Den heliga anden är Guds kraft i verksamhet, hans aktiva kraft. (Mika 3:8; Lukas 1:35) Att Gud sänder ut sin ande betyder alltså att han använder sin kraft till att utföra sin vilja där han önskar. (Psalm 104:30; 139:7)

 Ordet ”ande” i Bibeln är en översättning av det hebreiska ordet rụach och det grekiska ordet pneuma. Oftast syftar de här orden på Guds aktiva kraft, hans heliga ande. (1 Moseboken 1:2) Men i Bibeln används de även i följande betydelser:

•   Andedräkt. (Habackuk 2:19; Uppenbarelseboken 13:15)

•   Vind. (1 Moseboken 8:1; Johannes 3:8)

•   Levande skapelsers livskraft. (Job 34:14, 15)

•   En persons drivkraft och inställning. (4 Moseboken 14:24)

•   Andevarelser. Änglarna är andar, och Gud är en ande. (1 Kungaboken 22:21; Johannes 4:24)

 Alla dessa betydelser har någonting gemensamt: de syftar på något som är osynligt men som har synlig verkan. Guds ande är ”precis som vinden ... osynlig, immateriell och mäktig”. (An Expository Dictionary of New Testament Words, av W. E. Vine)

 Bibeln omtalar också Guds ande som hans ”händer” och ”fingrar”. (Psalm 8:3; 19:1; Lukas 11:20; jämför Matteus 12:28) En hantverkare kan utföra en mängd olika arbeten med sina händer och fingrar. På liknande sätt har Gud använt sin ande till att skapa och åstadkomma en mängd olika resultat, till exempel:

•   Universum. (Psalm 33:6; Jesaja 66:1, 2)

•   Bibeln. (2 Petrus 1:20, 21)

•   De underverk och det predikande som utfördes av hans forntida tjänare. (Lukas 4:18; Apostlagärningarna 1:8; 1 Korinthierna 12:4–11)

•   De goda egenskaper som visas av dem som lyssnar till honom. (Galaterna 5:22, 23)

Den heliga anden är inte en person

 När Bibeln omtalar Guds ande som hans ”händer”, ”fingrar” och ”andedräkt” visar den att den heliga anden inte är en person. (2 Moseboken 15:8, 10) En hantverkares händer kan inte göra något alls utan hjärnan och kroppen. På samma sätt verkar inte Guds heliga ande oberoende av honom. (Lukas 11:13) I Bibeln nämns Guds ande parallellt med vatten, och den räknas också upp tillsammans med kunskap och tro. Att helig ande jämförs med opersonliga ting och egenskaper visar att den inte är en person. (Jesaja 44:3; Apostlagärningarna 6:5; 2 Korinthierna 6:6)

 I Bibeln framgår det tydligt att Gud heter Jehova och att hans son heter Jesus Kristus. Men ingenstans kan man finna ett namn på den heliga anden. (Jesaja 42:8; Lukas 1:31) När den kristne martyren Stefanus i en syn fick se himlen öppna sig såg han två, inte tre, personer. Bibeln berättar: ”Uppfylld av helig ande stirrade han [Stefanus] upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus, som stod på Guds högra sida.” (Apostlagärningarna 7:55) Stefanus såg inte den heliga anden, utan det var genom den som Gud gav honom synen.

 Missuppfattning: Den heliga anden är en person som ingår i treenigheten, vilket framgår av 1 Johannes 5:7, 8 i King James Version.

 Fakta: I Första Johannes 5:7 i King James Version står det i slutet av versen: ”Fadern, Ordet och den heliga anden; och dessa tre är ett”. Men forskare har kommit fram till att dessa ord inte skrevs av aposteln Johannes och därför inte hör hemma i Bibeln. Professor Bruce M. Metzger skrev: ”Att de här orden är oäkta och bör utelämnas i Nya Testamentet är obestridligt.” (A Textual Commentary on the Greek New Testament)

 Missuppfattning: Att den heliga anden personifieras i Bibeln visar att den är en person.

 Fakta: Det är sant att Bibeln ibland personifierar den heliga anden, men det bevisar inte att den är en person. Bibeln talar även om visheten, döden och synden som personer. (Ordspråksboken 1:20; Romarna 5:17, 21) Det sägs till exempel att visheten har ”gärningar” och ”barn”, och om synden står det att den kan förleda, döda och frambringa begär. (Matteus 11:19; Lukas 7:35; Romarna 7:8, 11)

 När Johannes återger vad Jesus sa beskriver han den heliga anden som ”hjälparen” (eller ”tröstaren”, ”parakleten”). Hjälparen skulle ge bevis, vägleda, tala, höra och ge till känna. Johannes använder de maskulina pronomenen ”han” och ”honom” när han talar om hjälparen. (Johannes 16:7–15) Men det grekiska ordet för ”hjälparen”, parạklētos, är ett maskulint substantiv som enligt grekisk grammatik kräver ett maskulint pronomen. Vid ett annat tillfälle kallar Johannes hjälparen för ”sanningens ande” och använder då ett pronomen i neutrum (”den”) eftersom han syftar på ordet ”ande” (pnẹụma). (Johannes 14:16, 17)

 Missuppfattning: Dop i den heliga andens namn visar att den är en person.

 Fakta: I Bibeln kan ”namn” ibland syfta på myndighet eller makt. (5 Moseboken 18:5, 19–22; Ester 8:10) Det påminner om det svenska uttrycket ”i lagens namn”, som naturligtvis inte betyder att lagen är en person. En person som blir döpt i den heliga andens namn inser och erkänner dess kraft och den roll den har när det gäller att utföra Guds vilja. (Matteus 28:19)

 Missuppfattning: Apostlarna och de första kristna trodde att den heliga anden var en person.

 Fakta: Varken Bibeln eller andra historiska redogörelser säger det. I Encyclopædia Britannica står det: ”Definitionen av den heliga anden som en egen gudomlig person ... fastställdes vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381”, alltså över 250 år efter den siste apostelns död.