Lördagen den 8 mars 2014 utexaminerades eleverna i Gileads 136:e klass efter en fem månader lång intensivkurs i Bibeln. Under den här skolan får erfarna Jehovas vittnen hjälp att bli mer användbara inom organisationen och att kunna stärka tron hos sina medbröder. Sammanlagt fick 11 548 del av programmet, antingen på plats i Jehovas vittnens utbildningscenter i Patterson eller via videolänk till platser i Jamaica, Kanada, Puerto Rico och USA.

”Bevara denna sinnesinställning i er”. David Splane, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, var ordförande för programmet. Han grundade det inledande talet på orden i Filipperna 2:5–7: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus.” När Jesus var här på jorden var han inte inriktad på att skaffa sig en hög ställning, utan han var ödmjuk och engagerade sig i det uppdrag han fått av Gud.

Tänk till exempel på hur Jesus avvisade Djävulen när han försökte fresta honom. Varje gång citerade han från ett tal som Mose hade hållit till israeliterna och sa: ”Det står skrivet.” (Matteus 4:4, 7, 10; 5 Moseboken 6:13, 16; 8:3) Även om Jesus hade kunnat använda sin auktoritet som Guds smorde son, visade han ödmjukt uppskattning för det Mose hade gjort. På samma sätt vill vi erkänna andras förmågor och ofta ge beröm.

Broder Splane lyfte också fram att Jesus hade rätt ”sinnesinställning” mot slutet av sin utbildningsperiod här på jorden. I en bön sa Jesus: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att jag har fullbordat det verk som du har gett mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” (Johannes 17:4, 5) Jesus strävade inte efter att få ytterligare privilegier. Det enda han bad om var att få tillbaka sin tidigare ställning, sitt gamla jobb så att säga, när han återvände till himlen. Eleverna uppmanades att följa Jesus exempel genom att vara inriktade på sitt uppdrag och inte tänka på status, utan i stället vara nöjda även om de inte skulle få en ny uppgift när de återvänder hem.

”Gör uppoffringar utan att se dig tillbaka”. William Malenfant, medhjälpare till styrande kretsens undervisningskommitté, uppmuntrade eleverna att följa Paulus självuppoffrande exempel. Paulus såg inte tillbaka på det han hade gett upp för att kunna tjäna Gud. Han sa: ”Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar fram emot målet.” (Filipperna 3:13, 14)

När eleverna gör uppoffringar utan att se sig tillbaka efterliknar de både forntida och nutida tjänare till Jehova. Broder Malenfant citerade Clara Gerber Moyer, som redan som barn började tjäna Jehova. Hon skrev: ”Det är verkligen en förmån att ha fått ägna mer än 80 år av mitt liv i tjänsten för Gud – utan att ångra någonting! Om jag kunde leva om mitt liv, skulle jag leva på samma sätt.”

”Predika med änglar och som änglar”. Gerrit Lösch, medlem av den styrande kretsen, riktade uppmärksamheten på två speciella förmåner som de som predikar har. För det första tjänar de som Guds änglar när de kommer med budskapet om Guds rike, för de hebreiska och grekiska ord som används för ”ängel” i Bibeln kan också återges med ”budbärare”. För det andra predikar de ”de goda nyheterna” under änglarnas ledning, precis som Filippus gjorde. (Apostlagärningarna 8:26–35)

Broder Lösch återgav flera erfarenheter som Jehovas vittnen haft när de predikat. En broder i Mexiko som heter Gabino brukar bara knacka en eller två gånger på dörrarna när han går i tjänsten, men en gång knackade han fyra gånger. Mannen som till slut kom till dörren berättade att han hade varit på väg att ta sitt liv. Han sa: ”När du knackade för fjärde gången hade jag snaran runt halsen. Men jag tog av den för att öppna. Tack för att du fortsatte knacka, för om du inte hade gjort det skulle jag ha hängt mig.”

Även om sådana erfarenheter ibland kan bero på tillfälligheter, vet vi att det inte alltid är så. I stället visar de tydligt att Guds änglar är med och vägleder det världsvida predikoarbetet. (Uppenbarelseboken 14:6)

”De högt ansedda blir välsignade”. Michael Burnett, som är lärare vid Gilead, tog upp exemplet med Jabes i sitt tal. Jabes var en av Judas avkomlingar, och han ”åtnjöt större anseende än sina bröder”. Han bad att Gud skulle välsigna honom, utvidga hans område och bevara honom mot olycka. (1 Krönikeboken 4:9, 10)

Eleverna kan följa Jabes fina exempel genom att vara specifika i sina böner, framför allt när de ber om hjälp att tillämpa det de fått lära sig under skolan. De kan också be att Gud ska skydda dem. Det innebär inte att de kan förvänta sig att Gud helt och hållet ska skydda dem från att drabbas av olyckor eller följderna av ondska, men däremot att han ska hjälpa dem att inte bli helt överväldigade av det de drabbas av eller nedtyngda av sorg. Jehova besvarade Jabes bön, och han kommer även att besvara Gileadelevernas böner.

”Håll elden brinnande”. Mark Noumair, en av lärarna vid Gileadskolan och medhjälpare till undervisningskommittén, grundade sitt tal på 1 Thessalonikerna 5:16–19. Eld behöver bränsle, syre och värme för att fortsätta brinna, och på liknande sätt finns det tre saker som kan hjälpa eleverna att bevara entusiasmen och fortsätta brinna för tjänsten.

