lämnat familjen, så jag tänkte att jag kunde använda pengarna för att hjälpa mamma att betala räkningar.

 Jag bad till Jehova om det. Sedan pratade jag med mamma, som hade varit pionjär i många år, och så pratade jag med en äldstebroder som jag uppskattade. Och som vanligt gick jag till min ek och bad lite till. Jehova svarade på mina böner genom en bibelvers som äldstebrodern visade mig. Det var Predikaren 5:4, där det står: ’När du avlägger ett löfte åt Gud, så … håll vad du lovar.’ Jag hade lovat att tjäna Jehova helt och fullt, och jag kände att det här jobbet kunde skada min vänskap med honom. Så jag bestämde mig för att tacka nej.

 Trots allt som hände när jag var liten, så överlevde jag och blev vuxen! Jag har ett så bra liv nu med min familj. Jag är gift med Jaser, och vi har en son som är nio år, Connor. Jaser är äldste, och Connor är odöpt förkunnare. Och jag är så glad för att jag har kunnat vara i heltidstjänsten i nästan 27 år.

 Jag tänker ofta på mina långa samtal med Jehova när jag satt i min ek i skogen bakom huset. Jag bad honom att hjälpa mig, och det har han verkligen gjort! Han har uppmuntrat och styrkt mig och visat mig vägen. Jehova har gång på gång visat att han är den bästa pappan. Jag är så glad att jag valde att leva för honom helt och fullt! Det är det bästa beslut jag någonsin tagit.”