Nyhetsartiklarna om våra bröder och systrar som blir förföljda motiverar oss alla att hålla ut. Vi får veta lite mer om dem som personer, och det de berättar uppmuntrar oss och drar oss närmare varandra. Och det är härligt att se att de behåller glädjen trots allt de får gå igenom. Vi ska se hur några vänner i olika delar av världen haft nytta av de här artiklarna.

Miguel och Mónica Silva är specialpionjärer i Portugal. Precis som för många andra har deras vardag vänts upp och ner av pandemin, något som kan vara väldigt jobbigt att hantera. Men de blev uppmuntrade av artikeln om broder Konstantin Bazjenov. Han ville läsa Bibeln men kunde inte få tag på någon i fängelset. I stället för att deppa ihop gjorde han sin egen ”bibel” genom att skriva ner verser han kunde utantill. Det här lärde Miguel och Mónica något viktigt. Miguel berättar: ”I stället för att tänka på allt vi inte kan göra under pandemin försöker vi fokusera på och vara tacksamma för det vi kan göra här hemma.”

Miguel och Mónica bestämde sig för att satsa mer på bibelläsning och begrundan. ”Det här kommer att hjälpa oss längre fram, för då kan Jehova påminna oss sådant som vi läser och lägger på minnet nu”, säger Mónica. Miguel fortsätter: ”Broder Bazjenov har hjälpt oss att se vår ’husarrest’ under pandemin som en chans att uppmuntra andra, sjunga med glädje till Jehova och lägga mer tid på våra böner.”

Syster Christine Mouhima Etonde är pionjär i Kamerun. Hon erkänner att hon i många år tyckte det var jobbigt att läsa artiklar om förföljelse, för de gjorde henne rädd. Men nu känner hon inte så längre. Hon förklarar: ”Nyhetsartiklarna om våra förföljda bröder och systrar har förändrat mitt synsätt totalt. När jag läser om deras fina inställning och specifika böner, ser deras stora leenden och märker hur de har förberett sig för förföljelse, oavsett hur gamla de är, så motiverar det mig att komma ännu närmare Jehova. Min kärlek till Jehova har växt, så nu kan jag till och med tänka mig in i att jag själv blir förföljd – utan att känna mig skräckslagen. Jag ser hur jag är glad och ber och håller mig nära Jehova.”

Iulian och Oana Nistor från Rumänien blev väldigt berörda av hur Anatolij Tokarev försvarade sin tro när han stod inför rätta. Han var lugn och respektfull men fast besluten att vara lojal. Hans exempel gjorde att Iulian och Oana började fundera på hur de själva skulle försvara sin tro i en domstol. Oana säger: ”Under en familjekväll tänkte vi oss in i hur det skulle vara att stå inför rätta. Det var inte så lätt att vara lika respektfull och smidig som vår broder när vi skulle försvara vad vi tror på. Efter den kvällen kände vi oss närmare våra bröder och systrar. Vi insåg också hur viktigt det är att vara beredd på att försvara sin tro. Och vi måste komma ihåg varför vi är så stolta över att vara Jehovas vittnen.”

När syster Anna Ravoajarison från Madagaskar hade läst om broder Dzjovidon Bobodzjonov kände hon att hon behövde tänka över sina böner. Hon berättar: ”Ibland när vardagen bara rullar på känner jag att mina böner blir mekaniska. Om jag inte tar några minuter och tänker igenom vad jag ska säga, så märker jag att jag bara ber om samma saker varje gång.” Hon försökte tänka sig in i Dzjovidons situation och funderade på om hon skulle kunna be om så specifika saker ifall hon blev förföljd. Hon säger: ”Det här har lärt mig att ta lite tid innan jag ska be för att tänka över vad jag verkligen vill säga till Jehova. Jag är så tacksam för de här artiklarna.”

Ruben och Andreia Catarino är pionjärer i Portugal. De känner att nyhetsartiklarna har gjort att de kommit närmare vännerna. Ruben säger: ”Förut visste vi att våra vänner blev förföljda i andra länder, men vi kände dem inte. Vi visste inte vad de hette, hur deras liv såg ut eller vilka problem de stod inför. Men nu har vi lärt känna dem tack vare de här artiklarna. Vi kan be specifikt för att de ska kunna hålla ut i sin svåra situation. Det gör att vi känner oss närmare dem och att våra böner kan ha ännu större kraft.”

Vi är nog många som kan känna igen oss i Cecilia Cardoso, en pionjärsyster från Portugal. Hon säger: ”Nu när jag har läst så mycket om vad olika bröder och systrar gått igenom inser jag hur viktigt det är med personligt studium. Ju mer jag studerar, desto mer kommer jag att älska och lita på Jehova. Med hans hjälp kan det jag är rädd för bli som ett litet sandkorn. Det är bara när vi slutar lita på Jehova som rädslan kan förlama oss.”

Vi är så tacksamma för nyhetsartiklarna på jw.org som visar vilka modiga och lojala vänner vi har. De hjälper oss att ”känna oss lugna och trygga och säga: ’Jehova är min hjälpare, jag behöver inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” (Hebréerna 13:6)