För 80 år sedan fördes Minos Kokkinakis med en fångbåt till den grekiska ön Amorgos i Egeiska havet, dit han förvisades för att avtjäna ett 13 månaders straff. En grekisk domstol hade utan rättegång dömt broder Kokkinakis för brott mot en ny lag mot proselytvärvning. Detta var det första av 19 147 gripanden av Jehovas vittnen mellan 1938 och 1992 på grund av denna lag, som infördes av den grekiske diktatorn Ioannis Metaxas. Under den här perioden blev hundratals grekiska vittnen misshandlade, gripna och fängslade för att de predikade de goda nyheterna.

När broder Kokkinakis var omkring 30 påbörjade han en 50 år lång juridisk kamp för rätten att tala med andra om sin tro. Under sitt liv greps han mer än 60 gånger och tillbringade mer än sex år i fängelser och på fängelseöar, där han och andra vittnen utsattes för fruktansvärda förhållanden. Vid 77 års ålder bestred han sitt sista gripande. Målet togs ända upp i Greklands högsta domstol, men utan framgång. Broder Kokkinakis lämnade då in ett klagomål till Europadomstolen där han förklarade att Grekland nekat honom religionsfrihet. År 1993, vid 84 års ålder, vann Minos Kokkinakis till slut en uppmärksammad juridisk seger, då Europadomstolen för första gången dömde ett land för att ha kränkt religionsfriheten. a År 2018 var det 25 år sedan detta historiska beslut fattades. Enligt en professor i internationell rätt är fallet Kokkinakis ”förmodligen den dom från Europadomstolen som åberopas mest när det gäller religions- och trosfrihet”.

Domen i fallet Kokkinakis blev prejudicerande och fyller fortfarande en viktig funktion i en tid då mäktiga länder, som Ryssland, försöker neka många av våra medtroende rätten att fritt utöva sin tro.

Broder Kokkinakis tro och uthållighet i tjänsten är ett utomordentligt exempel för de bröder och systrar som nu möter motstånd när de predikar. Hans integritet blev vida omtalad då och är det fortfarande. (Romarna 1:8)