Under de senaste 28 åren har mer än 11 000 Jehovas vittnen lämnat sina hemländer för att vara med på olika byggprojekt i 120 länder. Alla har villigt gett av sina förmågor och sin tid, men utan lön.

Många har själva stått för kostnaden att resa till byggplatsen. En del har tagit semester för att kunna vara med på ett byggprojekt. Andra har tagit tjänstledigt och gått miste om en hel del inkomst.

Alla som är med på de här byggprojekten gör det frivilligt för att stödja det världsvida predikoarbetet. (Matteus 24:14) Jehovas vittnen har byggt kontor, bostäder och tryckerier där man trycker biblar och biblisk litteratur. De har också byggt sammankomsthallar med upp till 10 000 sittplatser och Rikets salar med upp till 300 sittplatser.

Den här verksamheten är fortfarande i full gång. När arbetarna väl kommer till byggplatsen ser avdelningskontoret till att de får mat och logi och hjälp med sin tvätt och annat de kan behöva. Vittnen som bor i närheten hjälper också till med byggnadsarbetet.

För att kunna organisera och samordna den här stora insatsen startades ett internationellt program 1985. För att få vara med måste man vara ett Jehovas vittne mellan 19 och 55 år och ha någon slags yrkeserfarenhet inom byggbranschen. Ett uppdrag är för det mesta på mellan två veckor och tre månader, även om det ibland kan vara ett år eller längre.

De som är gifta med byggarbetare och saknar yrkeserfarenhet har fått lära sig arbetsuppgifter som armering, plattsättning, slipning och målning. Andra hjälper till med matlagning eller städning av bostäderna.

En del arbetare har skrivit och tackat för att de fått vara med och hjälpa till. Ett gift par skrev: ”Vi vill tacka er så mycket för att vi fick förmånen att få arbeta vid avdelningskontoret i Budapest. Vittnena i Ungern var så omtänksamma och uppskattande! Det var svårt att säga hej då efter en månad tillsammans med dem. Men så är det väl alltid? Vi hoppas att vi kan ge oss i väg igen till våren. Varje gång vi har varit i väg på ett uppdrag har det känts som den bästa månaden i vårt liv.”