”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apostlagärningarna 1:8, Nya världens översättning)

 ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apostlagärningarna 1:8, Bibel 2000)

 Jesus lovar sina efterföljare att de ska få kraft av Guds heliga ande så att de kan vittna överallt på jorden, till och med på väldigt avlägsna platser.

 ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er.” Jesus hade tidigare lovat sina efterföljare att Guds ande a skulle hjälpa dem efter att han hade återvänt till himlen, och nu upprepar Jesus det löftet. (Johannes 14:16, 26) Tio dagar efter att Jesus hade återvänt till himlen år 33 v.t. fick hans efterföljare helig ande, precis som han hade lovat. (Apostlagärningarna 2:1–4) Guds heliga ande gjorde att de kunde prata olika språk och göra underverk, men den hjälpte dem också att vittna modigt om Jesus. (Apostlagärningarna 3:1–8; 4:33; 6:8–10; 14:3, 8–10)

 ”Ni ska vara vittnen om mig.” Ordet som översätts med vittne betyder ”en som vittnar” eller ”en som bekräftar” någonting som han själv sett eller upplevt. b Och apostlarna hade varit mycket tillsammans med Jesus, så de kunde bekräfta saker som hände under hans tjänst och även att han dog och uppstod. (Apostlagärningarna 2:32; 3:15; 5:32; 10:39) De var väldigt trovärdiga, och de hjälpte många att börja tro på att Jesus var Messias, som de väntade på. (Apostlagärningarna 2:32–36, 41) De som trodde på apostlarna blev också själva vittnen om Jesus och berättade för andra om varför Jesus kom till jorden och varför han dog och uppstod. (Apostlagärningarna 17:2, 3; 18:5)

 ”Till jordens yttersta ände.” Det här uttrycket kan också översättas med ”till jordens mest avlägsna delar” eller ”till andra länder”. c Och det här visar hur långt Jesus efterföljare skulle resa för att vittna om honom. De skulle resa långt utanför Judeen och Samarien för att berätta för andra om sin tro. De skulle faktiskt täcka ett större område och nå fler människor än Jesus gjorde. (Matteus 28:19; Johannes 14:12) Det hade inte ens gått 30 år efter att Jesus sa de här orden när aposteln Paulus skrev att de goda nyheterna om Jesus hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Då hade Jesus efterföljare kommit till så avlägsna platser som Rom, Partien (sydost om Kaspiska havet) och Nordafrika. (Apostlagärningarna 2:5, 9–11)

 Lukas var en lärjunge till Jesus, och han skrev både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Apostlagärningarna tar vid där Lukasevangeliet slutar, och Lukas inleder Apostlagärningarna med att berätta om när Jesus visade sig för sina efterföljare efter att han hade uppstått. (Lukas 24:44–49; Apostlagärningarna 1:1–5) Sedan berättar han om hur den kristna församlingen bildades och hur den växte från år 33 v.t. till omkring år 61 v.t. (Apostlagärningarna 11:26)

 Sammanhanget till Apostlagärningarna 1:8 visar att Jesus efterföljare undrade om han skulle börja regera som kung i Guds rike redan på deras tid. (Apostlagärningarna 1:6) Men Jesus sa att de inte skulle bekymra sig så mycket över när riket skulle upprättas. (Apostlagärningarna 1:7) I stället skulle de fokusera på att vittna om honom ”till jordens yttersta ände”. (Apostlagärningarna 1:8) Och det är lika viktigt för kristna nu som då att vara engagerade i att förkunna ”de goda nyheterna om riket”. (Matteus 24:14)

 Titta på den här korta videon för att få en sammanfattning av Apostlagärningarna.