Systrarna Ljudmyla Mozul och Kateryna Rozdorska har båda lidit svåra förluster under kriget i Ukraina. Deras män, Petro Mozul och Dmytro Rozdorskyj, var två av de första Jehovas vittnen som dog efter invasionen. Tragiskt nog är det hittills 34 bröder och systrar som dött i den här konflikten.

Petro och Ljudmyla blev döpta 1994, och de var gifta i 43 år.

”Varje dag får jag höra tröstande ord från olika vänner”, säger Ljudmyla. ”De slutar aldrig att höra av sig. Och jag rördes till tårar när jag fick ett väldigt fint brev från avdelningskontoret.”

Kriget bröt ut den 24 februari 2022. Petro, som var församlingstjänare i en teckenspråksförsamling, dödades när han och hans familj försökte fly från de intensiva bombningarna av Charkiv den 1 mars 2022.

Bombningarna hade pågått i flera dagar, och den dagen attackerades staden med stridsflygplan. Familjen samlade ihop det allra nödvändigaste och lämnade hemmet inom en halvtimme. Petro och Ljudmyla åkte i en bil, och deras son, Oleksij, och hans fru, Maryna, åkte i en annan. ”Vi körde genom ett bostadsområde när vi plötsligt hamnade mitt i ett flyganfall”, säger Ljudmyla. ”Bilen skakade av explosionerna.”

Petro, som var 67 år, väjde för att undvika att krocka med Oleksijs bil men blev allvarligt skadad. Han och Ljudmyla fördes till ett sjukhus, där Petro så småningom avled av skadorna. Ljudmyla hade fått splitterskador i benet och magen. Oleksij och Maryna klarade sig utan skador. Ljudmyla blev utskriven efter tre dagar, och först då fick hon veta att Petro hade dött.

Hon säger: ”Ju mer jag tänker på Jehovas omtanke och underbara framtidslöfte, desto lugnare känner jag mig. Jag är helt övertygad om att jag kommer att få träffa min man igen i den nya världen, och jag längtar så otroligt mycket efter den stunden!”

Dmytro och Kateryna var gifta i åtta år. Sista gången han pratade med henne var han på jobbet, och hans sista ord var: ”Jag kommer hem snart.”

Några timmar senare, den 8 mars 2022, ringde en av hans arbetskamrater upp Kateryna och sa att Dmytro hade trampat på en mina och förts till sjukhuset. Han opererades, men fem timmar senare dog han.

Kateryna berättar hur det kändes när hon hade fått dödsbeskedet: ”Den kvällen höll Jehova inte bara min hand, utan han bar mig i sin famn. Jag kände mig så oerhört nära honom.”

Dmytro, som var 28 år, döpte sig 2006 och var äldste i Donetsk-området i Ukraina.

Efter att en minnesstund hade hållits för Dmytro reste Kateryna tolv timmar bort till en säkrare del av Ukraina. Hon säger: ”Bröder och systrar från hela Ukraina och från andra delar av världen har uppmuntrat mig. De har fyllt mitt hjärta med kärlek, och det har lindrat min smärta.”

Hon fortsätter: ”Jag får också hjälp av att hålla i gång i tjänsten. ... När det känns extra tungt så påminner jag mig tröstande bibelverser, som Filipperna 4:6, 7.”

Vi är övertygade om att Jehova kommer att fortsätta att trösta och styrka våra älskade bröder och systrar som har förlorat närstående i kriget i Ukraina. (Psalm 61:1–3)