Den 13 september 2014 hölls avslutningen för den 137:e klassen i Vakttornets bibelskola Gilead vid Jehovas vittnens utbildningscentrum i Patterson i staten New York. Den här skolan utbildar Jehovas vittnen med lång erfarenhet av att undervisa, så att de kan bli till ett ännu större stöd för de församlingar och avdelningskontor de skickas till. Totalt var det 12 333 som fick del av programmet direkt, antingen på plats i Patterson eller via videolänk till platser i Kanada, Puerto Rico, USA och på Jamaica.

Samuel Herd, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, var ordförande för programmet. I det inledande talet riktade han uppmärksamheten på hur mycket högre Jehovas tankar är jämfört med våra. (Jesaja 55:8, 9) Han sa att även om gileadeleverna har ägnat fem månader åt att bli uppfyllda av Guds tankar, så har de bara skrapat på ytan. De har bara lärt känna ”utkanterna av hans verk”. (Job 26:14) Broder Herd sa också att varje gång vi träffas för att samtala om Guds tankar har vi nytta av det och att det även gäller det här avslutningsprogrammet.

”Andens frukt är ... tålamod”. (Galaterna 5:22) John Larson, medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, höll nästa tal. Han beskrev hur vi kan visa tålamod, en del av andens frukt, i två olika avseenden. För det första måste vi vara tålmodiga mot Jehova när han övar oss och hjälper oss att bli fasta i vår tro. (1 Petrus 5:10) Abraham är ett bra exempel för oss. Han visade tålamod när Jehova övade honom, och Jehova uppfyllde så småningom sitt löfte till honom. (Hebréerna 6:15)

För det andra behöver vi ha tålamod med oss själva. Eleverna kommer kanske att ställa för höga krav på sig själva nu efter gileadutbildningen. Om allt inte fungerar som de tänkt sig när de kommer till sitt nya förordnande kanske de undrar om det är något fel på dem. Broder Larson kunde av egen erfarenhet säga att de kan klara av utmaningar genom att ha tålamod med sig själva och fortsätta att låta sig utbildas av Jehova. (Hebréerna 6:11, 12)

”Må era hjärtan förbli ödmjuka och leva för evigt!” Anthony Morris, från den styrande kretsen, hämtade sitt tema från den senare delen av Psalm 22:26, där det står: ”Må era hjärtan leva för evigt.” För att få vara med om det måste vi vara ödmjuka. Broder Morris poängterade att Jehova inte kan använda oss om vi inte är ödmjuka. Oavsett hur lång erfarenhet man har skulle man kunna tappa fokus och glömma hur viktigt det är att efterlikna Jesus. (2 Petrus 1:9)

I Bibeln finns det många exempel på personer som var ödmjuka och på sådana som inte var det. Herodes Agrippa tog stolt emot hyllningar från folket, som gav honom den ära som bara Gud var värd att få. Därför slog Guds ängel honom, och han ”blev uppäten av maskar”. (Apostlagärningarna 12:21–23) I kontrast till honom har vi Petrus, som inte tog illa upp och började sura när Jesus tillrättavisade honom för att han inte tänkte ”Guds tankar, utan människors”. (Matteus 16:21–23) Han tog ödmjukt emot tillrättavisningen och blev ett fint exempel för oss. (1 Petrus 5:5)

Några av eleverna kommer att skickas till något av Jehovas vittnens avdelningskontor, och broder Morris uppmärksammade dem på att om de inte är ödmjuka kommer de inte att trivas med sitt uppdrag. Men det kan vara svårt att själv upptäcka att man inte är ödmjuk. För att belysa det berättade han om en äldstebroder som för många år sedan skrev till avdelningskontoret på grund av att han blivit tillrättavisad för att han inte var ödmjuk. Han skrev: ”Jag är den ödmjukaste människa jag vet.” Broder Morris uppmanade eleverna att undvika en sådan inställning. De kommer att kunna fortsätta vara ödmjuka om de inte blir uppblåsta av det ansvar de fått, utan i stället erkänner den myndighet som Jehova och Jesus har.

”Han ger inte anden sparsamt”. (Johannes 3:34) Michael Burnett, en av gileadlärarna, påminde eleverna om att helig ande kommer att hjälpa dem att klara av de svårigheter eller tvivel de kommer att möta i sina uppgifter. Guds ande hjälpte Besalel att klara av utmaningarna i hans uppgift att bygga tältboningen. (2 Moseboken 35:30–35) Helig ande förstärkte inte bara Besalels naturliga förmågor som hantverkare, utan hjälpte honom också att kunna undervisa andra. Helig ande kan göra samma sak för gileadeleverna, speciellt om de följer det mönster för undervisning som finns i Bibeln och som de har studerat under utbildningen.

På Besalels tid hade också israelitiska kvinnor en viktig del i byggandet av tältboningen. (2 Moseboken 35:25, 26) På liknande sätt har systrarna i klassen visat att de är en tillgång när de understött sina män. Broder Burnett avslutade med att ge eleverna rådet: ”Kombinera era förmågor med ödmjukhet och en lydig inställning. Då kommer Jehova att ge er rikligt av sin ande.”

