Under tjänsteåret 2021 hölls pionjärskolor för första gången över videokonferens på grund av pandemin. De inbjudna eleverna uppskattade verkligen den här anordningen, och de gjorde allt de kunde för att vara med. Vi ska se hur Jehova hjälpte några av pionjärerna att klara av en del utmaningar i samband med skolorna.

Syster Mieko Yoshinari i Japan har varit reguljär pionjär i 30 år. (Se den inledande bilden.) Hon tycker att det är ganska besvärligt att använda tekniska prylar, och hennes syn blir allt sämre. Men hon var ändå helt besluten att vara med vid den här pionjärskolan på distans. Hon berättar: ”När jag förberedde mig skrev jag ner mina tankar med stora bokstäver så att jag kunde läsa dem ordentligt och vara med och svara under skolan. Jag kände verkligen hur Jehova uppmuntrade mig och styrkte mig under skolan.”

Syster Anita Kariuki bor i Thika, som ligger nära Nairobi i Kenya. Hon är pionjär och driver en skönhetssalong. Om hon skulle gå pionjärskolan skulle hon bli tvungen att stänga salongen en hel vecka. Det här var något som oroade henne till en början, men hon litade helt och fullt på att Jehova skulle hjälpa henne. Hon säger: ”Jag bara bad till Jehova, lämnade det i hans händer och fokuserade på tjänsten.” Helgen innan skolan skulle börja lyckades hon få ihop så pass mycket pengar att hon kunde täcka de flesta av sina utgifter. Hon saknade fortfarande omkring 250 svenska kronor, men hon var ändå med på skolan. Efter onsdagens lektioner ringde en av Anitas kunder henne. Hon var skyldig Anita en del pengar som hon ville betala nu. Det visade sig att det var exakt den summa som Anita behövde för att täcka resten av sina utgifter!

Syster Laurenth Madrigales bor med sin familj i Yoro i Honduras. När landet drabbades av orkanerna Eta och Iota översvämmades deras hem och fylldes med nästan en meter lera. Familjen blev av med nästan alla sina ägodelar, och de kunde inte bo i huset under en tid. Mitt i allt det där fick Laurenth en inbjudan till pionjärskolan. Hon berättar att hon blev glad över att bli inbjuden, men hon oroade sig över att de inte skulle hinna röja i ordning i huset innan skolan. Hon säger: ”Vi fick börja städa tidigt på morgonen och höll på till sent på kvällen varje dag. Så höll vi på i flera dagar. Jag var helt slut! Jag kände att jag inte orkade studera och förbereda mig för skolan, så jag tackade nej till inbjudan.” När hon bad till Jehova berättade hon hur ledsen allt det här gjorde henne. Sedan, bara några dagar innan skolan skulle börja, erbjöd sig hjälpkommittén att hjälpa till med att sanera deras hem. Det här gjorde att hon fick tid att förbereda sig för pionjärskolan, och sedan kunde hon vara med vid skolan i sitt eget hem.

Broder Spencer Stash och hans fru, Alexandra, är pionjärer i Cleveland i USA. En kort tid innan pionjärskolan skulle börja blev Spencers pappa, Robert, som är änkeman, inlagd på sjukhus. Så de var osäkra på om de skulle kunna gå skolan, men Robert uppmanade dem att göra det. Två dagar innan skolan skulle börja dog Robert. Spencer och Alexandra var helt förkrossade, men trots det missade de bara den första skoldagen. Deras ihärdiga böner till Jehova gav dem kraft att vara med vid skolan. Spencer säger att de kunde känna frid eftersom de gjorde precis det hans pappa hade önskat. Spencer berättar: ”Vi ser fram emot att berätta för honom att vi kunde gå skolan och också dela med oss av några av sakerna vi lärde oss. Stödet vi fick från våra klasskamrater och lärare var precis vad vi behövde.”

Broder Jung Dae-Sik i Sydkorea har bott på ett vårdhem i tio år. Efter att han fick en stroke blev han delvis förlamad och är nu beroende av sin rullstol. Han har försökt att gå pionjärskolan tidigare, men på grund av sin hälsa har han aldrig kunnat närvara mer än en enda dag. När han blev inbjuden till pionjärskolan över videokonferens blev han överlycklig. Han berättar: ”Jag blev så rörd av den här fina anordningen att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Om skolan inte hade hållits på det här sättet hade det varit helt omöjligt för mig att närvara. Jag var så otroligt lycklig för att jag kunde vara med!”

Broder Eddy El Bayeh och hans fru, Cherise, bor i New South Wales i Australien. Cherise berättar: ”Det kändes som att jag stod stilla i tjänsten. Jag körde liksom bara på av rutin, och jag visste inte hur jag skulle få tillbaka glöden.” Pionjärskolan var precis vad hon behövde. ”Plötsligt såg jag så många möjligheter att utöka min tjänst på olika områden, trots de nuvarande begränsningarna.”

Eddy berättar hur skolan hjälpte honom: ”Det här var som en enda stor kram från den högste i universum, som om han lade handen på min axel och sa: ’Fortsätt kämpa! Jag är med dig, jag älskar dig och bryr mig om dig!’”

Senare i år kommer fler pionjärskolor att hållas över videokonferens. Det är verkligen uppmuntrande att Jehova fortsätter att undervisa sitt folk även i dessa tider. Det här får oss att tänka på orden i Job 36:22: ”Se hur upphöjd Gud är i makt! Finns det någon som kan undervisa som han?”

Nedanstående bilder visar lärare och elever i andra länder som var med vid pionjärskolor på distans.