ROM. Fredagen den 24 november 2017 träffades personer som arbetar inom vård, juridik och bioetik vid en konferens som hette ”Vuxna patienter som vägrar blodtransfusion: Vilka vårdalternativ finns? – Spara blod 2017”. Konferensen hölls på universitetet i Padua, ett av de äldsta universiteten i Italien. Mer än 25 italienska vetenskapliga föreningar och organisationer samt Italiens hälsodepartement låg bakom konferensen.

Traditionellt har blodtransfusioner setts som ofarliga och som det enda vårdalternativet för att överleva komplicerade operationer och behandlingar. Men det här var något som många av talarna vid konferensen ifrågasatte. En av experterna som deltog var Luca P. Weltert, thoraxkirurg vid European Hospital i Rom. Han förklarade: ”Konferensen i dag visade att transfusioner kan vara skadliga och att de i många fall inte behövs.”

Weltert och andra läkare vid konferensen hade kommit fram till den slutsatsen på grund av sin erfarenhet inom området och på grund av de vetenskapliga studier som visar på sambandet mellan blodtransfusion och ökad dödlighet och sjukdomsfrekvens samt längre sjukhusvistelser och andra allvarliga hälsorisker. a

Sådana vetenskapliga studier, i kombination med de höga kostnaderna förknippade med blodtransfusion, fick WHO (Världshälsoorganisationen) att år 2010 uppmärksamma behovet av programmet Patient Blood Management (PBM), en tvärvetenskaplig, evidensbaserad strategi som sätter patientens hälsa och säkerhet i fokus, förbättrar vårdresultaten och drastiskt minskar användningen av blod. WHO tog fram en resolution som krävde att FN:s alla 193 medlemsländer skulle införa PBM.

Professor Stefania Vaglio, ansvarig för transfusionsmedicin vid universitetssjukhuset Sant’Andrea i Rom, berättade utförligt om det paradigmskifte som PBM innebär. Hon framhöll att man tidigare inom vården var beroende av att kunna hantera och administrera blod från blodgivare men att ”fokus [nu] har flyttats från blodgivares blod till patientens eget”. Ett av syftena med PBM är att ”minimera blodförlust genom att sätta patienten i fokus av processen, ... vara fokuserad och göra allt som behövs för att tillvarata patientens blod”. Vaglio framhöll att behandlingsmetoder som tar vara på patientens eget blod ”faktiskt leder till högre kvalitet på behandlingen”.

Tommaso Campagnaro, allmänkirurg vid universitetssjukhuset i Verona, bekräftar fördelarna med att undvika blodtransfusioner. Han drog följande slutsats efter att ha analyserat data ända från slutet på 1990-talet från fall då patienter genomgått komplicerade bukoperationer: ”De patienter som inte fick transfusioner hade färre komplikationer och lägre dödlighet jämfört med de patienter som fick transfusion.”

Campagnaro var en av flera talare vid konferensen som offentligt tackade Jehovas vittnen för att de bidragit till att få läkare att utveckla alternativ till blodtransfusion. Anna Aprile, docent inom medicinsk rätt vid universitetet i Padua, säger: ”Vi vill tacka Jehovas vittnen, som har uppmärksammat rätten att vägra transfusion och därigenom hjälpt alla att få upp ögonen för frågan och ta itu med utmaningen att minska användningen av blod.”

Talarna vid konferensen representerade olika medicinska områden, till exempel anestesiologi, kardiologi, gynekologi, hematologi, onkologi och ortopedi. Men det genomgående budskapet var detsamma: med tanke på det växande antalet publicerade uppgifter och erfarenheter från experter inom området bör vårdpersonal, lagstiftare och allmänheten vara öppna för PBM-strategier.

Weltert tillägger: ”Den största operation som man kan utföra på en människokropp inom modern kirurgi är reparation vid aortadissektion. ... Om ... [den] kan utföras utan blod, då är faktiskt allt möjligt.”