På grund av kraftiga regn i slutet av november 2016 drabbades några byar söder om staden Moncalieri i norra Italien av svåra översvämningar. På sina ställen var vattennivån drygt en halvmeter. ”Vattnet drabbade allt och alla”, rapporterade dagstidningen La Stampa. Omkring 1 500 invånare evakuerades, och tack vare en snabb räddningsaktion var det ingen som omkom. Däremot led många familjer materiella förluster.

Flera team med Jehovas vittnen från trakten satte genast i gång med arbetet. De hjälpte drabbade familjer med att skyffla bort gyttja och bråte från husen och rädda möbler och personliga ägodelar. Ett av teamen fick tillåtelse att passera en avspärrning för att kunna komma fram till en familj med utrustning och varm mat. Volontärerna gjorde inte bara en insats för sina medtroende, utan gav också dem med en annan tro en hjälpande hand.

I en lägenhetsbyggnad var hela källarplanet översvämmat. När räddningstjänsten hade pumpat bort allt vatten, hjälpte ett stort team med vittnen en medtroende som hette Antonio och hans familj att sanera källarförrådet. Sedan fortsatte volontärerna med att hjälpa de andra som bodde där. De bildade en kedja, och på bara några timmar var alla källarförråden tömda. Alla var väldigt tacksamma för hjälpen. En av de boende som hette Viviana gick fram till Antonios fru och sa med tårar i ögonen: ”Var snäll och tacka dina bröder från oss. Ni är verkligen något utöver det vanliga!”

I en by som hade drabbats särskilt hårt av översvämningarna lade invånarna märke till flera team med vittnen som hjälpte de drabbade. Det här gjorde så stort intryck på några att de själva erbjöd sig att hjälpa till, och de följde glatt anvisningarna från dem som organiserade arbetet.

En man hade fått svåra skador på sitt hus, och hans garage var översvämmat med gyttja. Han blev väldigt imponerad när en grupp på åtta vittnen arbetade nonstop i fyra timmar för att sanera hans garage. Han kramade om flera av arbetarna och lade ut ett meddelande på sociala medier där han tackade dem för deras ”ovärderliga hjälp”.

Ett vittne berättar: ”Vi hjälpte flera som inte var vittnen, och många av dem var i 80-årsåldern. En del av dem hade tårar i ögonen när de tackade oss för det vi hade gjort.” En man som är väldigt aktiv i den katolska kyrkan på orten berättade för vittnena hur mycket han uppskattade deras insats och sa: ”Det var underbart att se att vi kunde hjälpa varandra, trots olika trosuppfattningar.” En annan man sa: ”Det är synd att ni bara är kända för att knacka på hos folk på söndagsförmiddagarna och inte för den hjälp ni ger.”