Som det tidigare har rapporterats om på jw.org och i The New York Times vägrar Bundeswehrs militärhistoriska museum i Dresden i Tyskland att återlämna Annemarie Kusserows arkiv. I och med det går de emot anvisningarna i hennes testamente. Det har kommit fram nya bevis som stärker Jehovas vittnens hållning i frågan, och därför inleds nu en ny rättsprocess mot museet.

I över sju år förhandlade Jehovas vittnen med museet och försökte få arkivet, men utan framgång. Sedan tog man ärendet till domstol, men tyvärr förlorade vi fallet under 2021. Rätten menade att museet hade köpt arkivet i god tro.

När Annemarie var 26 år började hon arbetet med arkivet. Hon samlade material som rörde Jehovas vittnen under Förintelsen. Hon hade arkivet i sin ägo i över 65 år, ibland med fara för sitt liv, ända fram tills hon gick bort 2005. Samlingen har stort värde för framtida generationer och för hennes medtroende, och internationellt sett har den ansetts vara en historisk skatt.

Anledningen till att Annemarie sammanställde arkivet var att hon ville att så många som möjligt – Jehovas vittnen och andra – skulle lära sig något av den tro som hennes familj visat. Därför skrev hon i sitt testamente att samfundet Jehovas vittnen skulle ärva arkivet. Hennes önskan har ännu inte respekterats.

Annemarie och fyra av hennes syskon var med i den brittiska dokumentären Purple Triangles, som kom ut 1991 (på svenska 1997 under namnet Lila trianglar). Filmen handlar om familjen Kusserow och skildrar hur nazistregimen förföljde Jehovas vittnen för att de inte ville avsäga sig sin tro och svära trohet till Hitler. Annemarie är med i dokumentären med de dokument och foton som var så värdefulla för henne.

I en intervju som gjordes kort innan Annemarie dog berättade hon om när Gestapo grep henne i hennes hem och det var nära att hon förlorade värdefulla delar av arkivet. Hon sa: ”Jag hade en väska som stod i hallen, och under den fanns brev och alla andra dokument.” Hon hade fyllt väskan med äpplen och hoppades att poliserna inte skulle lyfta den och titta under. Hon tänkte att hon åtminstone skulle ha något att äta i fängelset om planen inte fungerade. Men lyckligtvis gick det som hon hade hoppats.

Inte långt efter att Annemarie hade dött försvann arkivet från hennes hem. Senare uppdagades det att en av hennes bröder, som inte längre var ett Jehovas vittne, hade tagit det och sålt det till museet. Annemarie hade aldrig gett honom tillåtelse att göra det. Han är nu avliden.

De medlemmar av familjen Kusserow som ännu var i livet blev chockade när domstolen beslutade att museet skulle få behålla arkivet, eftersom de visste vad som stod i testamentet. Sedan dess har familj, vänner och andra Jehovas vittnen skrivit hundratals brev till museet och Försvarsdepartementet (som ansvarar för museet) och begärt att arkivet ska överlämnas till Jehovas vittnen, precis som Annemarie önskade.

Ett av de mest anmärkningsvärda dokumenten i samlingen är ett avskedsbrev från Annemaries bror Wilhelm, som skrevs den 26 april 1940. Han var ett Jehovas vittne och vägrade därför att göra militärtjänst. På grund av det dömde nazisterna honom till döden.

Det stod så här i Wilhelms brev: ”Kära föräldrar, bröder och systrar. Ni vet alla hur mycket ni betyder för mig, och jag tänker på det varje gång jag tittar på vårt familjefoto. Det var alltid så harmoniskt hemma. Men mer än allt annat måste vi älska Gud, som vår ledare Jesus Kristus har befallt. Om vi är lojala mot honom kommer han att belöna oss.” Wilhelm sköts till döds på morgonen den 27 april, bara 25 år gammal.

Annemaries föräldrar, Franz och Hilda Kusserow, hade elva barn. Precis som Wilhelm blev Franz och de äldre sönerna fängslade för att de inte ville gå ut i krig. De yngre barnen vägrade göra Hitlerhälsningen och blev därför skickade till uppfostringsanstalter och senare till fosterfamiljer.

När Wolfgang, en av de yngre bröderna, ställdes inför en militärdomstol sa han modigt: ”Jag är uppfostrad som ett Jehovas vittne, enligt Guds ord som finns i Den heliga skrift. Den viktigaste och heligaste lag han har gett oss människor är: ’Du ska älska Gud mer än allt annat och din nästa som dig själv.’ Ett annat bud är: ’Du ska inte döda.’ Har vår Skapare tänkt att det är träden som ska lyda dessa bud?”

Den 28 mars 1942 avrättades Wolfgang med giljotin. Då var han 20 år.

Annemarie och hennes familj fick betala ett högt pris för sin tro och sitt motstånd mot nazistregimen. Några av dem förlorade livet för att de inte ville döda. Sammanlagt var familjemedlemmarna fängslade i 47 år.

Arkivet hjälper oss att få en bättre bild av den enastående tro den här familjen visade. Dokumenten visar hur tro kan ge styrka under svår förföljelse och dödshot. Det här viktiga budskapet kan bara komma till sin fulla rätt på Jehovas vittnens museer.

I oktober 2022 dog den sista sonen i familjen, Paul Gerhard Kusserow. Han hade hoppats att han skulle få se det militärhistoriska museet respektera hans systers testamente, och det var något han arbetade för offentligt ända fram till sin död. Han sa: ”Mina bröder dog för att de inte ville göra militärtjänst. Jag tycker inte att det är rätt att det här arkivet förvaras i ett militärmuseum av alla ställen.”

Jehovas vittnen håller med Paul Gerhard. Det är en grov moralisk orättvisa att museet inte respekterar Annemaries klara och tydliga önskan. Familjen Kusserows önskan kördes över under nazistregimen, och den körs även över nu i dagens Tyskland.

Tyvärr visas själva arkivet inte heller någon respekt. Samlingen består av över 1 000 dokument och föremål, och bara sex av dem är utställda. Resten är magasinerade och till ingen nytta för allmänheten.

Vi ber för att domstolen ska besluta att arkivet ska överlåtas till Jehovas vittnen, som har både juridisk och moralisk rätt till det. (Lukas 18:7)