Den 14 mars 2015 hölls avslutningen för den 138:e klassen i Vakttornets bibelskola Gilead vid Jehovas vittnens utbildningscentrum i Patterson i staten New York. Totalt var det över 14 000 som fick del av programmet direkt, inräknat dem som var uppkopplade från andra platser. Programmet inleddes med att åhörarna fick lyssna på musiken till fyra nya sånger, som de senare fick vara med och sjunga. a

Geoffrey Jackson, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, var ordförande. Han inledde programmet med att uppmana eleverna att inte hålla sin kunskap för sig själva, utan dela med sig av den till andra. (2 Timoteus 2:2)

Broder Jackson använde Mose som exempel. Under en period kunde israeliterna gå till Moses tält för att tillbe. Men när tältboningen var på plats blev det centrum för tillbedjan i stället. Det verkar som att Mose inte fick lov att gå in i det allra heligaste i tältboningen, utan det fick endast översteprästen göra. Men det finns ingenting som tyder på att Mose klagade på den här förändringen. I stället var han lojal och stöttade Aron som överstepräst. (2 Moseboken 33:7–11; 40:34, 35) Vad lär vi oss av det? ”Uppskatta privilegier, men håll dem inte för er själva”, sa broder Jackson.

”Kommer ni att bli skrämda av ljudet av ett löv?” Det var temat på talet som hölls av Kenneth Flodin, medhjälpare till den styrande kretsens undervisningskommitté. Han sa att eleverna kanske kommer att få uppleva sådant som känns skrämmande, till exempel förföljelse eller ett krävande förordnande. Han använde ett uttryck från 3 Moseboken 26:36 för att uppmana eleverna att inte se sådana situationer som helt omöjliga att hantera, utan som ett förtorkat löv. Broder Flodin lyfte sedan fram Paulus som ett exempel på någon som litade på Jehova och därför kunde klara av många utmaningar. (2 Korinthierna 1:8, 10)

”Vad är du ute efter?” Mark Sanderson, medlem av den styrande kretsen, var näst i tur på programmet. Han behandlade principen i Ordspråksboken 13:12, där det sägs: ”När det som är ens förväntan fördröjs blir hjärtat sjukt.” Tyvärr finns det många som är konstant besvikna. De har nämligen satt upp mål som de kanske aldrig når, till exempel att bli rik eller känd.

En del på Jesus tid hade felaktiga förväntningar på Johannes döparen. (Lukas 7:24–28) En del kanske hoppades på en filosof som skulle briljera med komplicerade läror. I så fall blev de besvikna, för i stället kom en man som lärde ut ett lättförståeligt budskap. Andra kanske väntade sig någon som såg imponerande ut, medan Johannes klädde sig som de fattiga. De som däremot förväntade sig en profet blev inte besvikna. Johannes var inte bara en profet, utan också den som förberedde människor på Messias ankomst. (Johannes 1:29)

Broder Sanderson använde det här för att framhålla hur viktigt det är att ha rätt förväntningar. I stället för att försöka hamna i rampljuset eller förvänta sig speciella förmåner, ska de använda utbildningen för att hjälpa andra. Det kan de göra genom att dela med sig av det de lärt sig vid Gilead, stärka vännernas tro och visa hur mycket de tycker om sina bröder och systrar. ”Ha som mål att betjäna dina bröder och systrar, och gör ditt allra bästa för att utföra Jehovas vilja. Då kommer du aldrig att bli besviken”, sa broder Sanderson.

”Kommer ni att ge de hungriga mat?” Det temat behandlade James Cauthon, lärare vid avdelningen Teokratiska skolor. Han påpekade att alla hungrar efter kärlek, uppskattning och bekräftelse. Det gällde till och med Jesus, och Jehova fyllde det behovet med några bekräftande ord vid hans dop. (Matteus 3:16, 17)

Jehova har gett oss förmågan att uppmuntra och styrka andra med våra ord, och han förväntar sig att vi använder den förmågan. (Ordspråksboken 3:27) Broder Cauthon uppmanade eleverna: ”Lär dig att hitta andras positiva sidor, och var sedan generös med beröm.” Vad händer när vi uppriktigt berömmer andra? Då känner de att deras ansträngningar är värdefulla.

