Den 24 maj 2016 slog Europadomstolen fast att även religiösa minoriteter i Turkiet ska ha rätt till religionsfrihet. Fallet som behandlades gällde hur Turkiets motsvarighet till Plan- och bygglagen tillämpas. Som det fungerar nu så klassas Jehovas vittnens Rikets salar inte som gudstjänstlokaler.

Enligt lagen kan stora byggnader räknas som gudstjänstlokaler men inte byggnader som är lagom stora för mindre samfund. Europadomstolen kom därför fram till att Turkiet har begränsat Jehovas vittnens religionsfrihet och i och med det brutit mot artikel 9 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. * I domen står det att myndigheterna har använt lagen för att ”ställa hårda, till och med ouppnåeliga, krav på mindre trossamfund, bland annat Jehovas vittnen”.

Jehovas vittnen är registrerade som ett trossamfund i Turkiet och har under många år kämpat för att deras Rikets salar ska få status som gudstjänstlokaler. Men det har myndigheterna i Turkiet inte gått med på.

Myndigheterna kan bomma igen de 25 Rikets salarna i Turkiet när som helst eftersom vittnena inte beviljats tillstånd för dem. I Mersin och Akçay har myndigheterna sedan augusti 2003 periodvis hindrat vittnena från att använda sina Rikets salar. Och i Karşıyaka i İzmir har myndigheterna vägrat att registrera Rikets salen som en gudstjänstlokal. Europadomstolens dom den 24 maj gällde Rikets salarna i Mersin och İzmir.

Den del i lagen som handlar om religiösa byggnader var fram till 2003 enbart anpassad efter dem som ville bygga moskéer. Och innan dess hade Jehovas vittnen sina möten i privata lokaler, med myndigheternas goda minne. Men 2003 ändrade Turkiet sin motsvarighet till Plan- och bygglagen (nr 3194) för att anpassa sig till de europeiska riktlinjerna om diskriminering och religionsfrihet. Lagen ändrades bland annat så att ”moské” byttes ut mot ”gudstjänstlokal”. Lagen krävde också att myndigheter på kommunal nivå skulle avsätta mark för religiösa byggnader.

I teorin skulle de här lagändringarna göra att religiösa minoriteter fick bygga och äga möteslokaler. Men lagen innehåller också uppgifter på hur stora byggnaderna måste vara och hur de ska se ut. I praktiken innebär det att lagen är skräddarsydd för stora, muslimska samfund.

Myndigheter på kommunal nivå har inte heller avsatt några tomter som lämpar sig för mindre, religiösa byggnader, och när Jehovas vittnen ber dem att ändra detaljplanen får de alltid avslag. Vittnena har överklagat besluten, men domstolar och olika förvaltningsmyndigheter är stelbenta när de tillämpar lagen och de vägrar att ge Jehovas vittnens Rikets salar status som gudstjänstlokaler.

Myndigheterna i Mersin och Akçay följde den nya lagen nitiskt och bommade igen Rikets salarna där. Jehovas vittnen bad då om förslag på var de kunde ha sina möten, men myndigheterna informerade dem om att det inte fanns några tomter avsatta för sådant i detaljplanen.

Situationen är lika hopplös i hela Turkiet. Om läget inte förändras kommer varken Jehovas vittnen eller några andra mindre samfund att få sina möteslokaler godkända för religiösa möten. Jehovas vittnen har lämnat in 46 ansökningar gällande gudstjänstlokaler till 27 kommuner runt om i Turkiet, men de har fått avslag i samtliga fall. Godkända gudstjänstlokaler får vissa skattelättnader och reducerat pris på el och vatten, men Jehovas vittnens församlingar går alltså miste om de här förmånerna.

Jehovas vittnen överklagade besluten i alla instanser i Turkiet innan de vände sig till Europadomstolen. Turkiets högsta förvaltningsdomstol har aldrig dömt till Jehovas vittnens fördel i ett sådant här ärende. Däremot har de ogiltigförklarat ett domslut i en lägre instans som var till vittnenas fördel.

Så 2010 och 2012 lämnade Jehovas vittnen in klagomål till Europadomstolen för att den skulle granska ifall Turkiet hade brutit mot Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Europadomstolen tryckte på hur viktigt det är att ländernas lagar gör det möjligt för mindre trossamfund att ha tillgång till gudstjänstlokaler, helt i linje med tidigare prejudicerande domar.

Europadomstolen skrev att ”det är i stort sett omöjligt för små trossamfund, som till exempel Jehovas vittnen, att leva upp till kraven i den aktuella lagen för att kunna ha tillgång till en lämplig lokal för religiösa möten”. Avslutningsvis skrev domstolen: ”Landets domstolar har inte tagit hänsyn till mindre samfunds behov. ... Med tanke på hur få medlemmar Jehovas vittnen har, behövde de inte en byggnad med en specifik utformning, utan en enkel möteslokal där de kan träffas för att tillbe och undervisa om sin tro.”

Det här domslutet visar att Turkiet har begränsat Jehovas vittnens religionsutövning genom att inte klassa deras Rikets salar som gudstjänstlokaler. Ahmet Yorulmaz, som är ansvarig för Jehovas vittnens verksamhet i Turkiet, säger: ”Vi är nöjda med Europadomstolens dom. Vi hoppas att Turkiets regering kommer att godkänna våra Rikets salar som gudstjänstlokaler och se till att myndigheter på kommunal nivå tillämpar lagen på ett sådant sätt att vi även kan förvärva nya sådana lokaler i framtiden. När Turkiet rättar sig efter det här domslutet har landet tagit ett viktigt steg mot att skydda religionsfriheten.”

Jehovas vittnen har fått en starkare rättslig ställning i Turkiet under de senaste tio åren. Myndigheterna i Turkiet registrerade inte Jehovas vittnen som ett trossamfund på över 70 år, men 2007 gjorde de äntligen det. *

Jehovas vittnen är tacksamma över att Turkiet går mot att stärka religionsfriheten för landets invånare. Vittnena hoppas att Europadomstolens dom kommer att få landet att skydda rätten till religionsfrihet, en rätt som garanteras av Turkiets grundlag och internationella lagar. Nu väntar vittnena med spänning på att Turkiet ska rätta sig efter Europadomstolens dom, så att de fortsättningsvis får skaffa möteslokaler och att alla Rikets salar får status som gudstjänstlokaler.