Gud riktade sig till judarna som levde på profeten Jeremias tid. Folket hade valt att inte följa Jehovas a rättvisa lagar och den kärleksfulla vägledning som hans profeter hade gett dem, och därför skulle han inte skydda dem från de tragiska konsekvenserna av det de gjorde. (Ordspråksboken 1:24–32)

 ”Därför säger Jehova.” Ordet ”därför” binder ihop den här versen med de föregående. I Jeremia 11:1–10 sa Jehova till sitt folk att de inte hade hållit det förbund, eller bindande avtal, som deras förfäder hade ingått med honom. (2 Moseboken 24:7) Judarna hade börjat tillbe avgudar i stället för sin skapare. Det ledde till att de började göra alla möjliga ondskefulla saker – de offrade till och med sina barn! (Jeremia 7:31)

 ”Jag ska låta dem drabbas av en olycka.” När Bibeln säger att Gud gör något betyder det ofta att han bara tillåter det. Vad visar att det var så i den här situationen? När judarna tillbad falska gudar och ignorerade Guds normer, som var bra för dem, ledde det till ett enormt lidande för dem. De förlorade också hans beskydd. Det gjorde att en mäktig fiende, Babylons kung, kunde erövra Jerusalem och föra invånarna i landsflykt. De gudar som judarna hade litat på kunde inte rädda dem. (Jeremia 11:12; 25:8, 9)

 Gud tillät att det här hemska hände hans folk, men det betyder inte att han var orättvis eller ond. ”Gud kan inte bli prövad med något ont och prövar inte heller själv någon med något ont”, står det i Jakob 1:13. Det står visserligen i Svenska Kärnbibeln att Gud skulle ”föra ondska över [judarna]”. Men det ord på grundspråket b som har översatts med ”ondska” i Jeremia 11:11 kan också återges med ”olycka” eller ”katastrof” – begrepp som verkligen passar in på det som drabbade judarna.

 ”När de ropar till mig för att få hjälp ska jag inte lyssna på dem.” Jehova lyssnar inte på människor som har ”händer … fulla av blod” eller som vänder sig till falska gudar för att få hjälp. (Jesaja 1:15; 42:17) Men däremot lyssnar han på människor som uppriktigt ångrar det orätta de har gjort, ödmjukar sig och återvänder till honom. (Jesaja 1:16–19; 55:6, 7)

 År 647 f.v.t. fick Jeremia i uppdrag av Jehova att vara hans profet. Under 40 år varnade han folket i Juda för Guds kommande dom. Men de vägrade lyssna. Det var under den här perioden som Jeremia fick skriva ner orden i Jeremia 11:11. Och den profetian gick till slut i uppfyllelse när babylonierna förstörde Jerusalem år 607 f.v.t. (Jeremia 6:6–8; 39:1, 2, 8, 9)

 Bibelboken Jeremia innehåller också ett hoppfullt budskap. Jehova sa: ”När det har gått 70 år i Babylon ska jag … infria mitt löfte genom att föra er tillbaka hit [till judarnas hemland].” (Jeremia 29:10) Jehova infriade det löftet år 537 f.v.t., efter att mederna och perserna hade intagit Babylon. Jehovas folk var utspritt över hela det område som Babylon hade styrt över, men då fick de återvända till sitt land och börja tillbe Jehova på rätt sätt igen. (2 Krönikeboken 36:22, 23; Jeremia 29:14)

 Titta på den här korta videon för att få en sammanfattning av Jeremias bok.