”Vill du dansa med mig?” Mark Noumair, medhjälpare till undervisningskommittén, tog fram exemplet med när kung David förde förbundsarken till Jerusalem. (2 Samuelsboken 6:12–14) David visade att han var ödmjuk när han dansade av glädje bredvid ”sina tjänares slavinnor” medan arken fördes upp. (2 Samuelsboken 6:20–22) Slavinnorna skulle aldrig glömma dagen de dansade med kungen. Broder Noumair uppmanade sedan eleverna att dansa med slavinnorna och frågade dem: ”Kommer du att bli känd som en som hjälper dem som inte fått så stort ansvar? ... Kommer du att värdesätta andra på grund av deras andliga egenskaper?”

Eleverna kommer att efterlikna Jehova om de fortsätter att visa lojal kärlek på det sättet. (Psalm 113:6, 7) Även om andra omkring dem inte är ödmjuka får de inte låta sådan ofullkomlighet hos andra påverka dem. Broder Noumair sa att de inte skulle se sig själva ”som någon speciell” och tillade sedan: ”Behandla Jehovas får på det sätt han skulle ha gjort.”

”Ta vara på varje tillfälle att vittna”. William Samuelson, tillsyningsman för avdelningen Teokratiska skolor, hänvisade till aposteln Paulus som en som tog vara på varje tillfälle att predika de goda nyheterna. (Apostlagärningarna 17:17) Broder Samuelson lät sedan eleverna iscensätta några av de erfarenheter som de varit med om i tjänsten under skolan. Ett par pratade till exempel med expediten i en mataffär. De väntade tills det blev lite lugnare i butiken och visade henne sedan filmen ”Varför undersöka Bibeln?” De visade henne också jw.org och att hon kunde hitta information där på sitt modersmål, laotiska. Paret gick tillbaka och fick fler intressanta samtal med kvinnan.

”Fortsätt att ställa dig till förfogande”. William Nonkes, som arbetar på tjänsteavdelningen på avdelningskontoret i USA, intervjuade fyra av eleverna från klassen. De har redan visat den fina inställning som beskrivs i Jesaja 6:8, och ställt sig till förfogande för Jehova, men skolan har gjort dem ännu bättre rustade. Syster Snolia Maseko berättade att Gilead hjälpt henne att upptäcka områden där hon kunde göra förbättringar, framför allt i hur hon använder sin tid efter en hel dags tjänst. Hon sa: ”Skolan har visat mig att jag kan göra mycket mer än jag trodde var möjligt.” Broder Dennis Nielsen hade upptäckt att tanken i Sefanja 3:17 kunde hjälpa honom att inte tappa glädjen i tjänsten. Han sa: ”Om jag inte har så stor framgång i tjänsten ska jag tänka på att Jehova jublar högt för att jag visar att jag älskar honom. Det borde jag också göra.”

”Ge uppmärksamt akt på himlens fåglar”. (Matteus 6:26) Stephen Lett, från den styrande kretsen, höll det avslutande talet. Han hänvisade till att Jesus lärde att vi uppmärksamt ska ge akt på, eller noga studera, fåglarna. Broder Lett framhöll flera saker som vi kan lära oss av dem. (Job 12:7)

För precis som Jehova ger mat åt fåglarna, så kommer han att ge oss det vi behöver. Vi ingår i ”Guds hushåll”, och han försäkrar att han ”sörjer för sina egna”. (1 Timoteus 3:15; 5:8) Vi måste naturligtvis göra vår del. På samma sätt som fåglarna måste söka efter den mat som Jehova ger dem, så måste vi fortsätta att ”först söka kungariket” för att han ska kunna välsigna oss. (Matteus 6:33)

Broder Lett talade också om att många fåglar ger ifrån sig ett varningsläte när en fara hotar. Vi varnar också andra när det behövs, till exempel när en medkristen ”innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg”. (Galaterna 6:1) Och när vi predikar varnar vi människor för att ”Jehovas dag ” snabbt närmar sig. (Sefanja 1:14) Han tog också exemplet med flyttfåglar, och sa att precis som de flyger över höga berg, så kan vi med Jehovas hjälp ta oss över berglika hinder.(Matteus 17:20)

Avslutning. Eleverna fick ta emot sina diplom, och därefter läste en av eleverna upp ett brev där klassen uttryckte sin uppskattning. I sina avslutande ord jämförde broder Herd ansträngningen att få in Jehovas tankar i vårt hjärta med arbetet att slå fast rälsspik när man lägger järnväg. Det krävs många slag för att spiken ska fästa ordentligt. På samma sätt behöver eleverna fortsätta att tänka på det de har lärt sig under skolan. ”Ta dig tid att slå ner det riktigt djupt i hjärtat”, sa broder Herd. Han tillade: ”Följ Guds tankar, så kommer du att bli en välsignelse.”