I oktober 1946 skickade Jehovas vittnen sina första missionärer till Peru. Det var ett enormt distrikt de hade att täcka: sju miljoner invånare i varierande landskap, utspridda på närmare 1,3 miljoner kvadratkilometer. Under de 75 år som gått sedan dess har missionärer och lokala vänner, både i avlägsna bergsbyar och i städerna utmed kusten, arbetat hårt i tjänsten och fått se en stadig tillväxt.

Åren innan missionärerna kom hade olika Jehovas vittnen i Sydamerika rest till Perus huvudstad, Lima, lite då och då och sett till att intresserade fick litteratur. Det var mycket lyckade besök. 1945 reste två missionärer från Chile till Lima för att döpa de tre första vittnena i Peru.

Sedan oktober 1946 har fler missionärer som gått Gilead skickats till Peru för att organisera verksamheten. Det första offentliga mötet hölls i Rimac, en stadsdel i Lima. När antalet förkunnare ökade och det kom fler missionärer, började man predika utanför Lima. Och det arbetet fortsätter än i dag.

Syster Nellena Pool, en av missionärerna som kom 1946, berättade om tillväxten i Peru i sin levnadsskildring i Vakttornet för 15 november 1957. Hon konstaterade: ”Det är svårt att beskriva den känsla man erfar, då man ser ett land, som en gång var såsom en öken, börja ’blomstra såsom en lilja’”.

Syster Irene Mannings, som gick i den 54:e gileadklassen och som fortfarande är kvar i Peru, säger: ”Sedan vi kom har vi sett hur antalet förkunnare har ökat från 7 000 till 130 000. Jag ser det som en förmån att jag har kunnat vara med och bidra till den här tillväxten, men det har bara varit möjligt tack vare Jehovas välsignelse.”

De 133 170 förkunnarna i Peru är otroligt tacksamma för den andliga grund som lades för 75 år sedan. Vår historia där är ett tydligt bevis på att Jehovas löfte i Jesaja 60:22 uppfylls: ”Av den minste ska det bli tusen, av den ringaste en mäktig nation.”