Den 2 februari 2021 a väntas Birobidzjans distriktsdomstol i Judiska autonoma länet meddela domen i fallet som rör broder Artur Lochvitskij. Han riskerar att dömas till fyra års fängelse.

Artur Lochvitskij

• Född: 1986 (Belgorodskoje, Judiska autonoma länet)

• Biografi: När Artur var sju år dog hans pappa. Utbildade sig till elektriker, med inriktning på brandsäkerhet. Har tagit emot en utmärkelse för god arbetsmoral.

  Hans mamma hjälpte honom att börja älska Jehova redan som ung. Döptes som ett Jehovas vittne 1998, vid elva års ålder. Gifte sig med Anna 2018. De tycker om att resa och vara ute i naturen.

I maj 2018, bara tre månader efter att Artur och Anna gifte sig, gjorde polisen en razzia i deras hem. Den här razzian var en del av Operation Domedagen, där 150 poliser genomsökte 22 bostäder som tillhörde Jehovas vittnen. Även Arturs mamma, Irina, fick sitt hem genomsökt. Den 31 juli 2019 inledde ryska säkerhetstjänsten (FSB) i Birobidzjan ett brottmål mot Artur för extremistisk verksamhet. Separata fall har även inletts mot Anna och Irina.

Eftersom familjen har anklagats för brott har de hamnat i en svår ekonomisk situation. Myndigheterna har spärrat Arturs bankkonton, och dessutom hotar hans arbetsgivare med att säga upp honom.

Den pågående brottsutredningen har gjort det svårt för familjen att ha en normal vardag. Artur berättar: ”Hela vårt liv har vänts upp och ner. Det är svårt att göra upp planer för veckan, eller ens för dagen. När som helst kan vi bli inkallade till polisen. Så vi måste ändra våra planer hela tiden.”

Artur och Anna är väldigt tacksamma för allt stöd de får av sina bröder och systrar. Artur säger: ”Vännerna hjälper oss både känslomässigt och andligt. ... Vi är så otroligt glada att få vara en del av Jehovas folk och att ha äran att försvara Jehovas namn inför myndigheterna, det går knappt att beskriva i ord! Det är så tydligt att Jehova aldrig överger dem som tjänar honom.”

Något annat som hjälpt familjen att vara starka och modiga är att de hållit i gång sin andliga rutin, även om det inte alltid varit så lätt. Artur berättar att de precis efter razzian varken hade någon bibel eller någon biblisk litteratur. Det här gjorde honom orolig, och han undrade hur de skulle kunna hålla i gång sin andliga rutin. Men sedan slog det honom: ”De kunde såklart inte ta ifrån oss möjligheten att be, så det tog vi genast vara på. Och bönen hjälpte oss verkligen!”

Jehova besvarade omedelbart deras böner och såg till att de fick den andliga mat de behövde för att återuppta sina andliga rutiner. Artur berättar: ”Vi gör vårt bästa för att se till att ha vår andliga familjekväll, förbereda mötena och läsa Bibeln ihop. Det har inte bara dragit oss närmare varandra, utan också hjälpt oss att fortsätta tänka positivt och att se hur Jehova hjälper oss.”

Något som också har hjälpt dem är att tänka på vilken underbar framtid som väntar. Artur säger: ”Vi tänkte ännu mer på vårt framtidshopp, och vi försökte se oss själva i den nya världen.” Han fortsätter: ”Vi ser till exempel framför oss att vi är med och städar upp på jorden och sedan är med i byggverksamheten.”

I väntan på att det ska bli verklighet tänker Artur och Anna mycket på det som står i Hebréerna 13:6: ”Jehova är min hjälpare, jag behöver inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” Artur säger: ”De kan ta ifrån oss vår frihet och möjlighet att träffa församlingen eller varandra, men de kan aldrig ta ifrån oss det viktigaste vi har: vänskapen med Jehova, bönen och framtidshoppet.”