För det första: ”Gläd er alltid.” (1 Thessalonikerna 5:16) Glädjen är som bränslet som bidrar till entusiasmen. Eleverna kan öka sin glädje genom att tänka på vilken välsignelse det är att ha Jehovas godkännande. För det andra: ”Be oupphörligt.” (1 Thessalonikerna 5:17) Bönen är som syret som håller elden vid liv. Vi behöver be under längre stunder och helt öppna vårt hjärta för Jehova. För det tredje: ”Tacka Gud ... [för] allting.” (1 Thessalonikerna 5:18) En tacksam inställning drar oss närmare Jehova och våra bröder och gör vår relation till dem varmare. ”Försök bevara en varm känsla av uppskattning”, sa broder Noumair, ”i motsats till en kall kritisk anda.”

”Lovprisa Jehova tillsammans med himlarymden”. Sam Roberson, också han en lärare inom organisationen, började med att kommentera olika uttryck i Bibeln som visar att solen, månen och stjärnorna lovprisar Jehova. (Psalm 19:1; 89:37; 148:3) Han sa att eleverna också haft möjlighet att lovprisa Jehova och lät sedan några av dem spela upp trevliga erfarenheter som de nyligen haft i tjänsten. En rullstolsburen man hade visat att han uppskattade att en av eleverna hade stannat sin bil så att han kunde passera. Längre fram tackade eleven honom för det. Det ledde till ett samtal, och mannen tackade ja till en gratis bibelkurs. Brodern som ledde kursen fick också vittna för många som besökte mannen under veckorna som följde. Tack vare det allra första samtalet ville sju personer till börja studera Bibeln.

”Bli starkare genom att undervisas av Gud”. Donald Gordon, medhjälpare till utgivarkommittén, intervjuade två av paren i klassen. En av bröderna som intervjuades berättade att lärdomarna i Efesierna 3:16–20 ofta hade tagits upp under skolan. Eleverna blev påminda om att de kunde ”göras starka” genom att vara ödmjuka och tillgängliga och genom att inse att Jehova fortfarande har mycket arbete kvar till vart och ett av sina vittnen. En syster berättade att en av lärarna hade uppmuntrat dem att inte vara som en stor fisk i en liten skål, där det inte finns något utrymme för att växa, utan som en liten fisk i ett stort hav. Hon sa: ”Jag har lärt mig att om jag uppför mig som en av de mindre i Jehovas organisation kommer han att hjälpa mig att växa andligen.”

”Må Jehova komma ihåg er”. Mark Sanderson, medlem av den styrande kretsen, höll avslutningens huvudtal, och temat anspelade på Nehemjas bön: ”Kom ihåg, min Gud, mig till godo.” (Nehemja 5:19; 13:31) Nehemja var inte rädd att Jehova skulle glömma bort honom och det han hade gjort. Det han bad om var att Jehova skulle komma ihåg honom på ett fördelaktigt sätt och välsigna honom.

På samma sätt kan eleverna lita på att Jehova kommer ihåg dem på ett fördelaktigt sätt om de tillämpar de huvudsakliga lärdomarna från Gileadskolan. Det är till exempel kärleken till Jehova som framför allt ska motivera dem i tjänsten för honom. (Markus 12:30) Abraham älskade Jehova av hela sitt hjärta, och mer än tusen år efter hans död kom Jehova fortfarande ihåg honom och kallade honom ”min vän”. (Jesaja 41:8)

Broder Sanderson påminde också eleverna om att älska sin nästa, särskilt sina bröder och systrar. (Markus 12:31) De kan ta initiativet att hjälpa till när det behövs, precis som den samariske mannen som hade ”gjort sig till den mans nästa som råkade ut för rövarna”. (Lukas 10:36) För att belysa det nämnde han Nicholas Kovalak, som efter att ha gått Gilead tjänade som områdestillsyningsman. Broder Kovalak var känd som en varm och kärleksfull person. En gång uppmuntrade han en kretstillsyningsman och hans hustru att de skulle vara flitiga i tjänsten och sa: ”Tidigt på dagen, tidigt i veckan, tidigt i månaden, tidigt på året.” Men efter att ha iakttagit dem några dagar sa han till hustrun: ”Glöm det jag sa. Du kör redan på för hårt. Sakta ner lite, så att du orkar i längden.” Hans vänliga och omtänksamma råd hjälpte henne att fortsätta i heltidstjänsten i många år.

Broder Sanderson avslutade med att uppmuntra eleverna att göra det bästa av sin utbildning genom att undervisa och öva andra. (2 Timoteus 2:2) När de arbetar med sina uppgifter kan de stärka och stabilisera brödraskaran, och de kan då vara säkra på att Jehova kommer ihåg dem som sina vänner. (Psalm 20:1–5)

Avslutning. Eleverna fick sina diplom, och efter det läste en av dem upp ett brev från klassen där de uttryckte sin uppskattning. Som ett sista inslag i programmet sjöng femton av eleverna a cappella. De hade valt sång 123, ”Herdar – gåvor i form av människor”, i sångboken Sjung till Jehovas ära.