19 FEBRUARI 2024
BOTSWANA
Femtio år med religionsfrihet i Botswana
Den 20 februari 2024 var det femtio år sedan Jehovas vittnen i Botswana fick lagligt erkännande. Innan de fick det här erkännandet 1974 hade våra vänner i Botswana fått utstå flera perioder med restriktioner och rentav förbud.
Jehovas vittnen började predika i Botswana, eller Bechuanaland som det hette då, 1929. Men 1941 ledde krigshysterin i samband med andra världskriget till att myndigheterna begränsade vår verksamhet och hindrade oss från att sprida biblisk litteratur. 1959 lyftes till sist restriktionerna, och det gjorde det lättare för Jehovas folk att fortsätta verksamheten.
År 1972 utfärdades en ny lag som krävde att alla organisationer i landet skulle registreras hos myndigheterna. Våra bröder ville såklart följa lagen och ansökte om registrering. Men de fick avslag, och myndigheterna gav dem 20 dagar att upphöra med all verksamhet. Plötsligt var Jehovas vittnen i förbjudna i Botswana! Man riskerade upp till sju års fängelse om man sågs gå i tjänsten eller var med på ett möte. Trots det fortsatte vännerna att träffas i hemlighet. Ibland hade de möten långt ute i bushen. Broder Tommy Maruping sa så här om den tiden: ”Trots att det var förbjudet var vi mer beslutsamma än någonsin att fortsätta vittna och träffas till möten. Vi litade på att Jehova skulle fortsätta vara med oss, och det var han verkligen.”
Den 20 februari 1974 ändrade regeringen sitt beslut, och vi kunde officiellt registreras som en religiös organisation. I dag finns det nästan 2 400 förkunnare i 42 församlingar i Botswana. Möten hålls på engelska, kalanga (Botswana), setswana, shona och teckenspråk. Broder Hugh Cormican, som började som missionär i Botswana strax efter att förbudet upphävdes, konstaterade: ”Bröderna och systrarna har fortfarande en stark tro. Och när vi träffas vid möten och sammankomster känner vi oss verkligen som ett enda sammansvetsat folk.”
Den uthållighet som vännerna i Botswana visat är ett bevis på att Jehova alltid belönar dem som är lojala och som vill ”hålla hans bud”. (1 Johannes 5:3)