28 APRIL 2021
RYSSLAND
Bön och rikets sånger hjälpte Anton Ostapenko i häktet
UPPDATERING | Rysk domstol dömer broder Ostapenko skyldig
Den 25 oktober 2021 gav en domstol i Sjarypovo i Krasnojarsk-området broder Anton Ostapenko en villkorlig fängelsedom på sex år och tre månader. Han behöver inte sitta i fängelse i nuläget.
Profil
Anton Ostapenko
Född: 1991 (Ekibastuz, Kazakstan)
Biografi: Arbetar som inspektör på ett kraftverk. Han och hans syster fick lära sig om Bibeln av sin mamma när de var tonåringar. Blev döpt som ett Jehovas vittne 2005.
Gifte sig med Natalja 2015. De tycker om att åka skidor och snowboard. Anton tycker också om att spela gitarr, fiska och spela tennis.
Rättsfallet i korthet
Den 19 april 2019 genomsöktes tio bostäder som tillhörde Jehovas vittnen i Sjarypovo, och bröderna och systrarna blev förhörda. Anton Ostapenko blev gripen och sattes i häkte. Där fick han sitta fram till den 20 december 2019. Han anklagas för att ha organiserat en extremistisk organisations verksamhet.
Under de sex månader Anton satt frihetsberövad hände det några gånger att han vände sig bort från övervakningskameran, gick till handfatet i sin cell och grät av ångest.
Bönen blev hans främsta källa till styrka. Anton berättar: ”Jag bad Jehova hjälpa mig att bli mer uthållig.” Han konstaterar också: ”Jag hade mycket att lära. Andligt sett växte jag upp där och blev starkare under den här tiden. ... När man hamnar i en sådan här svår situation är det som att man får gå över från teori till praktik. Man har kanske inte alltid en bibel i cellen. Innan jag blev fängslad hade jag bara läst om Jehova, men nu visade Jehova mig verkligen vilken sorts Gud han är. Och jag måste säga att det kändes underbart! Han blev inte bara den allsmäktige Guden utan också en kärleksfull Far, som verkligen förstår hur jag har det och hjälper och stöttar mig på sätt jag aldrig hade kunnat tänka mig tidigare. Och han hjälpte mig alltid vid precis rätt tillfälle.”
Han blev också uppmuntrad av att sjunga rikets sånger. ”Min fru och jag brukade alltid sjunga våra sånger tillsammans, och då lärde vi oss dem utantill. Det hade jag stor nytta av när jag satt häktad. När de hade släckt ner på kvällen brukade jag be och sjunga en sång, och det gav mig ro i hjärtat så att jag kunde somna.”
Medan Anton inväntar sin dom fortsätter han arbeta på kraftverket. Men han får inte lämna Sjarypovo-området. Det här gör att han inte kan hjälpa sin mamma att ta sig till sina läkarbesök.
Vi ber för våra vänner som blir förföljda, och vi är övertygade om att Jehova kommer att fortsätta att ge dem frid. (Johannes 14:27)