1 APRIL 2019
RYSSLAND

Ytterligare ett Jehovas vittne har fällts i Ryssland

SPELA UPP

Den 1 april 2019 dömdes den 56-årige Sergej Skrynnikov skyldig för att ha utövat sin tro som ett Jehovas vittne av samma ryska domstol som dömde broder Dennis Christensen till sex års fängelse. Domstolen utdömde ett stort bötesbelopp: 350 000 ryska rubel (ca 50 000 SEK). Han dömdes inte till fängelse, även om åklagaren yrkade på ett treårigt straff.

Broder Skrynnikov och hans fru, Nina, har en dotter. De hjälper sin dotter och hennes man att ta hand om deras fem barn. Dessutom är paret Skrynnikov de som i första hand tar hand om Ninas till åren komna föräldrar.

I domstolen försvarade broder Skrynnikov sin tro på ett övertygande och respektfullt sätt. Han sa bland annat: ”Om man ser den nuvarande situationen med en icke troendes ögon kan man känna sig förtvivlad. … Men som ett Jehovas vittne ser jag på situationen med trons ögon. Om Gud tillåter att jag döms skyldig betyder det att jag behöver se de här tre åren, inte som ett straff, utan som ett särskilt förordnande att tjäna på en ny plats. Så jag känner mig inte förtvivlad. ... Gud är en och densamme oavsett om vi är fria eller i fängelse. Därför är vi inte övergivna. Han finns alltid med oss så länge vi är lojala mot honom.”

Vi blir uppmuntrade av den starka tro som våra medvittnen, till exempel broder Skrynnikov, visar. När vi tänker på de svåra prövningar de går igenom instämmer vi i aposteln Paulus innerliga önskan: ”Jag ber att den Gud som ger hopp ska uppfylla er med glädje och frid, eftersom ni litar på honom, så att ert hopp kan överflöda med hjälp av den heliga andens kraft.” (Romarna 15:13)

Broder Skrynnikovs avslutande ord

Först vill jag uttrycka min tacksamhet mot ordföranden i rätten, domare Gleb Borisovitj Noskov, för att inte ha häktat mig. Det har inneburit att jag har kunnat vara med min familj hela tiden. Jag vill också tacka alla tjänstemän för deras arbete.

Jag vill särskilt tacka åklagaren, fru Nadezjda Gennadijevna Naumova, för att inte ha pressat mig i onödan och för att utfrågningen genomfördes på ett bra sätt.

Jag vill också tacka mina advokater, fru Irina Aleksandrovna Krasnikova och herr Anton Nikolajevitj Bogdanov, för deras utomordentliga arbete. Jag ska erkänna att jag blev överraskad att de lyckades få hit en expert från Tjeljabinsk.

Tack alla ni vänner, för att ni har kommit till alla förhandlingar och uppmuntrat mig, även om ni visste att förhandlingarna skulle ske bakom lyckta dörrar.

Tack mamma, som trots dålig hälsa kom till domstolsförhandlingarna för att stötta mig.

Tack min kära fru, som de senaste 37 åren har stöttat mig i goda tider och även i svårare tider.

Naturligtvis går mitt största tack till min älskade Gud, Jehova, som har fyllt mitt hjärta med frid och glädje. Det kanske är svårt att tro, men i mitt hjärta känner jag inget missnöje och ingen bitterhet för det som har hänt mig, bara glädje och frid.

Andra Korinthierna 4:8, 9 är en biblisk profetia som uppfylls i mitt fall: ”Vi är pressade på alla sätt, men inte så hårt att vi inte kan röra oss. Vi är rådvilla, men inte helt utan utväg. Vi är förföljda, men inte övergivna. Vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.”

Det här visar oss inte bara att Guds tjänare kommer att bli hårt pressade och förföljda, utan också att det arbete Herren Jesus gav dem bara kommer att fortsätta och även få fart och expandera. Följande ord gäller alla som ser sig som Kristus efterföljare:

Matteus 28:19, 20 säger åt oss: ”Gå därför och gör människor från alla nationer till mina lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och kom ihåg att jag är med er alla dagar ända till slutet för världsordningen.”

