Den 28 januari 2016 stod Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova inför distriktsdomstolen i Pirallahi i Baku. De var utmattade och medtagna men inte knäckta. I rättssalen hade man låst in dem i en bur, som om de var farliga brottslingar. Domare Akram Gahramanov läste upp deras dom, och han förklarade dem skyldiga till att ha delat ut religiös litteratur utan tillstånd och dömde dem till 7 000 manat (cirka 37 400 kronor) vardera i böter. Men eftersom de redan suttit häktade i 11 månader, avskrev han böterna och frigav kvinnorna.

Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova är Jehovas vittnen, och ministeriet för nationell säkerhet (MNS) i Azerbajdzjan menade att de begick ett brott när de gav en broschyr om Bibeln till en kvinna i Baku. Det påstådda brottet utreddes av MNS under tio veckor, och kvinnorna blev hårt pressade och förhörda gång på gång. Den 17 februari 2015 blev de inkallade av MNS och det visade sig gälla en förhandling i rätten. * Kvinnorna chockades av den oväntade situationen och blev dessutom häktade i väntan på rättegång.

Kvinnorna behandlades som brottslingar från dag ett, och man framställde dem som ”ett hot mot samhället”. En av deras försvarare sa: ”Utredarens överdrifter när han beskrev vad de två kvinnorna hade gjort var helt sanslösa. Han påstod att de hade konspirerat och brutit mot lagen uppsåtligt. Det som i själva verket hade hänt var att de besökte en kvinna som tidigare uppskattat bibliska samtal och själv hade bett om religiös litteratur. Hon bjöd hem Valida och Irina på en kopp te och tog emot en religiös broschyr.”

Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova var inspärrade och helt isolerade i 11 månader. Under den tiden fick de inte ta emot besök, telefonsamtal eller brev, och de fick inte ens ha en Bibel. De var under konstant psykisk press. Allt detta tärde på kvinnorna och de blev undernärda, led av sömnbrist och fick mycket dålig hälsa. Trots detta avslog domstolen alla vädjanden om att de skulle förflyttas till husarrest i väntan på rättegång.

MNS gjorde saken värre för kvinnorna genom att vid upprepade tillfällen begära att häktningstiden skulle förlängas. Detta skedde vid de häktningsförhandlingar som hölls i maj, juli och september 2015. När fallet äntligen togs upp i rätten i december, sköt domare Gahramanov upp förhandlingarna tre gånger. Irina och Valida satt inlåsta i nästan ett helt år innan domslutet kom den 28 januari 2016.

Under domstolsprocessen blev det tydligt att MNS hade en dold agenda: de bedrev en omfattande kampanj mot Jehovas vittnen. MNS begärde att kvinnorna skulle hållas inspärrade så att de kunde ange andra Jehovas vittnen som var inblandade i så kallad brottslig verksamhet. Jehovas vittnen i Baku trakasserades av myndigheterna under den här perioden. Många av dem kallades in till förhör och fick sina hem genomsökta och polisen gjorde en razzia mot en av deras möteslokaler.

Jehovas vittnen vände sig till internationella organisationer för mänskliga rättigheter för att Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova skulle friges. De lämnade in klagomål till Europadomstolen och flera FN-organ. Jehovas vittnen över hela världen skrev tusentals brev till myndigheterna i Azerbajdzjan. Representanter för Jehovas vittnen besökte regeringstjänstemän i sina respektive länder och skickade brev direkt till Azerbajdzjans president och begärde ett ingripande av humanitära skäl.

Den 2 december 2015 konstaterade FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden att Azerbajdzjan hade utsatt kvinnorna för religiös diskriminering och kränkt deras rättigheter. Arbetsgruppen uppmanade myndigheterna i Azerbajdzjan att frige Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova och kompensera dem för det godtyckliga frihetsberövandet. Följande dag bad FN:s kommitté för mänskliga rättigheter regeringen att förflytta Irina Zakartjenko till husarrest på grund av hennes försämrade hälsa.

Rättegången började med att det påstådda brottsoffret berättade för domare Gahramanov att hon fått en broschyr av Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova. Men hennes vittnesmål var förvirrat och inkonsekvent. Dessutom gick det tvärt emot sådant hon tidigare hade sagt i förhör. Hon kunde inte heller förklara hur hon som brottsoffer skulle ha tagit skada. Domaren lät sedan Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova ställa frågor till henne. De nämnde det inkonsekventa i hennes vittnesmål och påpekade sådant som inte stämde, men båda kvinnorna var vänliga och sa att de inte hade några negativa känslor mot henne.

Domaren hörde också två andra som skulle ha bevittnat det påstådda brottet, dvs. att dela ut religiös litteratur utan tillstånd. De hade båda undertecknat en redogörelse där de påstod att Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova begått brottet, men de erkände sedan att de inte ens hade läst redogörelsen. När de blev utfrågade medgav de att de inte kände Irina och Valida och att kvinnorna inte hade gett dem någon religiös litteratur. Ett uttalande från ett tredje vittne lästes upp av domaren, men även detta vittnesmål var både inkonsekvent och motsägelsefullt.

Trots de bevis som talade till Irina Zakartjenkos och Valida Zjabrajilovas fördel så dömde ändå domare Gahramanov dem skyldiga. Efter rättegången sa en advokat som företrädde kvinnorna: ”Domen är absurd. FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden förstod att kvinnorna blivit orättvist behandlade och krävde att de skulle friges och kompenseras. Nu, bara några veckor senare, anser domaren att de är skyldiga.” Kvinnorna undersöker nu möjligheten att överklaga den grundlösa domen.

Jehovas vittnen över hela jorden är glada över att Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova nu är frigivna, så att de kan vara tillsammans med sina familjer och få medicinsk behandling. Men samtidigt är det upprörande att Azerbajdzjan har tillåtit att två fridsamma och oskyldiga kvinnor utsatts för den här kränkande behandlingen, och nu i efterhand verkar man ursäkta det hela med att kvinnorna faktiskt fick en fällande dom.

Jehovas vittnen är långt ifrån ensamma i sin oro över hur Azerbajdzjan kränker religionsfriheten. Världssamfundet väntar otåligt på att regeringen ska förbättra behandlingen av religiösa minoriteter. Jehovas vittnen ger inte upp när det gäller att söka möjligheter att diskutera frågor som rör deras religiösa verksamhet i Azerbajdzjan och att nå en överenskommelse med regeringen.