Som vi rapporterat om tidigare hölls en presskonferens i Moskva den 1 april 2021 med anledning av att det gått 70 år sedan Jehovas vittnen deporterades till Sibirien. Några dagar senare, den 6 april, bjöd en internationell organisation (International Memorial Society) in ett antal ryska forskare och människorättsaktivister till en annan konferens. Talarna pratade inte bara om deporteringen som skedde 1951 – som i Sovjetunionen kallades Operation Nord – utan man redogjorde också för den omfattande förföljelse som Jehovas vittnen har utsatts för i Ryssland genom åren.

Operation Nord inleddes av det sovjetiska ministeriet för statlig säkerhet (MGB). I början av 1951 skickade MGB ett memorandum till Josef Stalin, som var Sovjetunionens ledare, och där stod det bland annat: ”För att ytterligare komma till rätta med den antisovjetiska verksamhet som utförs av underjordiska Jehovas vittnen anser det sovjetiska MGB att det inte bara är nödvändigt att gripa de ledande medlemmarna av Jehovist-sekten, utan att man också ska deportera de Jehovister som identifieras vid Ukrainas, Belarus, Moldaviens, Lettlands, Litauens och Estlands gränser, och även deras familjer, till Irkutsk- och Tomskområdena.” Sammanlagt var det nästan 10 000 personer – mer än 3 000 familjer – som deporterades. Det var den största deporteringen som gjordes av religiösa skäl i Sovjetunionens historia.

Aleksandr Gurjanov, som var värd vid konferensen, sa i sina inledande ord: ”Den här religiösa gruppen förföljs ... än i dag, vilket gör dagens genomgång av Operation Nord särskilt relevant.”

Pavel Poljan, som är historiker, geograf och sakkunnig när det gäller de tvångsförflyttningar som skedde under sovjettiden, talade om Jehovas vittnens historia i Sovjetunionen och förklarade en orsak till att de blev deporterade. I slutet av 40- och början av 50-talet började MGB lägga märke till att Jehovas vittnen var väldigt välorganiserade. Poljan sa: ”[Jehovas vittnen] är utmärkta missionärer, och det gillade inte de ateistiska, sekulära myndigheterna.”

Valerij Borsjtjev, som är människorättsaktivist och en av ordförandena i Moskvas Helsingforsgrupp, talade om hur de sovjetiska myndigheterna försökte ”omskola” Jehovas vittnen med hjälp av propaganda och andra tvivelaktiga metoder. Så småningom ”insåg ledamöterna [för religiösa angelägenheter] att det var verkningslöst och inte fungerade”, berättade Borsjtjev. ”Vi måste berömma Jehovas vittnen; de stod fast vid sin övertygelse.”

Sergej Davidis, som är medlem av ett människorättsråd (Memorial Human Rights Center Council) och chef för deras program till stöd för politiska fångar, hade en genomgång av den ökande förföljelse som Jehovas vittnen utsatts för i Ryssland sedan 1998. Han berättade att Högsta domstolens beslut i april 2017, då man upplöste de juridiska sammanslutningar som Jehovas vittnen använde, till stor del grundade sig på att Jehovas vittnen tror sig ha den sanna religionen. ”Det är helt uppenbart att anklagelsen är absurd”, sa Davidis. ”Det är ju helt naturligt inom alla religioner att man tror att ens egna religiösa läror är mer rätta än andras.”

Broder Jaroslav Sivulskij, som representerade European Association of Jehovah’s Witnesses, talade om det som hans föräldrar hade berättat för honom om de svårigheter vittnena fick uppleva i de sibiriska bosättningarna. En del familjer lämnades i de kalla sibiriska skogarna utan någonstans att bo och fick göra vad de kunde för att överleva. Bröderna och systrarna grävde grottliknande rum i marken för att få skydd. Där behövde familjerna bo i flera månader, tills man hade lyckats bygga något mer permanent. När de bodde i skogen fick de ofta livnära sig på nässlor och bark. Många svälte ihjäl eller dog av sjukdomar.

Broder Sivulskij poängterade att vittnena blir förföljda i Ryssland i dag av samma anledning som de deporterades 1951. Myndigheterna misstolkar vittnenas politiska neutralitet som att de gör motstånd mot staten. De tänker inte på att vittnena är kända för att visa respekt mot alla och vara laglydiga och arbetsamma.

Konferensens värd, Aleksandr Gurjanov, sa några avslutande ord om den nuvarande situationen i Ryssland: ”Myndigheterna hyser en särskild bitterhet mot den här religiösa gruppen.” Alla närvarande blev påminda om att historien upprepar sig nu 70 år efter deporteringen. Återigen blir laglydiga medborgare stämplade som kriminella på grund av sin religion, något som går emot landets grundlag.

En videoinspelning av konferensen finns tillgänglig på ryska.