Turkmenistan gjorde fel när de bestraffade män som vägrar militärtjänst av samvetsskäl. Det slog FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén) nyligen fast i fyra beslut. * Kommittén kom också fram till att de hårda förhållandena i fängelset var en kränkning av deras rättigheter, som garanteras av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Nu har Turkmenistan en skyldighet att upphöra med kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

MR-kommittén granskade i mars 2015 fallet med Zafar Abdullaýew, en turkmensk man som är ett Jehovas vittne. Han har dömts för samvetsvägran två gånger. I april 2009 ställdes han inför rätta i Daşoguz, och han förklarade då att han på grund av sitt studium i Bibeln beslutat sig för att vägra bära vapen, lära sig att strida eller understödja militär verksamhet. Han sa att han var villig att göra alternativ civiltjänst, men han dömdes ändå till 24 månaders villkorlig dom * för värnpliktsvägran.

Efter det första straffet dröjde det inte ens elva månader innan Zafar Abdullaýew stod inför domstolen i Daşoguz igen. Han hade fått en ny inkallelse men ändrade inte sitt beslut. Den här gången dömdes han till 24 månaders fängelse.

MR-kommittén menar att Zafar Abdullaýews dubbla straff för sin vägran att göra militärtjänst går emot en internationell konvention som säger att ”ingen får lagföras eller straffas på nytt för ett brott för vilket han eller hon tidigare blivit slutligt fälld”. (Se ICCPR, artikel 14, paragraf 7.) MR-kommitténs slutsats blev att båda domarna kränker den grundläggande ”rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. (Se ICCPR, artikel 18, paragraf 1.)

När Zafar Abdullaýew kom till fängelset LB-E/12 i Seýdi placerades han omedelbart i isoleringscell i tio dagar. Där blev han slagen och mycket dåligt behandlad av fängelsevakterna.

Under 2010 och 2011 fängslades tre andra Jehovas vittnen för samvetsvägran: Ahmet Hudaýbergenow, Mahmud Hudaýbergenow och Sünnet Japparow. De har berättat att de fick samma brutala mottagande när de kom till fängelset i Seýdi och att de blev slagna regelbundet.

Alla fyra har gett samstämmiga beskrivningar av situationen i fängelset. Ett fyrtiotal fångar kunde trängas in i celler med dåliga sanitära förhållanden. Fångarna fick sitta direkt på betonggolvet. När det var dags att sova delades det ut smutsiga filtar, men inte tillräckligt många.

I oktober 2015 gav MR-kommittén sitt utlåtande om det som hänt med Ahmet Hudaýbergenow, Mahmud Hudaýbergenow och Sünnet Japparow. Precis som i fallet med Zafar Abdullaýew slog kommittén fast att myndigheterna hade kränkt männens rättigheter, som säger: ”Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” (Se ICCPR, artikel 7.) Dessutom ska fångar ”behandlas humant och med aktning för människans inneboende värde”, och kommittén framhöll att de bedrövliga förhållandena i fängelset var en kränkning av den rättigheten. (Se ICCPR, artikel 10.)

MR-kommittén konstaterar visserligen att alla manliga medborgare måste göra värnplikt enligt turkmensk lag, men slår ändå fast att ICCPR garanterar rätten till undantag från allmän militärtjänst om vägran grundas på en stark personlig övertygelse. Alla människors rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet gör att det är oacceptabelt att döma och straffa någon för samvetsvägran.

MR-kommitténs beslut gör nu att Turkmenistans regering måste göra vissa åtgärder: ”ändra lagen så att rätten till samvetsvägran garanteras”, utreda anklagelser om ”grym, omänsklig eller förnedrande behandling” och åtala de skyldiga. Kommittén kräver också att regeringen kompenserar männen som fått sina rättigheter kränkta och betalar ut lämpligt skadestånd. Dessutom bör männen tas bort ur belastningsregistret, där de hamnat på grund av sin samvetsvägran.

Turkmenistans regering har börjat behandla samvetsvägrare bättre. I februari 2015 frigavs det sista Jehovas vittne som satt i fängelse på grund av samvetsvägran.

Men andra samvetsfångar hålls fortfarande fängslade i Turkmenistan. Bahram Hemdemow är ett Jehovas vittne och familjefar, och han sitter fortfarande i fängelse. Den 14 mars 2015 greps han i sitt hem under ett religiöst möte. Han dömdes till 4 års fängelse bara för att ha utövat sin religion. Bahram Hemdemow blir illa behandlad och lever under usla förhållanden i det ökända arbetslägret i Seýdi.

Jehovas vittnen och hela Turkmenistan längtar efter att regeringen ska ta sina internationella åtaganden på allvar och respektera de mänskliga rättigheterna, inbegripet den grundläggande rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.