I Sydkorea sitter hundratals unga män i fängelse trots att de inte är kriminella. Varför det? De är Jehovas vittnen och har av samvetsskäl vägrat göra militärtjänst. Eftersom Sydkorea inte skyddar människors rätt till samvetsfrihet sätts värnpliktiga Jehovas vittnen i fängelse. Under de senaste 60 åren har mer än 17 000 Jehovas vittnen i Sydkorea satts i fängelse för att de av samvetsskäl vägrat göra militärtjänst.

Jehovas vittnens kontor i Sydkorea har uppmärksammat det här genom att ge ut en broschyr med titeln  Conscientious Objection to Military Service in Korea. Broschyren framhåller hur Sydkorea har underlåtit att tillämpa internationella normer och att skydda människors samvetsfrihet. Den ger också en kort redogörelse över unga Jehovas vittnen som har suttit i fängelse för att de vägrat gå emot sitt samvete. Dae-il Hong, representant för Jehovas vittnens kontor i Sydkorea, och Philip Brumley, juridiskt ombud vid Jehovas vittnens huvudkontor i New York, ger oss lite mer information om den här orättvisa behandlingen som har pågått under så lång tid.

Hur har omvärlden reagerat på den här uppenbara orättvisan i Sydkorea?

Philip Brumley: Ett antal länder har reagerat mot att Sydkorea underlåtit att erkänna människors grundläggande rättighet till samvetsfrihet. Vid FN:s allmänna ländergranskning (UPR) uppmanades Sydkorea nyligen av åtta länder (Australien, Frankrike, Polen, Slovakien, Spanien, Tyskland, Ungern och USA) att upphöra med att väcka åtal mot vapenvägrare och att erbjuda dem icke-militär civiltjänstgöring. *

Dae-il Hong: I fyra fall som rörde sammanlagt 501 vapenvägrare konstaterade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (CCPR) att Sydkorea kränkt deras rättigheter genom att döma dem till fängelse. Kommittén förklarade att ”rätten att vägra militärtjänst av samvetsskäl är förbunden med rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Den ger varje individ rätt att befrias från militärtjänst om militärtjänsten går emot individens religiösa uppfattningar eller övertygelse. Den rätten får inte inkräktas genom tvång.” *

FN:s råd för mänskliga rättigheter, ett annat FN-organ, riktar också uppmärksamheten på det här i sin nyutkomna analytiska rapport om vapenvägran av samvetsskäl. Rapporten beskriver det internationella juridiska ramverk som både erkänner rätten till vapenvägran och förbjuder upprepade rättegångar eller bestraffning som tvångsmetoder mot vapenvägrare. *

Hur har de koreanska myndigheterna reagerat på omvärldens reaktion?

Philip Brumley: De koreanska myndigheterna har inte genomfört CCPR:s beslut. Därför har de underlåtit att följa sina internationella fördragsåtaganden och har vägrat att erkänna de grundläggande rättigheterna för vapenvägrare. Dessutom har Sydkoreas högsta domstol och författningsdomstol ignorerat CCPR:s beslut när de avslog vapenvägrarnas överklagningar. Koreas nationalförsamling har inte infört någon form av alternativ civiltjänst för vapenvägrare och har inte gjort några anordningar för att skydda dem.

Hur påverkar fängelsevistelserna de här unga Jehovas vittnena?

Dae-il Hong: Det här är modiga unga män. De inställer sig när myndigheterna kallar trots att de vet att de kommer att dömas och skickas till fängelse under det nuvarande systemet. De gömmer sig inte. De är mönstermedborgare före fängelsevistelsen, och de är mönsterfångar. Men när de släpps fria är de tyvärr med i straffregistret, vilket gör det nästan omöjligt för dem att hitta arbete i den offentliga sektorn eller hos stora företag. De har berövats ett och ett halvt år av sitt liv. Deras familjer har fått leva vidare utan dem medan de suttit i fängelse. De här svårigheterna är helt onödiga.

Förtjänar Jehovas vittnen i Korea att dömas och fängslas som brottslingar för sin vapenvägran?

Dae-il Hong: Absolut inte! De här unga männen är inte brottslingar. Jehovas vittnen är kända i Korea och jorden runt som fridsamma, laglydiga invånare som ställer upp för samhället. De respekterar myndigheterna, följer lagarna, betalar skatt och samarbetar med myndigheterna i olika program som är till nytta för allmänheten. Nyligen dömde en koreansk domare i en lägre instans ett ungt vittne för vapenvägran. Efter att ha sagt att den enda möjlighet som finns är att förklara honom skyldig, läste hon upp beslutet. Plötsligt satte domaren papperen över ansiktet och grät. Det verkar som att den orättvisa behandlingen av den unge mannen störde domaren så mycket att hon tillfälligtvis förlorade fattningen. Andra närvarande insåg också vilken orättvisa det var och grät.

Philip Brumley: Det är verkligen dags att de koreanska myndigheterna löser den här segdragna frågan och inför ett system som respekterar grundläggande mänskliga rättigheter för vapenvägrare.