Jehovas ande fortsätter att vägleda de kristna, och den ger dem kraft som är över det normala så att de får hjälp att utföra sitt gudagivna uppdrag trots den press de utsätts för. Vi blir ännu mer övertygade om detta när vi ser på historien. På 1930-talet stod Guds tjänare inför en till synes omöjlig uppgift: att sprida budskapet om Guds rike i hela Sovjetunionen. Men eftersom predikoarbetet leds av Kristus styrde han saker och ting så att sovjetiska myndigheter själva under tidigt 1950-tal skickade tusentals familjer som var Jehovas vittnen till Sibirien, till de mest avlägsna hörnen av landet, och det gratis. Det har gått … [mer än] 60 år sedan dess, och vad har vi sett? Myndighetspersoner runt om i Sibirien har blivit förbluffade av att se hur predikoarbetet har spritts. En analytiker som är insatt i Jehovas vittnens historia i Sovjetunionen uttryckte det så här: ”Att bekämpa Jehovas vittnen är som att blåsa på maskrosor. Ju hårdare man blåser på dem, desto fler frön sprids, och desto längre bort flyger de.”

I dag upprepas situationen för Jehovas vittnen. Vilka träffar vi när vi predikar från hus till hus? Hemmafruar och pensionärer. Det är svårt att träffa arbetande människor hemma. Det är också svårt, och ibland omöjligt, att komma in i byggnader med hög säkerhet, fängelser, domstolar och fångläger. Men predikoarbetet leds av Kristus, och han [Jehova] har lagt i justitiedepartementets sinnen och hjärtan att utföra hans vilja. I slutändan kommer justitiedepartementet, Rysslands undersökningskommitté, åklagarmyndigheterna och andra brottsbekämpande myndigheter att utföra den genom sin direkta och aktiva inblandning i Jehovas vittnens predikande. Hur då? Jo, genom sitt agerande, från Kaliningrad till Sachalin och Kurilerna; från Archangelsk till Krim och Jalta; i familjer, på arbetsplatser, i fängelser, i domstolar och straffläger blir namnet på universums suverän, Jehova Gud, förkunnat. Som Jehovas vittnen kunde vi aldrig drömma om att det här arbetet skulle nå den här nivån. Nu har en ny dörr öppnats för vår tjänst på platser och under förhållanden som är praktiskt taget nya. Det är en stor ära för Jehovas vittnen att få predika de goda nyheterna på nya platser. Och det är åklagarmyndigheten som gör det här möjligt.

Låt oss blicka framåt. Om myndigheterna fortsätter sätta Jehovas vittnen i fängelser och straffläger i tio år till, kommer det att vara ungefär 200 vittnen på varje straffanstalt. Tänk: fyra församlingar med Jehovas vittnen i ett fängelse! Fängelsedirektörer kommer att vädja till justitiedepartementet om att frige Jehovas vittnen. Vad tror ni de flesta Jehovas vittnen skulle be för? ”Herre, gör inte direktörernas hjärtan mjuka. Låt dem inte frige mig. Jag har så många bibelstudier och uppriktiga människor att prata med här inne.”

Om man hade sett den nuvarande situationen med en icke troendes ögon kanske man hade känt sig förtvivlad. Man kanske hade sagt: ”Jag har inte dödat någon eller stulit från någon. Jag har inte ens grälat med någon. Dessa bevis finns i rapporterna från landsbygdsförvaltningen och distriktsutredaren. Trots det yrkar åklagaren på att jag ska avtjäna ett treårigt straff i ett fångläger.” Det här skulle kunna vara en situation att vara förtvivlad över. Men som ett Jehovas vittne ser jag på situationen med trons ögon. Om Gud tillåter att jag döms skyldig betyder det att jag behöver se de här tre åren, inte som ett straff, utan som ett särskilt förordnande att tjäna på en ny plats. Så jag känner mig inte förtvivlad. Jag ser det i stället som en stor förmån – förmånen att få tjäna Gud på en plats där det ännu inte finns något Jehovas vittne. Massmedierna har förberett distriktet väl genom att plöja. Nu är det dags att så.

Gud är en och densamme oavsett om vi är fria eller i fängelse. Därför är vi inte övergivna. Han finns alltid med oss så länge vi är lojala mot honom. I mitt fall är jag övertygad om att Gud tar hänsyn till min fysiska och andliga hälsa och att han, om det är hans vilja, kommer att lägga i ordförandens sinne och hjärta att bevilja ditt yrkande om mitt straff, fru Naumova. Jag ser fram emot den 1 april. Hebréerna 13:6 försäkrar mig: ”Jehova är min hjälpare, jag behöver inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” Jehova Gud själv kommer att hjälpa mig. Vem skulle jag vara rädd för?

Sergej Skrynnikov