Bibeln ger ingen specifik vägledning när det gäller kremering. Det finns inga bud om vare sig gravsättning eller kremering.

 På flera ställen i Bibeln nämns det att trogna tjänare till Gud begravde sina döda. Abraham gjorde till exempel stora ansträngningar för att ordna en grav åt sin hustru Sara. (1 Moseboken 23:2–20; 49:29–32)

 Men Bibeln talar också om trogna personer som brände kvarlevorna av sina döda. Ett exempel är när Israels kung Saul och hans tre söner hade stupat i krig. Deras kroppar blev kvar på fiendernas område och behandlades på ett vanärande sätt. När trogna israelitiska soldater fick höra talas om det här tog de sig dit och hämtade liken, brände dem och begravde dem. (1 Samuelsboken 31:8–13) Bibeln visar att det här var ett godkänt sätt att behandla deras kroppar. (2 Samuelsboken 2:4–6)

 Missuppfattning: Om man blivit kremerad kan man inte bli uppväckt.

 Fakta: För Gud spelar det ingen roll om en kropp blivit lagd i en grav, blivit kremerad, försvunnit till havs eller blivit uppäten av vilda djur. (Uppenbarelseboken 20:13) Han är allsmäktig och kan utan problem ge en person en ny kropp i uppståndelsen. (1 Korinthierna 15:35, 38)