Tusentals tagalogtalande Jehovas vittnen som bor utspridda över hela Europa samlades i Rom den 24–26 juli 2015. Vad fick dem att samlas där, 1 000 mil från deras hemland Filippinerna? De kom för att vara med på den allra första tredagarssammankomsten på tagalog i Europa.

Det bor uppskattningsvis mer än 850 000 filippinare i Europa. Och Jehovas vittnen har mer än 60 församlingar och grupper där som anordnar möten på tagalog och vittnar för filippinare.

Första gången alla de här grupperna samlades för en tredagarssammankomst på tagalog var just på sammankomsten i Rom. De 3 239 närvarande var eld och lågor över att Mark Sanderson höll det avslutande talet varje dag. Han är medlem av Jehovas vittnens styrande krets och har tidigare hjälpt till på avdelningskontoret i Filippinerna.

Gör det någon skillnad att gå på sammankomst som hålls på ens modersmål? En ensamstående mamma som heter Eva säger: ”Jag förstår visserligen engelska, men på den här sammankomsten på tagalog så gick Bibelns sanning rakt in i hjärtat.” Hon bor i Spanien med sina två barn, och de fick göra vissa förändringar för att kunna spara ihop till resan till Italien. De valde till exempel att gå ut och äta en gång i månaden i stället för varje vecka. ”Det var det värt”, säger Eva, ”för på den här sammankomsten förstod jag precis allt!”

Jasmin, som bor i Tyskland, tog ledigt för att vara med på sammankomsten. Hon berättar: ”Precis innan jag skulle åka fick jag veta att det var så mycket att göra att jag inte kunde ta ledigt. Jag höll mig lugn, bad till Jehova och gick och pratade med min chef. Vi kunde planera arbetet annorlunda så att jag kunde åka på sammankomsten i alla fall! Det var underbart att få träffa mina filippinska bröder och systrar från hela Europa.”

Många filippinare som utvandrat till Europa saknar både sitt hemland och sina filippinska vänner som bor runt om i Europa. På den här sammankomsten blev det många kära återseenden när gamla vänner återförenades, nu som andliga bröder och systrar. (Matteus 12:48–50) Fabrice säger: ”Det värmer ända in i hjärteroten att träffa mina gamla bekanta.” När sammankomsten var slut var det en syster som gång på gång utbrast: ”Det har varit som en stor släktträff!”