Den friande domen mot två Jehovas vittnen, Oksana Koriakina och hennes mamma Nadezjda Sergienko, fastställdes av tre domare som behandlade överklagan vid den regionala domstolen i Osj den 29 oktober 2015. Åklagaren anklagade kvinnorna för att ha försökt lura personer i Osj i samband med sin religiösa verksamhet.

I mars 2013 greps Oksana Koriakina och Nadezjda Sergienko på uppdiktade grunder. Det fanns tydliga bevis för att de var oskyldiga, något som kunde styrkas av ögonvittnen. Trots det tog utredningen fart, och den lokala domstolen i Osj satte Oksana och Nadezjda i husarrest i väntan på rättegång.

Domstolen drog senare slutsatsen att förundersökningen hade vinklats till nackdel för Oksana och Nadezjda och att utredarna ”på flera punkter brutit mot den föreskrivna utredningsrutinen”. Utredarna hade till exempel inte undersökt platsen för en av incidenterna förrän fyra månader efter det påstådda brottet, och de hade inte heller tagit fram bindande bevis med koppling till anklagelserna. Dessutom bröt de så kraftigt mot rutinen för att identifiera de svarande i en uppställning att resultaten senare förklarades ogiltiga. Under både utredningen och rättegången ändrade de påstådda brottsoffren sina vittnesmål upprepade gånger.

Domstolen ansåg att de påstådda offren var fördomsfulla mot Jehovas vittnen och att utredarna hade behandlat Oksana och Nadezjda ofördelaktigt ”för att de var medlemmar i Jehovas vittnens religiösa organisation”. De två vittnena var till exempel anklagade för bedrägeri, men vid en husrannsakan som genomfördes några månader senare fokuserade man i stället på att hitta så kallad förbjuden litteratur. Utredarna hittade ingenting.

Husarresten förbjöd Oksana och Nadezjda att lämna Osj utan tillstånd från myndigheterna. Utegångsförbudet innebar att de vissa tider under dygnet inte fick lämna sina hem, vilket naturligtvis var mycket påfrestande. I över två år begränsades Oksanas och Nadezjdas dagliga rutiner och religiösa aktivitet av det här utegångsförbudet.

Nadezjda hade dessutom svårt att få ett arbete eftersom hennes pass hade beslagtagits. När hon fick akuta hälsoproblem kunde hon inte åka till sjukhuset för att få vård under timmarna för utegångsförbudet. Oksana var tvungen att söka tillstånd från domaren för att få resa utanför Osj med sin man. Ovissheten om målets utgång blev en stor känslomässig påfrestning och ledde till många sömnlösa nätter för Oksana och hennes man.

Den 7 oktober 2014 frikände den lokala domstolen i Osj Oksana och Nadezjda eftersom det ”inte fanns bevis för att de var skyldiga”. Men upprepade överklaganden från åklagaren försenade förhandlingarna ytterligare ett år, vilket därmed förlängde husarresten tills överklagan behandlades i oktober 2015.

Den 29 oktober 2015 dömde den regionala domstolen i enlighet med det beslut som fattats av den lokala domstolen. Appellationsdomstolen slog fast att ”argumenten i [åklagarens] överklagan inte kunde bevisas under rättegången”. Domstolen bekräftade att Oksana och Nadezjda var oskyldiga och gav order om att husarresten omedelbart skulle upphöra. Dessutom beslutades det att Oksana och Nadezjda har rätt till ekonomisk ersättning för skador på egendom och övriga utgifter i samband med åtalet och rättegången.

Oksana sa: ”Min mamma och jag är lättade över att domstolen frikände oss och att vi inte längre begränsas av husarrest. Vi ser fram emot friheten att leva ett normalt liv tillsammans med familj och vänner och vara fullt engagerade i vår religiösa verksamhet igen.”

Oksana, Nadezjda och andra vittnen i Kirgizistan är tacksamma för att domstolarna upprätthöll lagen och genomskådade de religiösa fördomarna hos ett antal tjänstemän i Osj. De hoppas att det här beslutet kommer att få de styrande att erkänna deras grundlagsenliga rätt till religionsfrihet och bevilja Jehovas vittnen i södra Kirgizistan laglig inregistrering.