”Till sista droppen”. Mark Noumair, medhjälpare till undervisningskommittén, hade nästa tal på programmet. Han tog Paulus som exempel för att uppmuntra eleverna att inte nöja sig med att göra bara det de måste. Om de däremot gör som Paulus och ger ut av sig själva för andra kommer de att känna sig glada. (Filipperna 2:17, 18)

Paulus gav aldrig upp, inte ens i svåra stunder. Han fortsatte att ge ut av sig själv ända till sin död, och därför kan det sägas att han utgöt sig själv till sista droppen. Han kunde ärligt säga: ”Jag har fullföljt loppet.” (2 Timoteus 4:6, 7) Broder Noumair uppmanade eleverna att efterlikna Paulus genom att fortsätta att lojalt stödja predikoarbetet.

Erfarenheter. Gileadläraren Michael Burnett höll i nästa programdel. I den fick några elever iscensätta erfarenheter de fått i tjänsten under tiden i Patterson.

Eleverna har fått många trevliga erfarenheter när de tagit vara på tillfällen att vittna och när de försökt vittna på det språk som når hjärtat, dvs. den besöktes modersmål. En elev fick till exempel reda på att det bodde många spansktalande på det distrikt han tänkte predika på. Så innan han gick ut lärde han sig några spanska ord med hjälp av appen JW Language. Samma dag träffade han en spansktalande man på gatan. Han använde sina spanska fraser och fick i gång ett samtal, vilket ledde till att mannen och fyra i hans familj började studera.

Intervjuer. William Turner, medhjälpare till den styrande kretsens tjänstekommitté, hade hand om nästa del av programmet. Han intervjuade fyra elever om vad de varit med om innan de kom till Gilead och hur de upplevt utbildningen de fått.

Eleverna delade med sig av tankar från utbildningen som uppmuntrat dem. En elev berättade till exempel om vad han lärt sig av skildringen i Lukas, kapitel 10. De 70 lärjungar som Jesus hade skickat ut blev glada för de fina resultat de fick i tjänsten. Även om Jesus också blev glad, lärde han sina lärjungar att inte låta resultaten styra deras glädje. De kunde alltid vara glada över att Jehova uppskattade deras insats. Det påminner oss om att sann glädje inte beror på våra omständigheter, utan på om vi har Jehovas godkännande.

Broder Turner tillämpade orden i Filipperna 1:6 på eleverna och sa att Jehova hade ”börjat ett gott verk” i dem och att Jehova skulle fortsätta vara med dem.

”Håll blicken fäst på Jehova”. Samuel Herd, medlem av den styrande kretsen, höll huvudtalet. Han sa att vi självklart inte kan se Jehova med våra vanliga ögon. Men hur är det ändå möjligt att hålla blicken fäst på honom?

Ett sätt vi kan se Jehova på är att titta närmare på det han har skapat, vilket lär oss mer om honom. Dessutom har Jehova gett oss möjligheten att se honom med vårt ”hjärtas ögon”. (Efesierna 1:18) Ju mer vi läser i Bibeln, desto mer lär vi oss om Jehova. Och det i sin tur gör att vi känner oss ännu närmare honom.

Vi vill framför allt sätta oss in i evangelierna, för när vi läser om vad Jesus sa och gjorde får vi en tydlig bild av hans Far, Jehova. Jesus liknade honom så mycket att han kunde säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Johannes 14:9)

Broder Herd uppmanade åhörarna att göra mer än att bara se Jehova genom Jesus exempel. Han sa att vi även måste efterlikna det vi ser och tog ett exempel: Precis som Jesus gjorde vad han kunde för att ge andra mat, vill vi arbeta hårt för att dela med oss av den andliga mat som vi har fått.

Vad blir resultaten om vi har blicken fäst på Jehova? Vi kan då instämma i psalmistens ord: ”Jag har ständigt Jehova inför mig. Eftersom han är vid min högra sida, bringas jag inte att vackla.” (Psalm 16:8)

Avslutning. Eleverna fick ta emot sina diplom, och därefter läste en av eleverna upp ett brev där klassen uttryckte sin uppskattning. I sina avslutande ord sa broder Jackson att eleverna inte behöver känna att de alltid måste komma med nya eller djupa andliga tankar. I de flesta fall kommer de att påminna sina bröder och systrar om sådant de redan vet. Broder Jackson tryckte också på vikten av ödmjukhet. I stället för att rikta uppmärksamheten på sig själva eller sin gileadutbildning ska de rikta uppmärksamheten på Bibeln och litteraturen. Då kommer de inte att slå ner modet på dem som inte har möjligheten att gå Gilead, utan hjälpa dem att dra nytta av allt det som Jehova ger oss. Efter programmet kände åhörarna sig uppmuntrade och beslutna att betjäna sina bröder och systrar.