WIEN. Den 13 maj 2015 var omkring 400 närvarande när man avtäckte en minnesplatta över Gerhard Steinacher, ett Jehovas vittne som avrättades av nazisterna för 75 år sedan eftersom han vägrat gå in i tyska armén. Gabriele Votava, distriktsordförande i Meidling i Wien, var huvudtalare när man avtäckte plattan, som sitter på utsidan av familjen Steinachers tidigare bostad på Lägenfeldgasse 68 i Meidling.

Ceremonin hade temat ”Jag kan bara inte skjuta”, ett direkt citat från Gerhards nådeansökan. De enkla orden säger mycket om de kristna värderingar som han värdesatte, till exempel det Jesus säger i Matteus 19:19: ”Du skall älska din nästa som dig själv.”

Redan som liten studerade Gerhard Bibeln, och när han var 17 år bestämde han sig för att bli ett Jehovas vittne. Den 15 september 1939 greps Gerhard för att han vägrat göra militärtjänst och svära trohetseden till Hitler. Efter sex veckor i fängelse i Wien flyttades han till häktet i Moabitfängelset i Berlin i Tyskland.

Den 11 november 1939, under första dagen för de muntliga förhandlingarna, anklagades Gerhard för att ha undergrävt stridsmoralen och dömdes till döden. Han vädjade om nåd med hänvisning till sin tro. Men den 2 mars 1940 fastslog militärdomstolarnas högsta instans (Reichskriegsgericht) dödsdomen. Fyra veckor senare, den 30 mars, avrättades Gerhard med giljotin i det beryktade Plötzenseefängelset i Berlin. Han var bara 19 år.

Efter avtäckningsceremonin fortsatte programmet i den närliggande Volkshochschule Theater. Där kunde man se en utställning över familjen Steinachers historia. I en av montrarna fanns en liten låda som man hittat 1976 och som innehöll 28 brev från Gerhards föräldrar, Ignatz och Luise, som de skrivit till sin son när han satt i fängelse. I lådan låg också 25 vykort och brev som Gerhard skrev för att trösta sina föräldrar och låta dem veta att han höll fast vid deras gemensamma övertygelse.

Wiener Bezirkszeitung, en veckotidning i Wien, beskrev ceremonin som en ”speciell minnesstund”, som förde Gerhards modiga handlingar ”ut ur skuggan och in i ljuset”. I artikeln framhöll man också Gerhards fina exempel med orden: ”Han var beredd att dö för sina principer, samma principer som han levde för.”