I juli och augusti 2015 lämnade över 600 unga män in klagomål till FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden (i fortsättningen kallad Arbetsgruppen). De har alla blivit åtalade och dömda till 18 månaders fängelse för att ha vägrat militärtjänst på grund av sina religiösa uppfattningar.

Den 15 oktober 2014 beslutade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter att Sydkorea godtyckligt frihetsberövat sådana som av samvetsskäl inte vill göra militärtjänst. Det här beslutet ligger till grund för klagomålen som lämnades in till Arbetsgruppen.

Oh Du-jin, som är juridiskt ombud för de klagande, förklarar varför dessa fängelsestraff är godtyckliga:

”Enligt internationell standard ska staten erbjuda godtagbara alternativ till de medborgare som av samvetsskäl vägrar göra militärtjänst. Rätten att av samvetsskäl vägra militärtjänst ingår nämligen i religions- och samvetsfriheten. Men Sydkorea fortsätter att ignorera påtryckningarna från internationellt håll om att erbjuda alternativ civil tjänstgöring.

Sydkorea har vägrat att åtgärda problemet, som har funnits i 60 år och berört mer än 18 000 män och deras familjer. En opartisk bedömare skulle hålla med om att det här är fråga om godtyckliga frihetsberövanden. Staten har inte tillhandahållit någon ’effektiv lösning’ för de här männen, vilket fem olika beslut från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kräver. Det är verkligen orättvist och absurt att män som absolut inte vill skada andra stämplas som kriminella och sätts i fängelse.”

Männen som lämnade in klagomålen bad Arbetsgruppen att

• ”slå fast att det handlar om godtyckligt frihetsberövande när man fängslat de klagande för att de är samvetsvägrare”

• ”se till att Sydkorea omedelbart friger de klagande från fängelse och stryker dem ur brottsregistret”.

En av de klagande som sitter i fängelse heter An Jun-hyeok. Precis som de övriga anser han sig inte vara kriminell. Från det att han var liten försökte hans mamma lära honom att förstå och tillämpa bibliska principer. Redan som ung insåg han själv att han inte kunde göra militärtjänst, eftersom det skulle gå emot hans tro och samvete. * Han var fullt medveten om situationen i Sydkorea och tänkte noga över sitt beslut och vilka konsekvenser det skulle få. Han berättar:

”Jag tycker inte att jag borde sitta i fängelse för att jag håller fast vid min personliga religiösa övertygelse. Om staten gav möjlighet till civil tjänstgöring skulle jag göra det. Jag förtjänar inte att ses som kriminell eller bli straffad på grund av att min tro får mig att inte vilja skada andra.”

Arbetsgruppen kommer att skicka vidare 631 klagomål till den sydkoreanska regeringen för att få deras synpunkter och kommentarer. När Sydkorea har svarat kommer Arbetsgruppen att bilda sig en uppfattning och sedan ge rekommendationer till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Om rådet bekräftar att det är fråga om godtyckliga frihetsberövanden när samvetsvägrare sätts i fängelse, kommer Sydkorea att få en skarp reprimand. Som medlemsland i det internationella samfundet är Sydkorea förpliktad att respektera de mänskliga rättigheterna. Oh Du-jin säger vidare:

”Än så länge har Sydkorea vägrat att ändra sina lagar och erbjuda godtagbar alternativ tjänstgöring för samvetsvägrare, trots påtryckningar från internationellt håll. Samtidigt ökar även pressen från nationella instanser; de senaste månaderna har två distriktsdomstolar frikänt sex samvetsvägrare. Sedan 2012 har lokala domstolar skickat vidare sju fall till författningsdomstolen, och i juli 2015 behandlades dessa ärenden.”

I nuläget fängslas och döms mellan 40 och 50 Jehovas vittnen i Sydkorea varje månad, vilket går stick i stäv mot internationell lag. An Jun-hyeok och alla andra Jehovas vittnen som har fängslats som samvetsvägrare väntar med spänning på besluten från författningsdomstolen och FN:s råd för mänskliga rättigheter.