Det finns miljoner döva i Indonesien, som ibland kallas för ”ekvatorns smaragd”. För att hjälpa alla dessa har Jehovas vittnen gjort stora ansträngningar för att ta fram biblisk litteratur och olika undervisningsprogram på indonesiskt teckenspråk, något som inte gått obemärkt förbi.

År 2016 höll Jehovas vittnen en sammankomst på indonesiskt teckenspråk i Medan på norra Sumatra. En högt uppsatt säkerhetstjänsteman i regionen besökte sammankomsten och berömde vittnena för att de inte tog betalt för den här undervisningen. Det han såg och upplevde där gjorde så starkt intryck på honom att han till och med försökte delta i sången genom att härma de andra när de tecknade.

Chefen för anläggningen konstaterade att sammankomsten ”gick lugnt till väga och blev lyckad”. Han tillade: ”Jag hoppas att vittnena fortsätter att hjälpa de döva genom att anordna sådana här värdefulla evenemang.” Han berättade också vad som hände när ägaren fick veta att sammankomsten hölls för de döva: ”Han ville göra något fint för vittnena. Så han bad mig att ordna lunch till alla närvarande”, vilket var omkring 300.

Jehovas vittnen besöker också döva i deras hem för att dela med sig av Bibelns budskap. Vittnena brukar använda filmer på indonesiskt teckenspråk som kan hjälpa andra att få ett bra och meningsfullt liv.

”Ni förtjänar verkligen beröm för arbetet ni lägger ner på att hjälpa de döva”, sa Mahendra Teguh Priswanto, vice förbundsordförande för Indonesian Association for the Welfare of the Deaf i staden Semarang på centrala Java. ”Filmen Hur får man en trygg och lycklig familj? är till exempel väldigt praktisk. Vi hoppas verkligen att ni fortsätter ert arbete.”

En döv kvinna som heter Yanti har i hög grad påverkats av vittnenas arbete. Hon säger: ”Folk driver ofta med dem som är döva, men Jehovas vittnen visar kärlek. Många hörande vittnen lär sig teckenspråk för att kunna hjälpa de döva att lära känna Skaparen och få ett bättre liv. Jag blev djupt rörd av deras genuina ansträngningar.”

Yanti blev så småningom ett Jehovas vittne och är nu med i ett översättningsteam som gör filmer på indonesiskt teckenspråk. Hon säger: ”Materialet som produceras är till stor hjälp för dem som vill bli bättre på teckenspråk, men det hjälper också människor att få ett meningsfullt och lyckligt liv.”