I tio beslut på senare tid har FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén) uppmanat Turkmenistan att leva upp till sina åtaganden att värna om medborgarnas mänskliga rättigheter. * I besluten, som fattades under 2015 och 2016, konstaterar man att landet måste upphöra med att straffa personer som vägrar militärtjänst av samvetsskäl och att det måste följa FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som Turkmenistan har undertecknat.

MR-kommitténs beslut grundar sig på klagomål som tio Jehovas vittnen lämnade in i september 2012 på grund av att de straffats för att de av samvetsskäl vägrat göra militärtjänst. Nio av dem hade suttit i fängelse under bedrövliga förhållanden. De berättade att de hade blivit misshandlade och utsatta för förnedrande behandling. De fick också genomlida extrema temperaturer i smutsiga, överfulla celler där de riskerade att få smittsamma sjukdomar.

I varje beslut som MR-kommittén fattade slog man fast att Turkmenistan hade kränkt samvetsvägrarnas ”rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. När det gällde de nio män som suttit fängslade konstaterade MR-kommittén att Turkmenistan inte hade ”behandlat [dem] humant och med aktning”, utan att de hade ”utsatts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.

MR-kommittén förklarade att den turkmeniska staten måste ta bort vittnena från belastningsregistret, ge dem en skälig kompensation och ändra lagstiftningen så att ”rätten till samvetsvägran garanteras”. Kommittén uppmanar också till att man opartiskt och ingående ska granska ärendena om missförhållanden och åtala de skyldiga.

Ytterligare fem Jehovas vittnen lämnade in klagomål till MR-kommittén under 2013 på grund av att de straffats när de vägrat militärtjänst av samvetsskäl. Deras juridiska ombud förväntar att de kommande besluten ska vara i linje med de tio som redan meddelats.

MR-kommitténs beslut från den 15 juli 2016 rörde Nawruz Nasyrlaýew. Nawruz fick sin första inkallelse till det militära i april 2009, då han var 18 år gammal. Han förklarade att hans samvete inte tillät honom att göra militärtjänst men att han var villig att utföra alternativ, civil tjänstgöring. Han dömdes längre fram till två år i fängelset LB-E/12 i Seýdi för att ha smitit undan värnplikt. Under fängelsevistelsen blev han med jämna mellanrum skickad till en bestraffningscell där han blev svårt misshandlad av maskerade vakter.

I januari 2012, en månad efter sin frigivning, fick Nawruz en ny inkallelse till militärtjänst. Han förklarade återigen att han var villig att utföra alternativ, civil tjänstgöring. Ändå fälldes han enligt samma åtalspunkter och dömdes till ytterligare två år på ett strikt reglerat fängelse, där förhållandena har beskrivits som ”bedrövliga”. Även denna gång blev han svårt misshandlad av vakterna och tvingades utföra kränkande arbete.

Nawruz familj har också drabbats hårt. Kort efter att MR-kommittén skickat hans klagomål till myndigheterna i Turkmenistan för att de skulle kommentera fallet gjorde polisen ett tillslag mot familjens hem i Daşoguz, och flera familjemedlemmar och gäster blev svårt misshandlade. Detta var troligen en hämndaktion för klagomålet.

Även om Nawruz frigavs i maj 2014 lider han fortfarande av sviterna från fängelsetiden. MR-kommittén konstaterar att han har blivit mycket dåligt behandlad och att han vid två tillfällen dömts och straffats för samma sak, ”sin fasta övertygelse som grundar sig på hans samvete”. MR-kommittén drar slutsatsen att Nawruz Nasyrlaýews ”vägran att inställa sig till obligatorisk militärtjänstgöring grundar sig på hans religiösa övertygelse” och att ”domen och straffpåföljden utgör en kränkning av hans tanke-, samvets- och religionsfrihet”.

I en rapport från 2012 gällande mänskliga rättigheter i Turkmenistan uppmanade MR-kommittén regeringen att ”sätta stopp för alla åtal av individer som vägrar göra militärtjänst av samvetsskäl och frige alla som för tillfället sitter fängslade” av samma orsak. Turkmenistans regering tog delvis till sig av kritiken, för i februari 2015 frigavs det sista Jehovas vittne som satt fängslat för samvetsvägran. Sedan dess har inga vittnen blivit dömda till fängelse för att de av samvetsskäl vägrat göra militärtjänst.

Dessvärre lever Turkmenistan ännu inte helt upp till sina internationella åtaganden när det gäller att skydda mänskliga rättigheter, eftersom samvetsvägrare fortfarande blir åtalade och straffade.

• Sedan slutet av 2014 har Turkmenistan straffat samvetsvägrare som är Jehovas vittnen genom att kräva att 20 procent av deras lön ska gå till statskassan under ett till två års tid. För närvarande betalar två Jehovas vittnen sådana avgifter.

• I andra fall blir samvetsvägrare hårt pressade av myndighetspersoner som försöker tvinga dem att gå emot sin starka övertygelse.

Den 16 juni 2016 kom till exempel den lokale polischefen och två representanter för rekryteringsmyndigheten hem till Artur Yangibayev, ett Jehovas vittne som lämnat in en begäran om alternativ, civil tjänstgöring. Tjänstemännen tog honom till åklagarmyndigheten. Där utsattes han för en så intensiv psykologisk press att han kände sig tvingad att skriva ett brev där han drog tillbaka sin begäran. Senare lämnade Yangibayev in en anmälan om den utpressning han utsatts för, och efter tre veckor i häkte frigavs han med en villkorlig dom på två år. *

Förutom den hårda behandlingen av samvetsvägrare har Turkmenistan begränsat och bestraffat viss religionsutövning. I en rapport från januari 2017 framförde FN:s kommitté mot tortyr en vädjan till Turkmenistan om att ”snarast ordna med en opartisk granskning av ... den tortyr som Bahram Hemdemow, ett Jehovas vittne, uppges ha utsatts för när han satt häktad i maj 2015 ... [samt] det som hände Mansur Maşaripov, ett Jehovas vittne, när han i juli 2014 greps, misshandlades och hölls kvar på ett center för drogrehabilitering mot sin vilja”. Sedan dess har Mansur Maşaripov frigetts efter ett år i fängelse. Både Hemdemow, som dömdes för påstådd olaglig religionsutövning, och Maşaripov, som på falska grunder fängslades för att ha utövat sin religion, är oskyldiga.

Jehovas vittnen i Turkmenistan hoppas att regeringen snart ska vidta åtgärder för att värna om religions- och samvetsfriheten. Det skulle visa att man både respekterar de män som är beslutna att följa sina samveten och vill sona sina brott mot de mänskliga rättigheterna.