”Varje turk föds till soldat.” Det här är något som lärs ut till skolbarn, förkunnas i politiska tal och inpräntas hos varje inkallad man. Militärtjänstgöring är obligatorisk för alla turkiska män, och när det är dags för inskrivning är det något man firar stort. Därför är det inte förvånande att den turkiska regeringen har vägrat att erkänna den grundläggande rättigheten att vägra militärtjänst av samvetsskäl.

Turkiet är medlem i Europarådet och har förbundit sig att låta Europakonventionen vara en del av sin nationella lag. Turkiet har därmed valt att stå under de europeiska normerna. Efter det avgörande målet Bayatyan v. Armenia, som avgjordes i Europadomstolens stora kammare, har Turkiet en formell skyldighet att erkänna samvetsvägrares rättigheter. Det har man inte gjort och det får samvetsvägrare i Turkiet lida för.

Under det senaste årtiondet har 55 Jehovas vittnen begärt att den turkiska regeringen ska respektera deras rätt till samvetsvägran. Men de har alltid fått avslag. I stället har de åtalats och dömts till höga böter, och en del har fått sitta flera år i fängelse. I nuläget är det 15 unga turkiska vittnen som möter upprepade åtal för sin vapenvägran.

”Jag anser inte att någon suverän stat ska kunna tvinga mig att gå emot mitt samvete. Det är format av Bibeln, och jag kan inte gå emot de inspirerade orden i Jesaja 2:4.” Denna välkända bibelvers finns inristad utanför FN:s högkvarter i New York och säger att de som vill ha fred ska ”smida sina svärd till plogbillar” och ”inte mer lära sig att föra krig”. Det var Feti Demirtaş som sa det här när han var 25 år och förklarade varför han var beredd att sitta i fängelse för sin samvetsvägran. Feti är ett Jehovas vittne och är övertygad om att han måste följa sitt samvete. På grund av det har han blivit åtalad tio gånger och suttit i fängelse i mer än ett och ett halvt år.

Vid sin första häktning beordrades Feti att ta på sig en militäruniform, men han vägrade. Han valde att lyda sitt samvete. Då ställde en befälhavare honom inför 400 män och gav honom på nytt order om att ta på sig uniformen. Feti vägrade igen. När han satt i fängelse första gången blev han både verbalt och fysiskt misshandlad. Fängelsevakterna slog honom i ansiktet och sparkade honom i huvudet, på ryggen och på benen.

I april 2006 häktades och fängslades Feti för femte gången. Vakterna tvingade honom att klä av sig till bara underkläderna för att han skulle ta på sig uniformen. Men han vägrade fortfarande och straffades med fyra dagars inlåsning. De försökte knäcka honom genom att sätta handfängsel på honom. Om natten var han fängslad till sänggaveln och om dagen till cellgallret. Feti berättar: ”Jag var rädd på dagen och kunde inte sova om natten eftersom jag fruktade för vad de skulle göra med mig härnäst. Även om jag var känslomässigt dränerad var jag hela tiden besluten att fortsätta följa mitt samvete.”

År 2007 lämnade Feti Demirtaş in sitt ärende till Europadomstolen, för att han ansåg att den turkiska regeringen hade kränkt hans rättigheter när de avkunnat fängelsestraff för hans samvetsvägran. Den 17 januari 2012 dömde domstolen till Fetis fördel och bekräftade att han blivit utsatt för omänsklig och förnedrande behandling som orsakat honom mycket smärta och lidande. Dessutom slog domstolen fast att rättigheten att vägra militärtjänst av religiösa skäl skyddas av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. *

Domstolens tydliga ståndpunkt i frågan om samvetsvägran gav Feti hopp om att de turkiska myndigheterna skulle upphöra att väcka åtal mot honom. På order av Europadomstolen betalade den turkiska regeringen 20 000 euro i skadestånd och rättegångskostnader till Feti. Men bara fyra månader efter Europadomstolens dom i fallet Feti Demirtaş v. Turkey åtalades han ännu en gång av Turkiets militärdomstol och dömdes till två och en halv månads fängelse. Feti har överklagat och väntar på att ärendet ska behandlas i militärdomstolen.

Turkiet har även ringaktat de senaste direktiven från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. År 2008 vände sig Cenk Atasoy och Arda Sarkut, två Jehovas vittnen, till FN och lämnade in ett klagomål mot de turkiska myndigheterna för att de upprepade gånger åtalat dem för deras vägran att göra militärtjänst. Kommittén tog ställning i ärendet den 29 mars 2012. Kommitténs slutsats var att männens ”vägran att inställa sig till militärtjänst är grundad på deras religiösa trosuppfattningar” och att ”de upprepade åtal och straff som de mött inneburit en kränkning av deras samvetsfrihet, vilket är i strid med artikel 18, paragraf 1”, i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Har de turkiska myndigheterna tagit till sig av direktiven? De kräver fortfarande att Cenk och Arda var fjärde månad * ska inställa sig för militärtjänstgöring, annars väntar ytterligare åtal och höga böter.

Jehovas vittnen i Turkiet är beslutna att följa Bibelns uppmaning att älska sin nästa. När myndigheterna kallar in dem till militärtjänst måste de själva bestämma hur de ska göra. Feti Demirtaş och andra vittnen har kommit fram till att det strider mot både Bibeln och deras samvete att bära vapen.

De här unga männen förväntar att deras regering ska fullgöra sina skyldigheter. Både Europadomstolen och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kräver att Turkiet ska rätta sig efter de domar och riktlinjer som deras organ ställt upp, vilket innebär att de turkiska myndigheterna ska respektera rättigheterna hos dem som vägrar militärtjänst av samvetsskäl. Så här långt har Turkiet inte uppfyllt Europarådets normer för de mänskliga rättigheterna.