Den 27 januari 2021, på Förintelsens minnesdag, valde delstatsparlamentet i Baden-Württemberg att uppmärksamma vad Jehovas vittnen fick gå igenom under naziregimen under andra världskriget. På grund av covid-19 hölls ceremonin online. Mer än 37 000 personer från Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Österrike var närvarande. Efteråt har inspelningen av evenemanget visats omkring 78 000 gånger.

Muhterem Aras, talman i Baden-Württembergs delstatsparlament, sa att ”förföljelsen av Jehovas vittnen är väldokumenterad, ... men den är inte så väl förankrad i allmänhetens medvetande”. Sedan framhöll hon att det vittnena fick gå igenom under den här mörka perioden i historien gjorde dem till ”förebilder för oss i dag när det gäller att hantera hat, utanförskap och ... våld”.

Muhterem Aras lyfte fram berättelsen om Anna Denz, ett Jehovas vittne från Lörrach i Baden-Württemberg. Hennes föräldrar dog i koncentrationsläger. Anna vägrade att göra Hitlerhälsningen i skolan. Hon fick hjälp av andra vittnen att fly till Schweiz. Längre fram flyttade Anna och hennes man till USA. ”Anna Denz hade modet att stå upp för sin övertygelse”, sa Aras. ”Och det var hennes tro som gav henne kraft att göra det.”

Historikern Hans Hesse förklarade att Jehovas vittnen blev förbjudna i Tyskland 1933, bara två månader efter att nazisterna tagit makten. Han sa att våra bröder och systrar ”reagerade mot förbudet genom att sprida flygblad och fortsätta att predika”.

Hesse berättade om broder Gustaf Stange. När han stod inför rätta för vapenvägran frågade åklagarsidan: ”Vad skulle hända om alla gjorde som du?” Gustaf svarade: ”Då skulle kriget vara över direkt.”

En av våra sånger, ”Framåt, ni vittnen!”, spelades under evenemanget. Wolfram Slupina, som arbetar på informationsavdelningen vid centraleuropeiska avdelningskontoret, förklarade att broder Erich Frost, som var yrkesmusiker, skrev den ursprungliga texten till den här melodin när han satt i koncentrationslägret Sachsenhausen 1942. I en intervju med Frost som gjordes många år senare sa han att han skrev sången för att uppmuntra andra fångar, eftersom ”förhållandena i lägret var fruktansvärda”.

Mara och Finn Kemper, två Jehovas vittnen som är 13 och 15 år, intervjuade syster Simone Arnold Liebster, en överlevare. Simone var bara ett barn när hon fick uppleva den fruktansvärda förföljelsen. Eftersom hon vägrade att rätta in sig i ledet skickades hon till en uppfostringsanstalt. Hon berättade hur otroligt glad hon kände sig när hon lyckades vara trogen trots motstånd.

Vi är glada att den här ceremonin gjorde att många fick höra om Jehova, som alltid hjälper sitt folk igenom svåra tider. (Hebréerna 13:6)